SIDA 2 SVENSKA PRESSEN. Torsdagen den 20 dc Byrnes, Hume Typewriters Ltd. ROYAL SKRIVMASKINER. Standard och Portable. Ombyggda skrivmaskiner av olika märken. Svenska bokstäver insatta utan extra kostnad. 592 Seymour St. — Sey. G639. Taxeringskalendern AV ELIN WÄGNER. i Modernize Tailors Hörnet av Pender och Carrall Sts. Gynnade av skandinaverna i över 20 år. Vi önska våra kunder en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÄR. GOD JUL och GOTT NYTT ÅR. Vancouver Fancy Sausafres. 752 Robson St. 50 VARIETIES OLD COUNTRY STYLE Fru Kvissling var en av många avundad änkefru, men nu j ska vi se hur hon hade det. Hon : vaknade en morgon vid åttatiden i sin säng i sitt eget hus, . Magdeburgsgatan 8, Stockholm, for upp med en skrämd rörelse [och frågade >slg ångestfullt: | vad är det? Vad är det nu igen som är så svårt? Vad är det ' som är så tungt? ! I samma ögonblick koin hon ihåg det. Det är depressionen, det är aktiekurserna. Min egen I dom fräts ju sönder som av ' en syra, snart har jag ingen-j ting kvar. Omkring henne funnos som vanligt alla de föremål som tjänade hennes smak och bekvämlighet. Men de bara skräm $5 och mera avräknas för Er gamla kostym eller överrock vid köp av en ny hos oss. God passform garanteras. Big 3 Tailors 332 Carrall St. Sey. 3436 'Ö Hotel Europé För ett förstklassigt rum i eldsäker byggnad. Renlighet. Låga priser. 50c. per dag och högre. $2.00 per vecka och högre Powell och Carrall Sts. Varje vecka bortgiver Svenska Pressen tvenne fribiljetter till Beacon teater. Dragning’ eker varje lördag. Endast uppbetalda prenumeranter komma med i dragningen. Biljetterna gälla från och med fredag till och med torsdag, dock ej pa •ördag eUer helgdag. Vinnare denna vecka är Hr, Valentin Peterson 341 Cambie Street som härmed ombedes avhämta biljetterna vårt kontor. & — Lider ni av andfåddhet? — Ja, inte njuter jag av’et. GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR tillönskas vänner och kunder av STOCKHOLM CAFE 311 MAIN STREET. de henne, ty hur kunde hon veta, om inte den ekonomiska grundvalen för detta praktiska rum, denna mjuka säng och dessa silvervita, svala lakan, rätt vad det var skulle störta samman och hon förgås därvid. Nu kom jungfrun in med en bricka, en morgontidning låg vid frukostkoppen men också en vetekrans med ”60 år” i glasyr, ty just så gammal blev fru Kvissling i dag. Hon lade undan tidningen för att slippa fördärva födelsedagsmorgonen med ledsamma börsnoteringar. 1 stället försökte hon koncentrera sig på dagens betydelse, på allt det hon hade att vara tacksam för och på vetekransen, men alltsammans smakade härsket flott, både brödet och vad hon kunde 1 komma ihåg äv livet. Hon förhörde jungfrun. Jo, kransen var tagen från fel konditori, från det närmaste men samtidigt uslaste i Östermalm. Flickan skämdes verkligen en liten smula över sin bekvämlighet o. erbjöd sig att reparera felet, men, ”nej för all del, sade fru Kvissling, i dessa tider får man vara nöjd även med en härsken krans. Jungfrun vände sig hastigt | om och gick ut, ty frun föreföll henne så ynklig och löjlig, där hon satt i sin skulpterade säng med ejderdunsfordrad sidenjacka och pinade i sig det dåliga brödet på sin sextioårsdag. I dörren frågade hon om hon skulle göra badet i ordning, men fru Kvissling bad henne vänta, hon var för trött, sade hon. Allra djupast inom henne tänkte det lilla barnet som bodde där: jag ska inte stiga upp än, om det kanske är någon som vill ta mig på sängen med sina lyckönskningar. Men ingen människa hördes av, inte ens sonen eller sonhustrun, och då kunde fru Kvissling ändå inte låta bli att titta efter hur hennes papper stodo i dag. Med stor