Torsdagen den 20 dec. 1934
SIDA 3
Kung Göstas Spelevinkel
Street.
WESTMMG
883
635
JOHN
L. 1INDSTBOM Hastings West.
A. F. PETERSON Cordova St, W.
FRANK PETERSON
på tyska, denna jul Gud vete, nästa jul
— Nog
ABVID LIND
1259 Frances
Familjen M. M. 1756 PendreU
EN ANGENÄM JUL OCH ETT LYCKOSAMT NYTT ÅR
LINDTOBS st.
— Vi böra äta, dricka och göre oss glade, återtog han sedan
Tillönskas Våra Många Svenska
Vänner och Gäster av
skulle vår nådige herre gärna vilja komma till
Mrs. 116
Mrs.
58
Mrs.
Mr. o Mrs. B. HELIN 3751 Venanies St.
Familjen ALGOT JOHNSON 706—24tn. Ave. West
Mrs. F. JOHNSON 767 Georgia Street E.
IVA JOHNSON 706—24tn. Ave. W.
FAMILJEN JOHNNY JOHNSON 1941—35tn. Ave. E.
Mrs. LINA JOHNSON 518 Cordova St. E.
Mr. o. Mrs. EBIK LEXBEBG
512 Cordova St. E.
Familjen EBIC MATSON Toubou B. C.
J. A. NOBEUS 116 Hastings Street West.
MAUBITZ NOBMAN
Med tack för förtroenden och uppdrag från svenska organisationer och enskilda under det gångna året tillönskas alla vänner och gynnare
EN GLAD JUL och
Ett Lyckosamt Nytt År.
Alf Carlson.
559 Homer Street, Sey. 2820R
o. Mrs. Axel Lindmark 2864 Pandora St.
BUDOLF MANSON 7 A. Hastings St. W.
J. NELSON
1459 — 14th. Ave. E.
Mr. o. Mrs. IVAB NOBDMAN 768 Hamllton St.
ALGOT NYSTEDT 4818 Dumfries St.
DAVID NYSTBOM Lulu Island.
HABALD SVENSON 177 Pender St. W.
FAMILJEN O. W.
431 Princess Avi
GUNNAB ABBOBS
— Däcken håller hov på Kronoborg. om han inte firar i Stockholm.
Homer St.
E. ANDEBSON MED FAMILJ
Hamiltoh Street
ku Slab 3ul
Och Ett Lyckosamt Nytt År Tillönskas Vänner Och Bekanta Av

West Hotel
444 Carrall St.
Klement kock hade i tre veckor fört ett hårt regemente ever sina elva underordnade, det hade rustats till julen som aldrig förr, oxay hrde stekts på spett, åkerhöns och tjädrar hade plockats i tjogtal, bröd foade bakats av bakama, tills förråds rummens dörrar knappast gin-go att stänga — tre brödsven-ner hade rymt ett par dagar före julafton, de voro sömniga efter en vaknatt och hade fått
smaka karbasen — och
vad
ölet vidkommer var äntligen den sista mältan bryggd oeh tappad. Men den som var mest belåten hette Kristoffer vintap-pare. Det hade kornmit en lad-ning från Rehnland innan vattnen fröso — Kristoffer smackade med tungan, ty han hade omsorgsfullt prövat den välsignade musten — den nådige her ren skulle bli belåten som aldrig förr. Hur var det? Hade han inte en gång vägrat ta emot ett sändebud från de fransöska därför att han saknat vin till trakteringen ?
— So micken mat und trin-ken är thet aldrig förut funnet, i dette slott, will jag sägf, sade Albrekt Silstrand, hovmarskalken, som var tysk till börden och envisades att tala svenska för att göra sin nådige herre till lags.
— Det är många munnar att mätta, svarade Gulg von Tau-benheim, hovmästare, som stod hovmarskalken närmast i rang. Han såg sig oroligt omkring.
tals med honom inom dess väggar.
— Jag är rädd för att hans nåd och Däcken inte trivas gärna under samma tak. Däcken är för slug. Han blir gång efter annan kallad skogstjuv och rövare av vår nådig herre — som på en gång kastar om och bjuder honom gästvänskap för att locka honom till Stockholm. — Han sänkte rösten — Det påstås, att ett par hingstriddare och bösseskyttarna rymt till Däcken och att Peter Schweitzer hövitsman skall ställas till ansvar.
