r
SIDA 4
SVENSKA PRESSEN
Torsdagen den 28 juni 1931.
SVENSKA PRESSENS NÄSTA RADIOUTSÄNDNING HÅLLES SÖNDAGEN DEN 8 JULI kl. 1 till 1:30 e. m.
KOM IHaG ATT LYSSNA TILL DET SVENSKA .
PROGRAMMET
På Helspänn
KÖP EDERT BEHOV AV BRÖDVAROR HOS
Hastings Bakery
71 (i HASTINGS STREET EAST
Vanligt vitt och brunt bröd, rågbröd, knäckebröd; ‘mammas” bröd (veteflätor), wienerbröd, tårtor och små-., bröd i stor sortering.
5 Beställ bröllops- och födelsedagstärtor från oss.
Nytt telefonnummer efter 20 junL
Hihl. 3244.
►
tn ; -
<	w.r'?7
Snabbaste förbindelser med Cariboo. Tre lägenheter i veckan från Vancouver till Prince George och mellanliggande platser via Lillooet. Anknytning i Quesnelle för Barkerville.
Kontor och Station: 564 Dunsmuir St. Vancouver, B. C
Icke kontortid Bay 3159x
Trinity 3603
139
SPARA PENGAR
FOWLER’S
DAMKLÄDESAFF7ER.
HASTINGS STREET EAST
Tre Dagars Rekordförsäljning av stilfulla moderna damkläder. 100 ATTRAKTIVA SPORTKLÄD-NINGAR I VACKRA FÄRGER OCH BLOMMIGT MÖNSTER.
Extra Speciellt pris 2.95, 3.95 och 4.95
Just inkommet sändning av nya, vita Novelty-handskar Speciellt pris 95c.
50 vidbrättade vita hattar 1.69 HELA LAGRET AV VÄR-SWAG-GERDRÄKTER TILL HALVT PRIS. OCH BESÖK DENNA STORA
REALISATION
TELEFON: SEY. 1019
LARSEN’S GROCERY
329 HASTINGS STREET EAST Vancouver, B. C.
VÄLSORTERAD SPECERIAFF/ER.
Carlson’s Ansjovis
Nyinkommen direkt från Göteborg. Norsk Getmesost
Dr. Peters Kuriko och Ole Oid.
y
Stanley Hotel
21—25 Cordova St. W.
H. D. and M. MUNN, Innehavare
MODERNT OCH ABSOLUT RENLIGT HOTELL.
Trevliga rum med kallt och hett vatten till moderata priser. «
Ett Bland Skandinaverna Populärt Hotell.
*	Seymour 505
AV A. M. MEADOWS.
- En bil, sir? Det snöar!
Rullgardinerna voro i»te nedfällda och Irvin Greville såg ut genom ett av fönstren. Pont Street är inte ens unaer vanligt förhållande särdeles Klart upplyst, men för tillfället skymdes utsikten helt och hållet av tätt fallande snöflockar.
— Ja, tack, Toms skaffa mig en bil.
— Ja, sir.
Betjänten gick ut i porte» och visslade skarpt, och uadw tiden läste Irvin Greville om den korta biljett han redan för Ignge sedan kunde utantill, och gom anlänt på morgonen. Den lydde som följer:
“Käre Irvin!
Om du inte bar något annat och roligare för dig i afton så kom. Jag väntar dig vid sjutiden. •	-	‘
Din tillgivna Kate”.
-r- Min älskling, viskade han sakta oTh kysste brevet. Något annat och rdhgare! Som om det'vore klart mellan oss — om hon redan vore min fästmö. Men hon skall bliva det i kväll. Hon hade inte skrivit den däi biljetten, om hon inte vore villig att bli det. Och Ihennes fai kan lyckligtvis inte ha något emot partiet, fortfor nan i tankarna, under det betjänten hutt rande i kylan, svor ve och förbannelse över chaufförens lång samhet. Arvingen till sir Samuel Grevilles titel och ett slott är inte en man att förakta ens i gamla Melhnischs ögon, dhu-ru Kate — Gud välsigne henne — inte skänkte en tanke åt sådana saker.
— Nu är bilen här, sir.
Toms hjälpte sin husbonde med rocken och räckte honom hatten oöh Irvin tackade honom med en nick.
— Jag kommer nog sem hem, Toms, sade ha» med eti leende på läpparna och 1 sir blick. Sitt inte uppe och vänta på mig.
Han tvekade ett ögonblick, och de mörka kinderna färgades av en svag rodnad.
— Jag ska pröva min lycka i afton Toms, sade han, önskr mig tur! Toms allvarliga ansikte veknade lätt.
— Av allt mitt hjärta, sir ehuru jag inte tror mycket p; tur eller lycka har i världen Det kanske blir annorlunda i er annan tillvaro — man får hoppas det åtminstone.