vana räknade hon ut att hon var 1500 kronor fattigare i dag än i går. Alltså ettusenfemhundra kronor voro försvunna, och ändå hade hon ingenting för dem, inte en ägodel, inte heller någon människas taaksamhet. De vöro helt enkelt uppsugna av krisen, detta omättliga fantom, sin sextioårsdag både av Gud och sin familj. När det ringde fjärde gången brydde hon sig inte om att öppna, och till jungfrun sade hon: det är bara en tiggare igen. Men så ringde det om igen, en rad envisa och förtroliga signaler, och då lät hon övertyga sig om, att det dock måste vara en gratulant. Det var det också, ty när hon öppnade, hjärtligt: — Har ling, har möttes hon av ett den äran, fru Kviss-den äran på bemär- kelsedagen! Men hur såg hennes första gratulant ut. Det var en krymp ling, en träbent stackare, smut- fingrar. — Menar ni att tiggarna stu derar taxeringskalendern ? ____ ja, de mera utbildade, såna som jag. -- Ja, då ska ni minnsann fa en ny kalender! Fru Kvissling hade så bråttom, då hon skyndade åstad efter den sista kalendern, att hon lämnade alla dörrar öppna efter sig. Mannen satt där längst borta i hallen och sAg djupt in i fru Kvisslings eleganta våning, där det blänkte av speglar, förgyllningar och prismor som kastade tilbaka soteke net i alla regnbågens färger. Ja, nu satt han här hos gamla som ingen kunde gripa och gö- EN GLAD JUL OCH ETT LYCKOSAMT NYTT ÅR 1 ra kål på. Sedan hennes son Tillönskas Alla Våra Svenska Gäster. HOTEL LOTUS 445 Abbott St. — Nära Hastings Mrs. Hulda Bennett, Innehavare EN GLAD JUL OCH ETT LYCKOSAMT NYTT ÅR tillönskas vänner och gynnare av E. A. Alm 445 GRANV1LLE STREET få! stängde tamburdörren i förra veckan med ett kyligt farväl ag efter att ha fått avslag på en TO । bön om tiotusen kronor för att TO möta en utbetalning i sin firma, TO hade hon i sjunkande värden TO förlorat lika mycket som denna W summa hon nekat honom! Och ändå var hon nästan säker om, förstod han inte hennes svåra — läge. Troligen var det för det avslagets skull, som han dröjde med att komma och Ivckönska henne. Kanske system som hon nekat pengar att köpa in sig ■ på en stiftelse och svågern som förgäves tiggt om några tusen för att rädda sin son från att J komma fast för en oegentlighe: och kyrkoherden som fått hälf-> ten av den vanliga summan till sina fattiga, kanske inte heller dessa skulle låtsa om att hon ra blev textio år i dag! Vid tiotiden avbröts äntligen Intet Nyårsnummer På grund av att Svenska Préssen denna vecka utkommer 8-sidig och för att bereda tidningens personal några dagars julsemester utges intet nyårsnummer. Nästa nummer av tidningen utkommer alltså den 3 januari. den onaturliga stillheten i ningen av en ringning. Kvissling drog en suck av nad och skyndade ivrigt förväntansfullt till dörren. — Snälla frun, bara en sigt gråblek och tom i na. Dét föreföll henne ohyggligt gyckel, och röst var knappt stadig, svarade: kinder-som ett hennes då hon chefens cnka, och han hade — Jag har inte tid med kom igen en annan dag. — Men det är just med er, flit som jag har kommit i dag, sade mannen i en ton som var frejdigt och fräckt bekant, så, stå stilla, för Guds skull sig inte, medan jag räknar fem: ett, två, tre... serör till Först nu såg hon att figuren höll en liten svart tingest mellan händenia och riktade dess blanka öga mot henne. Hon förde instiktivt upp armen för ansiktet, men mannen sade: — För sent, jag har frun redan. Nu knäpper vi en gång till, det var en utmärkt min den sista, just en härlig en att skrätnma tiggare med. Den tror jag vi sätter in i “Den arbetslöse”. — Fru Kvissling, avvisande en tiggare på sin sextioårsdag — det blir åtgång på det lösnumrét. Nenene, frun, så