De båda herrarna hörde bråk och skrik från salen bredvid, de skulle skynda in, men dörren slogs upp, och de stannade med uppspärrade ögon.
Ty i dörröppningen stod kung Gösta... hans blåa ögon sköto blixtar, det långa gyllene skägget, som redan fått stänk av silver darrade. .. Men i handen höll han en puckelryggig dvärg, en ful krabat, knappt halvannan aln lång. Kungen hade fattat ett fast tag i dvärgens bälte och lyfte honom från golvet. .. han var tydligen beredd att i egen hög person kasta det eländiga krypet utför
W. ANDEBSON 18 Hastings Street West
Familjen E. A. ANDEBSON 306 20th. East.
Familjen C. BEBGKLINT 1259 Ffances Street
SIGBID BJOBKMAN 1550 — 32nd Ave. W.
Familjen AXEL BOBGESON 1836—3rd. Ave. East
Familjen HEBMAN BOBEN 3234 Fr. Edward Str.
ELIN ocn BENA BOBGSTBOM 1631 — 2nd. Ave. East.
Familjen CHABLES BBUND1N 1207 Neleon Ave.
Bumaby
JOS. CABLSON 532 Broadway East.
Familjen H. EKENGBEN 4167 Balkan Street.
Familjen BOBEBT ENGBLOM 856 Hamllton St.
Familjen A. EBICKSON 1111—12 Ave. East.
TUBE EBICKSON 512 Cordova Street East.
Miss BEBTA FLEmAiNG 1322—37th. Ave. West
Mr. o. Mrs. CABL GBAVELL 1915 Haro Street.
Familjen V. HAGBEBG 575 Horaby Street
Familjen JOSEFH OLSON 56—-54th. Ave. E.
Familjen A. BING 215 Gilmore Ave.
ASTBID och HEBBEBT BO-SENQUIST
559 Homer Street
Mr. o. Mrs. SVEN BUDMAN 1452—13th. Ave. W.
Svenska Kyrkan
BUNEBEBGOBDEN
Vancouver
Familjen G. 1286 Haro
No. 124
stohle
Street
Familjen OTTO SUNDELL 2525 Grant Street
Familjen ALGOT SWANSON Svenska Hallen
BIBGEB SVENSON
2043---4th. W.
Familjen HJ. TUBNQUIST 2242—45th.	Ave. East.
Familjen Axel WALL
837—27tll-
E.
Mr. o. Mrs. G, WESTLUND
Jerlcho Country Club.
EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
Tillönskas Vänner och Kunder av
Garbo Cafe
Mr. och Mrs. Harry Jackson samt personalen
Vi Tillönska Våra Svenska Vänner och Gynnare
EN GLAD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
Rainier Hotel
309 CARRALL STREET
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR tillönskas vänner och gynnare av ALF LINDAHL Balmnral Barber Shop 159 HASTINGS STREET1 EAST
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR.
PRESS ENGRAVING CO
136 Hastings St. W.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR tillönskas våra många svenska vänner och kunder av
Dr R. L DOUGLAS and ASSOCIATES
12 HASTINGS STREET EAST
Gudstjänsterna under julhelgen bliva som följer: Julotta hålles klockan halv sju. Julpredikan hålles av pastor O. West-ling och rikligt med sång kommer att utföras.
trapporna.
— Vad glon I efter? Han I aldrig sett mig förr? skrek konungen förbittrad. — Vad är det här för en spelevinkel, som jag finner i mina egna rum? Han I då inget att göra, eftersom I intet passen eder herre bätter? — Han gjorde en gest och släppte dvärgen, som ramlade på alla fyra mitt på golvet | — Kasten kräket ned på sten-I läggningen! röt han. Orkar han I sedan löpa, må han det göra, ; bara han försvinner ur min
satt sig på golvet och kurade
Torsdagen den 27 december klockan 8 em. hålles söndagsskolans julfest. Ett trevligt program utföres av barnen. Kom och lyssna till vad de kunna prestera. * * *
Nyårsafton kl. 9 em. vaknatt. Ett gott program med sång och musik utföres mellan kl. 9 till halv 11, därefter blir det servering och slutligen mellan kl. halv tolv till midnatt ett kort tal med bön.
vudet.