Irvin skrattade och gick mot dörren.
— Se inte livet så svart, Toms, sade han glättigt. Vad var det? tilläde han hastigt. Ett telegram ?
Det hade ringt på dörren, och Toms välvde med ögonen, då han gick tvärs över golvet.
— En olycka, mumlade han — Kände jag inte det i luften!
Han lade telegrammet på en bricka oöh räckte det till Irvin
— Det har väl inte hänt något?
— Hänt? Min käre Toms, inte behöver det ha hänt något, därför att nian får ett telegram i våra dagar.
Han slet upp telegrammet, läste dess innehåll och bleknade.
— Du har rätt, Toms, sade han. Det har hänt något — min farbror sir Samuel Greville håller på att dö — han har fått slag. Jag måste strax fara till honom. Det står i telegrammet, att han inte kan leva er timme till, och att han inte kan dö i frid om han inte får tala ined mig.
— Far inte dit då.
Inlägget kom från någon, aom obemärkt trädde in i rum-
met en högrest, rak gestalt med militäriskt utseende. Han gick iram till Irvin och laut nanden på hans axel.
— Far inte, sade han omigen Jag har aldrig sett'att en ayim aaiielse badar gott för den, som olivit efterskickad. .Var man nar en hemlighet i sitt liv, ucn då döden nalkas blir ihan ofta svag och vill bekänna, u. böraa han burit under tystnat, »'ill han lägga på en annans skuldror. Lyd mitt råd — en verkligt självisk mans råd om du sä vill — far inte.
— Inte ens om han ligger döende.
— Du har livet för dig. Att dö är en sak som går fort över. Livet däremot vara länge mången gång. En sjuk eller döende man är nästan alltid självisk. Far inte. Det här, han cOg telegrammet, som fallit till golvet, har nog sin egen historia. Far inte. *Om du gör det så ångrar du dig i 'hela ditt liv.
— Du — du vet något?
— Inte det minsta om din farbror personligen, men mycket om människonaturen i allmänhet. Far inte.
— Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte gjorde det.
— Du kommer kanske tvärtom att aldrig förlåta dig, att du gjort det.
Den unge mannen drog ett djupt andetag.
—Du har nog rätt, sade han. Jag tror också, att jag får höra något obehagligt ehuru jag aldrig tänkt mig. att min farbror kunde ha en hemlighet i sitt förflutna, men det är ändå min plikt att fara till honom. Toms, ta en bil och åk till fröken Melhnish och be att få tala med henne själv. Säg atl jag kommer antagligen senare
— Ja, siy.
Vivian Tolbols ryckte på axlarna.
— En egensinnig man gör alltid efter sitt eget huvud, sa-ie han. Jag såg att det stod en bil därute — jag är bjuden på middag i huset bredvid sir Samuels — liv och död gå hand i hand här i världen — du kan låta mig åka med dig.
— Gärna.
De båda männen glngo un-Jer tystnad ned och togo plats bilen. Då den stannade utan-ör det hus, vars adress Vivian Tolboys givit chauffören, öppnade han läpparna för första gången, sedan ihan lämnat Irvins rum,
— Tag dig en timmes åktur runt staden, innan du går upp till din farbror. Varje människa är andeskådare någon gång i sitt liv. Jag ser i denna stund tvenne vägar framför dig — den ena jämn och slät, den andra full av törnen. Handla som en jesuit; gör orätt — om du finner det orätt — på det att något gott må komma därav. Låt din farbror dö utan att ha yppat sin hemlighet, åk omkring en timme och kom tillbaka sedan. Kasta inte en blick på sir Samuels ansikte, förrän anden har flytt ur hans kropp.
Irvin fattade hans hand.
— Du vet något! sade han. Vad är det?
Jag vet ingenting. Jag bara drar mina slutsatser, och tro mig, de slutsatser en världs klok man drar äro vanligen annare än det vi ta för sanning. Vart skall jag säga chauf fören att köra.
Irvin. tvekade ett ögonblick. Han andades tungt.
— Till sir Samuels port — nästa hus, svarade han.
* • *
— Är det ni, sir? Det var
väl, ehuru jag är rädd.
Irvin grep kammartjänarens hand.
—- Jag kommer väl inte för sent, Staples?
—• Nej sir. Måtte ni inte bara komma för tidigt — jag är rädd för det. Ni vet ingenting, sir, men jag har varit i sir Samuels tjänst mest hela mitt liv. Jag var det redan långt innan han ärvde sin titel och han levde vilt i sina dagar. Vem vet, om det inte är någon gammal historia, som dyke upp och som kommer att fördärva ert liv, sir.
— Mitt liv?