lätt är det inte, jag låter inte ta från mig kameran. Fru Kvissling förstod nu, att hon råkat ut för en utpressare av ny sort. Det tycktes henne just i stil med hennes livs elände, varje, dag var ju en utpres- duktigt förbryllaf henne, så som han tänkt ut det under sina månadslånpa förberedelser till besöket. Men det där skrämda oroliga och ångestfulla som han kände mot sig från henne, det var honom en överraskning och det gav honom en alldeles ny ide i stället för den gamla van- | liga tarvliga utpressningen med . kort. När han fått adresskalendern l i sin hand, slog han vant och I snabbt upp den på Kvissling. — Ja, sade han, det här var ju en betydande nedgång i inkomsterna, kan jag se, men alldeles förtvivlad är ställningen ändå inte. Säg fru Kviss-1 ling, skulle vi inte kunna göra j en affär? Jag ångrar att jag , tänkte skrämma er med plåten j Den är oduglig, jag har tagit j fem rika fruar förut på den. Men i stället så ger frun mig för intet den där taxeringskalendern, och jag lovar att visa mina kolleger hurudan fruns i ställning är, så de tar nödig j hänsyn. Vi är människor vi med och förstår dem som har det svårt, just för att vi har det så dåligt själva, frun. hånar ni, sade fru sare som fattig än — Hur plåtarna? — Det lämnade henne mera dagen förut, mycket vill n’ ha frågade hon. är allt lite kallt för att diskutera det här ute, sade man nen och steg utan vidare in. Hon lät det ske, det var liksom ofrånkomligt, hon hade levat i sextio år för att detta skulle hända henne. Hade hon inte släppt in honom godvilligt, så skulle han ha tagit sig in ändå, så okroppslig, så fantastisk och mystiskt segerviss var denna figur mitt i sin förnedring. — Jaså, det gamla skåpet står Hon med vå-Fru lätt-och här, sade han oförmodat, stirrade in i hans ansikte dess utstrålning av gutvet- vad för hemska och underliga öden, och han skrattade: Det var inte det vi skulle tala om, utan om priset på plåtarna. Jag ska inte vara omöjlig, för även med min ofullständiga kunskap om fru Kvisslings placeringar, förstår jag att frun måste hå gjort förluster. För första gången i sitt liv tyckte fru Kvissling illa om att diskutera sina förluster med en hjälpsökande. — Det hör inte hit, sade hon. — Ett ömtåligt gmne, kan jag förstå, sade mannen. Frun skulle ha lärt knepet av sin man medan han levde. Han var ett geni, för han förstod sig lika bra på att tjäna i onda tider som i goda, en man av storn mått, som di sa vid graven, fru Kvissling. — Hur vet ni allting? sade hon skrämd. liten slant, bad en ynklig röst, då hon öppnade. Ingen människa rar gett mig någonting i dag. — Inte mig heller, sade fru Kvissling — Sen i femtusen femtusen och rodnade faktiskt, går har jag förlorat kronor! Förstår ni, — närapå, tilläde hon ty hon blev inför hans blickar plötsligt generad över att det var bara ettusen femhundra. — Jag ska säga fru Kvissling att jag hånar inte. Jag träffar i mitt yrke många olyckliga personer, men aldrig har jag sett någon som lider så som — Men vad är ni för en besynnerlig person? — Vänta ska frun få höra ännu något besynnerligare. Jae kan tala om hemligheten med fruns lidande och hur frun ska bli av med det. Behagas det? Fru Kvissling kände s’g så eländig och övergiven denne dag, atf hon sade. — Jag vet inte vad jag ville ge den som kunde hjälpa mig. — Hemligheten, sade mannen och såg på henne så genomträngande att hon måste \ånda bort ögonen, är den att fnms lidande är absolut onödigt. Fruns ställning är så god som någon m va-a i 'mna värld. Ni har tak över huvudet. eller hur? Fvin h..r ett hu utan inteckningar, på hyresda- gaT.n som -v nmra. blir d »r frun. Om frun ni d å fruns egna ver, kan