Svenska Pressen

THE ONLY SWEDISH NEWSPAPER IN B. C
GOD JUL!
Under Stjarnan
RAGNAR JÄNDEL.
fVärm
hade näsinte han
Det tändes en stjärna i natten var tid — om än skådad av få — den varder ett flammande tecken för själar som se och förstå. Så sträckas i kväll våra händer från skymmande, töckenhöljd jord vi längta förnyelsens flammor, vi längta till levande ord.
Det tändes en stjärna i natten, en natt full av syner och sång — de vise, som sökt efter stjärnan, de följde dess strålande gång. Den brann genom mörkret i tiden, en tid som var stelnad och trött förkunnande ungdomens vishet och ordet som åter vart kött.
Vi söka dig, dröjande stjärna, vi hälsa dig, brinnande stund, vi samlas med händer i händer förbidande undrets sekund. Förkunna för folket i mörkret, för släktet, förbränt och förblött, den skapande vil jan är vaken, det heliga barnet är fött!
Det tändes en stjärna vart sekel. Den ger i fullkomningens år åt jorden sin skapande ljusflod från eviga rymdernas vår. Den väcker de isbundna haven, befriar den sanning vi dömt, den föder den trotsiga tanke, som öknarnas vise ha drömt.
i na känna varken glädje eller re den I spekt för sina böcker
När templen bli grånande grifter och hjärtan ej offra sig mer, när ungdomens dådkraft förtvinar och hemlös mot framtiden ser. då tändes dock stjärnan i natten, då skåda vi häpna dess gång, då dånar ur ljuset från ovan en uppbrottets jublande sång!
som hur nen gen. med
! mål: “Ack, herr överskolinspek vad j tör, vilka tider vi leva 1! Elever
de han leende: “Tag mens sportlflulga med förgår men kärleken vig och oföränderlig
kände det varmaste deltaaan-de Mekanskit, grej) han en skriv bok som låg p? elevens pulpet. Han slog upp den o. läste road
handlingen Då lan senare gick j med rektora på skolgåden, sa '
än träsnidarens 'hjärta.
fram till hans plats och avslö i pora!.. ’
tvtingades skolsalen översätta
— Hallå har nli iför
Han var vaksamme
sig själv, att han inte varit djärv nog. Han var *tän säker på, att. hon skulle ha värjt sig om
jade hans förehavande. Det skolinspektörens sida o
att infinna sig i på söndagen och thlundra verser Ver-
läraren skyndade [ De tänka bara på sport. O tem
där, Huguet, er?
upptäckft och
EVIG OCH OFÖRÄNDERLIG .
Bland alla minnen från gym I nasistitiden var det särskilt ett, som aUtjämnt levde riktigt • kvar och hade etsat sig in hos skolinspektören Huguet. Händelsen tilldrog sig en tors dagseftermiddag under en lektion i filosofä. Gymnasisten Hoguet satt och var tankspridd och Descartes lära passade honom så föga till den blå himlen och de milda som maitfläktama. Den unge man nen tänkte på den ljuva lycka som väntade onom. På söndagen ämnade han åka och hälsa på en kamrat, som hade en syster. Helene hette ibon. Helene. vilket underbart namn Hur ädelt var det dnte, liksom skapat för att besjungas i ett otal dikter och sonetter. Nyligen hade han haft den utsök-ita lyckan att få vistas en hel dag i den unga damens närhet. Han kunde höra hennes [ välljudande skratt bara han slöt ögonen och han såg hennes gyllenblonda hår för sig nävhelst han ville.
Helene var 16 år gammal oclh han älskade henne. Hon i tycktes inte hysa några ut- । präglade känslor för honom i i varken den ena eller den and- | ra riktningen. Han förberådde j
dristat stig till att ge henne ep kyss..
Nej, sannerligen kunde han koncentrera sig på Descartes denna ljuvliga dag. ‘Det var bara Helene och återigen Hele
: glömma de kval han led, dä ej
, x	, han Ifick träffa henne denna I
ne hans tansar sysslade med. .	.. .	1
Gymnasislten Huguet fick ett j svarta sondag
lustigt finfall: ftian tog fram j u en ^ång befann sig sin kniv, fällde upp ett blad | herr Huguet i den skola där och började skära m deit äls- ■ han tillbragt, sin första ung-kade namnet i pulpetlocket. I dom Men denna morgon tyck-Klingan var skarp och träet tes han ej ha något större in-mjukit), om än icke mjukare j tresse av överlärarens klago-
var inte litet bannor Huguet fick. Han förebråddes att åver ka på främmande egendom och mycket annat. Deit slutade inte med mindre än att den förälskade Uräsnidaren fick skolarrest en hel dag. Och han
gilius. Det vore överdrivet att påstå, att Huguet ägnade över sättningen något större intres se. Den blev naturligtvis därefter I översättuingstexten nämndes otn någon gudinna som satt på n klippa och kam made sitt blonda hår, men Huguet var säker på att Helene hade ett 1000 gånger vakcrare hår Men han skulle aldrig
Vol. 7
VANCOUVER, B. C., Torsdagen den 19 dec. 1935.
För Den Lillas skall.
bevittnade
längre.
Överläraren gick vid
ristning av namnet, Helena än- i
, Hl	. 1 . . k J n X , 1 14	v v rt
ha allesam-
på eder,-ni ar ju sä
J
bame
god gärning. Gud
barnhem. Men genast Under därmed måste syn och vård.
ungdo-!
o. Den ।
sade siig under det. m m de sig det klassn tn, där i inspektörens närvaro leda lektionen Då båda mannen inträdde, sedan
fet, o. väl t med er
person kvar, steg Ilram
bort i ambulans.
Några vägarbetare olyckan.
Plötsligt ifck en en barnvagn , vari
av dem se låg ett litet
mående Tag hem:gör en
RADIOPROGRAM
Söndag 12
C J O R
Som synes av annons i dagens tidning kommer “Värmlänningarna” att visas tillsammans med två andra kortare svenska
' för ett par veckor sedan. Hon ■ har 3 små fprult, så hon har ■ iner att göra, än hon hinner ' med. Komme jag hem med j en barnunge till, så ginge det
A v
Fridet Poignant.
det kan inte ske tiden vi ordnar barnet ha till-
tion omedelbart ställer henne i | Inte heller kan jag som har 4
Ingen svarade och polisen
Dock var det en en äldre man Han och sade:
“Som deit, hörs
kall1 välsigna er.”
Polisen blev både häpen Hotrits å sid. 6.
Det var en beklaglig olycks händelse. En ung kvinna skul le passera gatan Hon steg åt si dan för en bil. I detsamma kom en annan bil. Hon blev träffad av densamma o. Ij0t> en ögon-blicklig död. En läkare anlände genast, och den avlidna fördes
c:a 6 månader gammalt bara. Männen voro ense om, att den avlidna vair desk mor som var på väg till detsamma,då olyc kan skedde.
Stadens pofe sade till männen.
“En av eder gifta män, får ta, hand om barnet -och förbarma sig över den hlle stackarn. Vi skall göra förfrågningar o. höra efter om det har någon släkt eller om det är någon annan som vill ta hand om det. Annars sänder vi det till ett