— Ja, sir. Det är något h: vill berätta er — något Ihan haft på hjärtat under de naste 24 timmarna, alltsedan han fick anfallet. Han påstå att det är något som han mås te säga er — att han inte kan dö lugnt förrän han fått meddela er det, herr Irvin.
— Må han då få dö i lugn svarade Irvin. Måtte han få krafter att berätta mig vad han önskar få uttalt. Kan han — Irvin gjorde ett uppehåll, hans hjärta bultade hårt och ham pulsar slogo — kan han ta emot mig.
— Jag skall gä oöh se efter, herr Irvin. Sitt ned så länge!
Den gamle mannen lämnade långsamt rummet och gick med släpande steg upp för traj pan. Han stannade, tvekade och mumlade något för sig själv. Alla i herr Samuels hut älskade Irvin Greville, herr Samuels arvinge som han alltid kallades.
Den sjuke hade från sitt rui. hört brorsonen komma. Hans feberglänsande ögon voro riktade på en kvinna, som stor bredvid bädden, en kvinna, som varit vacker och som ännu bai spår av sin ungdoms skönhet
— Han har kommit, sade sir Samuel. Irvin är här. Lå honom komma upp. Jag måstt få tala med honom strax, Hes-
rätta. Ilester. ..Hester...
Hon hörde steg i trappan. Hon höll en kudde 1 handen och stod och såg pä honom med ^n underlig blick* Hon lyfte kudden litet, men i detsamma knackade det på dörren och hon lade ned den igen. Det var inte gott att säga, vau hennes avsikt varit) men en tredje persong uppträdande pä scenen hindrade henne i alla händelser från att utföra det.
Kammartjänaren trädde in.
— Herr Irvin är här, viskade han. Får han komma upp?
Den döende höjde på armbågen.
— Ja, sade han med tydlig stämma, låt honom komma. Hester, giv mig en dosis av mina droppar oelh lämna mig sedan.
Hon återvände till högra sidan av sängen och böjde sig ned över bordet.
— Inte den — inte opium -dropparna. Hester fort — dropparna.
Hon gjorde en åtbörd av hopplöshet.
— Jag kan inte hindra honom, sade hon för sig själv. — frisk eller sjuk kommer han att yppa sin ihemlighet — jag kan inte hejda honom.
Hon slog i medicinen, lyfte upp honom och höll upp honom under det han tog den. Sef dan torkade . hon ihans läppar med en servett, och ett ögonblick såg det ut, som om hon tryckte den mot hans mun.
Med mera styrka än man skulle tilltrott honom sköt han undan hennes händer.
— Nej Hester, sade han, pej — ni kväver mig.
Hon tog hastigt bort servetten — Irvins steg ljödo i korridoren.
— Var för en gångs skull i ert liv en man. Berätta honom ingenting — för Guds skull, Samuel. Vari än er hemlighet må bestå, så berätta honom den inte — låt de döda begrå-
ter. Jag kap inte dö lugn om jag inte får tala med honom.
Hon gick över till andra sidan av rummet, så att hennes ansikte inte belystes av ljuset, och då hpn höjde sig ned öve? honÖm, sade hon i en kall hård ton:
— Vad har ni att säga ho
va sina doda.
Hans armar lågo utsträckta längs kroppen, han tryckte ned dem mot madrassen cioh höjde
sig på dem,
— De döda, är en levande ’ — 1 Berätta avbröt hon. Oc
sade han. Det en ....
mig' ingenting, h inte heller ho-
nom. Vad är det för hemligheter ni måste yppa? Något i. aldrig har berättat mig, och jaj har förestått ert hus i tjugo år. Behåll hemligheten. Ta dei med er i graven. Lägg inte ei börda på en ung ntans skuld ror. Om ni inte kan dö lugn utan att göra honom olycklig så dö utan lugn då.
Han såg inte på henne utar sträckte ut sin matta hand mo' ringklockan, men han nådde den pj.
— Jag måste tala med honom, upprepade han. Han är här! O! jag måste, jag måste. Han kommer att ställa allt til'
nom. Om ni vill ha frid i graven så säg ingenting. Ni har uppfostrat honom som er arvin ge. Han är till hälften förlovad — som er arvinge. Såvida ni inte vill Famna sorg oöh olycka efter er, bära för att lätta ert eget samvete, så behåll er hemlighet. Var inte självisk Samuel! Dö som ni levat -f hemlighåll fortfarande ert förflutna!
Hon böjde sig hastigt ned över honom och kysste hans torra läppar, varefter hon lämnade rummet och mötte Irvin halvvägs ute i korridoren.
(Fortsatt 1 nästa nummer)
LANSDOWNE PARK
SEVEN RUNNING RACES DAILY
FABI	KUTUEL
BETTIKG.
Ladie* 55, incl Gov Tax. Gnta’ «i.io inc.' Gov. tax. Field 25c.