löMensKa Pressen? floder av ljus från affärernas strömmade ut konstnärligt de Hh Vildmarkens Jul AV CARL MALMBERG. ?Z kau val åt‘ aldrig blev riktigt klok på. I minstone låta att skuffa ikull folk, om ni inte har vett bli riktigt på. Dock ti Julklappen Äi Av GEST Håglös vandrade Gösta, den , i kavajfickorna, huvudet en korerade fönster. Han kastade likgiltiga blickar på all härlig het, tills plötsligt intresset fån gades av en sportaffärs skylt ning. Nej, men se, det där var ju likt föräldrahemmet. Holm kun de inte slita blicken från den röda stugan, som låg halvt ned bäddad i snödrivor. Och där bakom gick landsvägen över den vita snöslätten, för att till sist försvinna borta i fjärran vid den rodnande himlaranden. Och aftonrodnadens skära skim mer färgade de snöbehängda grangrenarna. Och där borta. när han kom till staden glömdes lilla Ellen för fagrare ansikten, som så lätt duperade den oerfarna unge mannen från skogslandet. Och därför hade de gångna åren berett honom bittra besvikelser, förluster och brutna illusioner. Men med lantf mannens sega envishet hade han kommit över lärotiden och fått upp ögonen för faran av att tro allt för blint på vad han såg och hörde. Nog hade han under de tunga åren tänkt vända hem, men han skämdes för att behöva erkänna sig slagen. Kvinnorna fångade ej mera hans intresse. Erfarenheten avskräckte honom från att närma sig dessa fjärilar. Albert Holm hade under sitt mediterande kommit in på en av de stora huvudgatorna, där lille försteklassisten, framåt' smula hängande gatan. Det var eftermiddagen I riktad emot just < på själva julafton. Snön föll i 0(* 1 hans huvud r?rdZ ,1 rv , , ' små oroliga sorgsna tankar, i LSOr-°^^^ av vUket allt annat sig till ett vitt tacke over gator, krympte ihop tiU rena obetyd-trottoarer hustak och var helst; Han bar. skulIe man den Kom at Och ifran stadens t kunna sä å sitt livs första varjehanda butiker kastade de ; & och blicken att gå på rätt trottoar. Albert Holm tittade vredgat på syndaren och sneddade över gatan. Usch, en sådan oerhörd trängsel. Visserligen var det jultiden med affärernas lockan । de skyltningar, men för. den ; skull var det väl inte nödvän-digt att trampa ikull varandra. Människorna betedde sig alltid litet underligt då julen nalkades. Som om den högtiden var något märkvärdigt. Äsch, väl att han vuxit ifrån de där grillerna, fastän han var från landet. Så ensam han än va>' här i staden, inte kunde det falla honom in att ge sig ut på något julfirande och inte heller underkasta sig en hemresas vedermödor. Förresten ville han inte alls besöka föräldrahemmet ' som låg däruppe i skogens djup ' långt borta från civilisationens -boplatser. Holm ryckte på axlarna. Om stugan åtminstone varit belägen i en större by. Nu var det blott tvenne familjer, som slagit sig ned där ute 1 ödemarken Det blev väl lite. Tja, så länge Ellen var hemma gick det väi an. Ellen var dotter till denna I enda granne, en vacker tös för-1 resten. Men så hade bon tagit i plats i staden, och då blev stugan för trång i Albert Holms tycke. Nog hade far behövt hjälp, men ensamheten var allt för tryckande. Den mörna, dyst ra skogen födde tunga tankar, och kvällsskuggorna skrämde och uppjagade fantasien. Och när han fullgjorde sin värnplikt i Boden och där kom i sällskap med pojkar söder ifrån, växte hans längtan att få komma ut i världen. Inte ville han bliva bonde, alltid fanns det väl plats för honom i staden, så kom han i väg och hade sen dess icke besökt föräldrarna. Att far och mor levde, det visste han. Vad hade h?.n att göra där uppe i ödemarken? Men var befann sig Ellen nu? Hon brukade alltid resa hem till jularna. Nå, förra året blev fär den inhiberad, och sedan dess hade han inte hört det allra minsta ifrån henne. Hon skalle ha anställning hä” i staden, men var? Kanske hade det .nte varit så dumt att fira julen tillsammans med henne. « engen stans. skidade en ren. Holm man fram över ska fantiserade om att skidåkaren var han själv, som ilade fram för att nå stugan att få värma sig vid eldbrasan, vars sken lyste genom fönster rutorna. Nej, det gick inte an att han stod här längre. Han höll ju på att bli sentimental. Jäk. . . fy (Forts, å sida 2) rikligt upplysta skyltfönstren I knippen av ljusstrålar över ga-1 torna, vilket i hög grad bidrog i att giva den vita tavlan en än I mer stämningsfull effekt. Säker ligen var det också glädje i sinnena hos de flesta människor, som med paketer under armarna hastade sin väg framåt gatorna. Men icke hos Gösta... Han tittade varken åt människor eller skyltfönster eller lade märke till snöflingorna i deras svävande vita dans. Han gick mållöst sin väg med händerna riktigt stora sorg. Gösta hade haft en vän, en verklig liten vän, som han vågat, kämpat och arbetat för. Och i en gått nu hade den lilla av dagarna strax all världens väg. hette den lilla vännen, vännen före jul Majken en liten liv och brunögd tös, full av lust och en aldrig sviktande förståelse. Att hon sedan hade spetsig nos, brunvit, långhårig päls och sprang omkring på fyra fötter, hör mindre till