— Jag sitter och tänker på en juletunna, ditt kryp, sade kung Gösta. Jag känner mig för en gångs skull törstig. Skaf fa mig en remmare av Kristoffers nyinkomna rehnska!
uvaigen luisvami ocn kungen slöt ögonen. Han log åter.
Den gången-------tvä hundra danskar föllo-de trodde sig vara överrumplade och i bakhåll, ty Peder Fredag hade gömt homblåsarna överallt i backarna, och på ett givet tecken började alla blåsa på en gång----------Men den följande julhelgen gömde sig Peder Fredag med 500 man i Maria Magdalena kyrka, och då danskarna gjorde ett utfall från det belägrade Stockholm, föll han dem i ryggen----
Kungen lyssnade efter dvärgen. Han tycktes dröja. Allt var tyst.
Julmånaden för nio år sedan — — — Kung Gösta rynkade pannan, ty hans förstfödde hade hörts gråta redan i moderlivet. Och då han föddes efter svåra våndor uppmanade medi-cus astronomus alla de närvarande att förena sig i bön att det skulle dröja ännu en timme, så att födelsen kom utan-
för den men då la onda Kung
konstellationen — —• julhelgen kom voro al-tydcr glömda.
Gösta reste sig.
— Kommer du äntligen, tvåbenta groda, sade han puckelryggen, som stängde
din till dör
; åsyn.
Men dvärgen vände som en råtta och kröp fram till kungens fötter.
kvick åter
— Nåd, I nådigste herre nåd...nåd! pep han med gnälliga röst. — I kunde, digste herre och konung, minstone låta mig tala!
Kungen tänkte ge honom spark men hejdade sig. i
sin nå-
åt-
en
— Det är ynkligt att höra i löss hosta, som ha cå klena ' bröst, sade han. Vad kan en I sådan spelevinkel ha för viktig-i heter att andraga?
; På en gång hade vredesutbrottet gått över. De blå ögonen glittrade som insjöar en skinande sommarmorgon.
— Ho, ho, din långnästa padda. . . kväk ingenting i onö-j dan, för sedan kanske du inte
kommer köp.
undan
för så billigt
I kunnen göra I vill, nådigste
med mig herre och
nung, pep dvärgen. Jag bara säga eder det — det
vad ko-vill fin-
nes bland edra handgångne män, o konung, dem som inte längre äro att lita på.
Hovmarskalken och hovmästaren gåvo varandra en hastig blick, oéh kungen märkte det. Det långa skägget började åtei darra.
Men kungen hejdade sig åter.
— Vad vet du om det, ditt kryp, sade han i oväntat blid ton.
— Det är de små kryrum som sitter i hörnen och som ineen fäster sig vid, som kunna höra, vad annars inte skulle komma utanför väggarna, svarade dvärgen illmarigt. Han hade
ined uppdragna som hans små blinkade listigt huggorm.
Kung Gösta
ben, samtidigt
mörka
som
hos
ögon en
gjorde
och von Taubenheim strang försvunno.
— Du har kommit
en och
vink Sil-
oförhap
pandes hit och nu tänker du ljuga dig undan. Vill du fira helgen i tornet tillsammans med de andra råttorna?
— Jag är sunnanifrån, sade dvärgen hastigt. Jag är med taskspelarna, som kommo till staden i går kväll. Vi tugo in på Hvijte Hästen, och jag fick ingen plats med de andra, men låg i ett hörn av skänkrummet i natt. Det är vad jag då hörde — ty ingen visste, att jag fanns där -— som iag ville berätta.
Kungen funderade en stund.
— Varför kommer du till mig med det? sade han misstänksamt.
— Jag vill inte ha någon belöning, förklarade dvärgen has
tigt. Men jag är trött spelarna —<]e slå mig Låt mig stanna här, herre och konung, låt
på task-för ofta, nådigste mig äta
bland stekaresvennema, låt mig krypa omkring och lyssna — och vad jag får höra skall jag så fort meddela eder, nå-| digste herre.
• — Hur kom du in? frågade kungen, sedan han funderat.
— Genom lönntrappan. . . jag hörde vägen beskrivas i natt!