förfa-närma rektor skulle
skol-överlä
raren försiktigt hostat för att få pojkarna att vara på sina platser då inspektören inträdde märktes likväl en oro bland poj karne;som haft all mcda att i hast slänga undan sina sport-tidningar: överläraren fick se något misstänkt “Vad har Ar-taud för sig dänmn ”, undra-[ de nan ofrivilligt ”Håller han ej På med att rista in ett namn på pulpetlocket? Det blir sön-dagsarrest: Säkert!
Öveiriäraren stod i för att im ponera på inspektören ,som vid närmare granskning av pulpetlocket upptäckte att ehuru 40 år förflutit sedan dess, hans in
; många svenskar här uppe, ty ; det är ju ej varje dag, som vi äro i tillfälle att få se svensk film.
Från premieren i Sverige kunna vi ej låta bli att nämna vad tidningarna skrevo: “Sällan har man sett kameran svepa fram och fånga så innerliga och yack- fortsatte med högre röst ra stamningar ur hogsvensk na- .(J frä om deL är nä tur vid hogsommartid som den-
na film och när det gäller vinter- ^ar-som YU1 ta °T ™ scenerna med snö och bjäller-hen?„, n klang — det vackraste — Anna i oinbandertagit.
Lisa Erikssons tolkning av An-! ‘Jag kan inte Jag har 9 na.—Framför allt presterar hon i barnungar o. nog med mina rent dramatiskt ett spel, som! egna” sade en av dem och där utan varje som helst reserva-1 med gick han sin väg.
första ledet bland svenska film-1 barn och det är dåligt med tillgångar.”	■ min förtjänst,, 'ty jag har så
“Bilderna äro underbart vack-, dåligt med arbete”, sade den ra.—Solen glänser i björklöven,; andre o gick sin väg-
nar Anna sjunger Vi ha skäl] Min hustru fick tvillingar att kanna oss stolta och tack, samma.”
Anna-Lisa Ericsson som Anna.
filmer i Surnas, Rose Teater,, torsdagen den 26 dec. kl. 7 och 9 e.m.
Det är ett tillfälle, som säker-. ligen kommer att begagnas av I
de kärleksdikter den överflöda-I nu helt svagt stod att läsa på (de av. “Ni behärskar språket locket. Och, nyristat, i närhe-1 bra,” sade han slutligen. ”Om ten: Denise	I Ni lovar att ej mera r sta ipul-
Artaud blev ömsom röd, öm- peten, skaM jag be rektor, att | blek. Inspektören kände j han låter nåd gå före rätt för j det sved i den unge man- den här gången.
att bli instängd på sönda- i Han kände sig nöjd över | då han nog avtalat möte denna Denise Inspektören

aidrig väl för mig., sa den tredje o. gick sin väg.
“Min hustru är krympling o. kan därf0r ej sköta ett bara, förstår ni väl. ” sa den fjärde.
Alla arbetarna skyndade sig bort. Antagligen tänkte var o. en av dem, att det var bättre att ge sig iväg, än att, bli fast för barnet.
man sina besvärligheter Vet ni vad jag tycker. h!err konstap 19 Jag tycker som så,att ni är rätte mannen att ha hand om barnet. Ni har det säkert hätt re ställt än många. Det
7".

C