själva saken. En trogen vän är en trogen vän, om den nu också representeras av bara en li- betyg, annars fick ögon, som han nes klara, bruna tida öde, energiskt päls med att håren men nu plötsligt och började bearbeta sin ett av bakbenen, så flögo omkring. Huh Ellen. Holm saktade stegen. Det var så länge sedan han sett henne. Var hon lika fager, som då hon första gången rest hemifrån? Det hade allt känts svårt för honom, när hon begai sig iväg. Svårmodet ökades hela omgivningen syntes honom dystrare än vanligt. Han tänkte på deras utflykter, pa den mörka skogstjärnen, vid vars starrbevuxna stränder e haft sina idyller. Men sedan Ellen farit blev det slut med skogspromenaderna, och for honom blev det ett livsbehov att komma bort från trakten. Tv nog hade han älskat Ellen. Inte var hon så där bländande skön, men det var något i hen- JUh Av Mauritz Sterner. Vadan stammar du från, o du mäktiga klang, Som ett orofullt sinne så mäktigt betvang. Likt en stjärna ur rymdoceanen du sprang; Det blev ljust på min ensliga färd. Hän i glömska försvinner allt uselt som var Och i strålglans de solida minnen stå kvar Och med hopp ser jag hän till de stundande da’r, Då man glad ger åt rätten sin gärd. Vad bådar du, ljuvliga känsla av frid, Du som kommer oss att glömma vår ävlan och strid, Du som kommer med lycka i midvintertid, Säg: Vem sände till jorden dig ned? Är du född av vårt eviga längtande hopp, Att en dag över jorden den sol skall gå opp. I vars klarhet var själ skall fullborda det lopp, Som ännu uti dunkel sig ter? All den ångest, som steg ur ett lidande bröst, All den sorg, som fick vänta förgäves på tröst; All den instängda längtan, som aldrig fick röst Tonar bort i ett dämpat ackord. Genom kyliga bröst går en värmande våg, Det blir ljus i den mörkaste människohåg. Åt den arme, som bortglömd bland trasorna låg, Skänker ömmande kärlek sin vård. Alla tvivlets demoner ha lagt sig till ro, Och hon växer sig stark, denna bragdrika tro, Som från tanke till handling skall spänna sin bro Innan släktet har hunnit sitt mål. Av den bragddjärva tro skall hon byggas, vår värld Och av hugstora dåd skall hon lysa vår färd Tills att lyckan en gång smitt sitt segrande svärd Utav sanningens spänstiga stål. Var gång Kristus vart född i människosjäl, Var gång låghet som frodats blev hungrad ihjäl, Var gång frihet det skänktes åt jordbunden träl, Gavs det styrka åt väldsmelodien. Och närhelst någon lågande tanke blev tänkt, Som sin tändande gnista åt tusenden skänkt Och väckt mnd där ett '^oen mot våldet man svängt Kom ett välljud i världsharmonien. Brusa mäktig och klar genom världarna fram Ifrån dalarnas djup och till fjällarnas kam, Tills du sopat från jorden all urgammal skam Som sitt märke på själarna satt. Dö ej ut! Dö ej ut ibland människoätt, Ljud som grundton där kamp står för sanning, rätt Gör den kvaltyngdes sinne i livskampen lätt Är min bön i den signade natt. i ten hundracka av obestämd ras w । Det var under sommarvistel- | sen på landet, som Gösta först M 1 blev bekant med den bila vän-M^nen, som strax fick sin plats i hans hjärta.*Och utan att frå-i ga pappa, mamma eller, vad ! som snart skulle visa sig vara i lika betydelsefullt, stora syster, 3g' tillhandlade sig Gösta den lilla ag I fyrfotingen. Det kostade honom ' allt vad han under året samlat gg | i en porslinsgris, 3 kronor och M i 34 öre, plus en luftbössa, som m! sköt med hagel eller pilar. Nå-' got beröm fick han icke för denna sin första affär. Pappa ! bannade honom länge och väl i över tilltaget, som han ansåg ; både självsvåldigt och ofömuf-' tigt. En hund, vad tusan skulle väl pojken med en hund att göra. För det första så blev det te | en extra onödig utgift i skatt gg i varje år. Och inte kunde man w I ta hunden med till stan att fä । vända upp och ned på våningen , därstädes. Sedan — Gösta ha-I le just blivit godkänd in till första klassen i Elementarsko-lan — skulle pojken bara glömma sin läxläsning för hundens skull. Så ungefär såg pappa på saken. Men Gösta tog bannorna med^god min, tiggde och bad så behjärtafcvärt för sin lille fyrfotavän samt lovade dyrt o. heligt att visa sig riktigt flitig i skolan. Hm... Pappan, som i själ och hjärta själv var en vän av djur, gav efter. “Men — det var ett hotfullt finger, som viftade framför ögonen på gossen — Gösta måste till julen icke bara ha godkänt i alla ämnen, utan också bevisa sin flit förmedelst minst ett över- icke | behålla hunden. Det var ingen I fara för den saken, menade [ Gösta. Göstas mamma ville icke missunna gossen glädjen av att få behålla hunden, vilken hon medgav vara “ett litet näpet kräk”. Men — huh — hor. hade hört att alla hundar voro så full^ av loppor. Gösta bemö- ■ dade sig om att försäkra att så icke var förhållandet med -Majken. Mamman tittade forskande på det lilla “näpna kräket”, •som hittills suttit mycket stilla i avvaktan på sitt fram- — En rysning av motvilja gick igenom mammas kroppshydda. Och Gösta fick lova att ge hunden ett ordentligt bad. Det värsta motståndet mötte Gösta för hundens skull hos sin (Forts, å sida 2) av