jag förstå. Har nångång sett en tokig sta som sitter på det torra par: hjälp ja ner ska jag gjort, och frun p väldigt mycket om ho jag saga. - Var det in ni hade att jag visst be kalendern då i Guds namn låt mig få vara I fred sen. ni, jag vill vara i fred! Hon med handen i bordet i fullt seri över att han sagt sanningen. — Vänta frun, vänta lite. H har ju inte ordinerat än. ska göra sig av med de dj papperen, som vill dra heut med sig 1 djupet frun ska skär ka bort dem, fort, fort, meda de är något värda, och hon ki göra sig någon glädje ined den Och tro mig. sen blir frun bn och får en glad födelsedag. — Det är märkvärdigt s många människor som vill t på sig mina bekymmer, sad-hon bittert. Herrn också, för. modar jag? — Tack för vänligheten, sad» han darrande av spänning. | — Ja, tack, men jag, jag tt nog helst kontanter, om fnu inte har något emot det &• papper, det är jag skrämd för det har jag haft nog av i mim dar. De har varit mitt eland’ också, fru Kvissling. I vi lika. Men vill ni verklig hjälpa mig lite rejält, över d« allra värsta nöden så... a I detsamma ringde det igen. och jungfrun bl -Di rektörens bil står utanför, sad* hon, det var nog unga herrskapet som kom. Fru Kvissling letade i sin portmonnä. Något måste jc kräket ha, fast han då inte ha de något nytt att komma med utan tiggde som alla andra Fem kronor? Kanske för lite* Tio? För mycket- Hon pr honom sju kronor i handen oé föste ut honom köksvägen. — Jaså, sade han. I döm' vände han sig om och gav henne en blick av hån och ömkar och visdom och galenskap och hat, en blick som att säga: — Kom så kanske mera. Nu kom igen en jag kan kom henne annan da; göra något sonen för att iyck- Cafe Deutschland 869 GRANVILLE ST. “Konditoriet med kontinental atmosfär’’ (En parallell till l d. Cafe Sverige.) Musik (icke jazz) varje afton utom tisdagar. Moderata priser. Snabb och tillmötesgående servering. per inte, sade hon. Jag rår inte på min ångest. Mot den hjälper ingenting. — Kan förstå det. Kvisslings pengar kom så hemlighetsfullt nerdimpande på frun ur intet, REX CAFE 6 Hastings St. E. Ett Populärt Matställe. Utmärkta måltider till låga priser. Renlighet är vårt motto. Sundström, Johnson and Co:s kryddsill serveras även. ÄT PÅ REX CAFE! GOD JUL OCH GÅTT NYTT ÅR. Tillönskas Våra Vänner och Kunder — Ja, det är min lilla yrkeshemlighet som frun inte har någon användning för, sade han med ett belåtet grin. — Skulle frun köpa plåtarna eller bara beställa kort? Jag är billigare på hela dussinet. ’— Prata inte så mycket. Jag sa ju att jag hade bråttom. Vad begär ni? — Ja, sade han, och rev sig i sitt glesa, gråstrimmiga hår, det har sina svårigheter. Jag tar efter som folk har råd till men jag känner inte riktigt fruns omständigheter. Kanske jag kunde få titta på den sista taxeringskalendern ? — Är ni oförskämd också? — Tvärtom, det var bara en HASTINGS BAKERY 716 Hastings Street E. —High. 3244. Jultårta, Kakor, Bakelser etc. köpes bäst och billiga hos oss. smällde hon hårdare genting, man bara frågade tad av misär och bojkottad på ty den kan dörrknackarna varför hon var så dem. Man tog ju var gång lämnande begrunda sande på vänlighet av sätta priset i 1927 års mig. Jag kan visst efter fruns värde taxeringskalender, jag på mina fem Denna historia upprepades tre gånger inom en kvart. För att ra-in-så — Pa Columbia Hotel Det Kommer att Bli en ANGENÄM JUL och ETT TREVLIGT NYÅR “LEVS GO vackert. Borde man inte vara snäll mot en fattig stackare, då man gick omkring i siden, i en stor våning, i ett stort stenhus? Men fru Kvissling kunde sagt dem, att hon var en fattig stackare själv, en olycklig och miss räknad stackars människa, ho-