— Gott, kom samma väg i kväll, då ljusen blivit släckta. Du kan gå ner till Klement
kock och få något att
Kung Gösta vände och gick in till sitt, åter blev ensam, sjönk
äta.
sig om
Då han den ra-
ka gestalten ihop. . . han såg på en gång gammal och för-
grämd ut. Men på gjorde sig Däcken andra skogstjuvarna gar... de tömde vin
Kronoborg och de glada da-och öltun-
nor tillsammans med sändebud från Pommern och Mecklenburg.
— Världen har blivit uppå denna tiden så opålitiig och full av svek, att man aldrig
kan taga sig för väl tdl vara, citerade kungen sig själv efter ett brev, som nan senast dikterat. — Drabanternas ju leko st är tio marker — för en gångs skull tror jag, att jag skall sträcka mig till femton. — Han ropade på Karl, sin kammarsven, för att bedja honom påminna sig om något. Det var tid att gå till bords. Men vid den kungliga taffeln buro tven ne tjänar® in maten, en tjänare förde in dryckerna, bissaren, som kredensade, skulle stå alldeles bredvid och tre tjänare bakom. Kungen hae låtit vänta j på sig, han stannade i dörren । och tog en överblick av salen | och hans näsborrar vidgades, I då han kände dofterna.
När ljusen voro släkta, satt kung Gösta 1 sitt sovgemak ocn knäppte på lutan. Blott en låga brann, annars var allt mörkt och öde, och strängarnas svaga dallrande störde inte tystnaden.
Kungen slöt ögonen och min des.
Han tänkte på sin barndoms jular.. . de skinande vackra, de skimrande, med de många
ren efter sig och tassade fram med remmaren i handen. —
Han tände lågor.
En lång och vände
ytterligare ett par
stund stod han tyst sig så hastigt om.
— Jag är inte törstig längre, sade han. Töm remmaren i bot-
ten, så kanske smort på dig, tarvas.
Men dvärgen remmaren ifrån
munlädret blir och det torde
satte hastigt sig.
— Icke skall ett kryp som jag våga dricka ur det kärl, som min nådige herre och kö-
nung fört till han.
Kungen tog räckte honom.
-— Drick, röt
munnen,
remmaren
han.
Men då puckelryggen
sade
och
bara
vaxljusen och de dödande långa mässorna. Han dröjde med välbehag vid tanken på sina första jular. . . så såg han sig själv en julhelg stå och tala för allmogen i Mora, hållandes dem före, att de ville tänka tillbaka och förspörja av gamla män, hurudant regemente de danske plägade föra i Sverige. Han mindes med vemod — den tiden fick han intet oehagligt svar av dem ------
Men vemodet svann, kung Gösta skrattade tyst för sig siälv. Han erinrade sig anno 21. Mitt på julafton stod träffnin-g®n på Lövön, där han upprättat ett läger och där Peder Fredag förde befälet. Danskarna hade lovat dyrt och heligt att dricka ur Peder Fredags jultunna .. . de försökte också...
Kungen öppnade ögonen lagom för att se ett stycke av väggpanelen vika undän, och ur den svarta öppningen stack den lilla. puckelryggen fram hu-
stod och darrade, högg han honom om halsen och förde rem maren till munnen på honom — — — hälften rann väl ut, men hälften måste han svälja — — då kungen släppte honom. föll han omkull på golvet.
Kung Gösta stod länge och såg på honom.
Dvärgen andades häftigt med utsträckt tunga och glasartat stirrand? ögon. Så avtog flämt-
ningen, och han började svartblå i svnen.
Kungen förde remmaren näsan och luktade med ett
bli
till ut-
tryck av vämjelse. Så satte han d^n ifrån sig, öppnade luckan
till lönngången dvärgen vårdslöst.
och kastade
som
hanterar ett trasbylte, den branta trappan. Ett
man nedför ögon-
blick stod han "ch lyssnade. Så stängde ben å^er luckan och aiek bort till skånet efter en fvhd bägare, som han tömde i ett drag.
— Är icke Däcken slugare än sina utskickade, då tör han vara ett huvud kortare, innan matten göres i ordning till nästa lule+nnna. sade kung Gösta, medan han s+od där med bägaren i handen.
— Dina tvillingar för väl dubbelt väsen om nättema.
— Det är inte farliet. Den ena cVmttnr på vi bör inte ett ljud från den andra.