Tulameen Lump Coal | nu $9.75 hemkcrt. | Hetta — Renhet — I
Intet Sot. |
MORROW COAL and j ICE CO. LTD.
1025 Main Street
Seymour 8020. i
SVENSKA PRESSEN
THE ONLY SWEDISH NEWSPAPER IN B. C.
I i | i i i i
VOL. 5	VANCOUVER, B. C., TORSDAGEN DEN 21 DECEMBER, 1933	No. 5<
WAND STUDIO.
531 Main St. | Ground Floor Studio | Förstoringar — 50c. * format 8x10 o. mindre Full storlek av vyer, grupper, landskap o. ;
djur.
Sänd edra fotografier | till förstoming. t
FRID PÄ JORDEN

r Det var julmorgon och ovan-igt klart och kallt. Stjärnornas larrande sken upplyste den interklädda bygden. Vaini by
i som låg belagda
B
festän
runt omkring den is-Kyrksjön, sov ännu, skuggorna trängdes
— Jojomen, han kan gott drunkna i gröt och sirap, mens nästan hans ligger utanför stuguknuten och svälter ihjäl. Men det är ju så han har fattat Guds bud om nästan, den

K
&
HISTORISK JULBERÄTTEL-: SE AV VERA FALK.

Göran Kyhles Julgåva
allt längre och längre in bland de snö- och lavbetäckta gra nar na.
[ Mitt på den öppna slätten öster om sjön låg storbonden Per Larsons gedigna hemman, en samling av stora fält samt
uslingen, mumlade han
spottade föraktfullt mot
och
de

Minnen i Julekväll
ett antal större gårdar.
I På andra sidan
och mindre
sjön mitt
emot Per Larsons ägor låg den fattiga torparen Jonsons nybygge, som utgjordes av två små gårdar, placerade på en liten, fyrkantig uthuggning i granskogen.
I Étt ljus tändes i storbondens mangårdsbyggnad, och strax därpå strålade julljus i gårdens
sa mffitea fö nsä er. var — *bch ännu julmorgonen. Hela
såsom är ‘— huset
sed om lik-
I nade en enda stor, vacker ljusreklam. Samtidigt upplystes = ett fönster helt matt i torpar-stugan mitt emot, meft det stannade också med detta enda. "k ’ . . I
B Detta, att Larssons stora, vältimrade hus badade i ljus, medan däremot endast en låga flämtade hos Torpar-Jons i den gryende julmorgonen, var ka- j raktäristiskt och betecknande’ för de båda männens liv. Lars- i son hade nämligen åker och । skog i massor, femton feta kor i ladugården, två präktiga hästar i stallet och dessutom får, getter och höns. Skafferiet var fyllt med alla de delikatesser, som man i burgnare hem brukar skaffa hem till jularna.
Torpar-Jons ägde endast och! allenast en ko och en get, och det enda, som fanns hemma I i matväg — oaktat det var jul — var mjölk, litet bröd samt i tvenne ripor, som han lyckats' skjuta dagen före julafton. | Utan dessa sista skulle helgen; blivit rent bedrövlig tänkte Jons för sig själv, under det han
många ljusen.
Då trädde Per Larson ut ur stugan och ställde sig bred och myndig på bron och bläng-de inte heller vidare gott mot torparstället, ty han tyckte att Torpar-Jons var alltför vårds lös, när han skiljde på det, som kallas för ditt och mitt. Han hade • vargskinnspälsen på sig. Per Larson, ty han skulle i jul-ottan.
Där stodo de båda männen och sågo lömskt på varandra, och om inte sjön, som var trehundra meter . bred, varit emellan dem, skulle de säkert ha utfarit i smädelser och hotelser mot varandra, fastän det var juldagsmorgon, ty sådana bittra fiender hade de blivit under årens lopp.
Just som de stodo där på var sin bro, stolta och stridslystna som ett . par vikingar, tänkte Den som makten haver, att det var på tiden, att de båda antagonisterna blevo vänner, och han sände därför en älg i deras
väg.
Älgen kom norrifrån och de antagligen löpt många ty gången var osäker snubblande. Rakt över s
i ha-mil, och sjön.
K
De vaknat, de minnen, och sakta de draga sin blygsamma färd genom hjärtats vrår.
I famnen de bära en lyckosam saga.
en
all
Så
En
saga, du levde i unga år.
glöm då vid ljusen, som tindra och glimma, livets gråhet och jäkt och strid.
dröm då i julkvällens signade timma stilla dröm om din barndomstid.
Det var i Göt lunda prästgård | W j Västergötland tidigt på för-1 middagen julaftonen år 1638. g ’ 1 prästgårdens kök höll pros-; fö ■ tinnan Lavenius. biträdd av hus; ml i folket, på att arbeta med till- ■ redelserna för den stundandel »(helgen. Stora högar av bröd* S“ • kött, fläsk och andra matvaror} । lågo uppstaplade på bord och ro#, bänkar. Från tidigt morgon ha-de ortens fattiga s en oavbru-
GEST.
ten ström gått prästgårdsköket,
ut och in i där en var
skedet erhållit en försvarlig “julihög”, bestående av olika
i GOD JULl
i	i
Julens fridshälsning sändes åter ut över jordens länder. Ett kärlekens budskap till alla folk från en källa outtömlig och outgrundlig.
Bland oss människor finnes £å mycken söndring, misstro och hat, och vi behöva därför så väl att stanna inför julens evangelium. I en ringa mån har detta fridens budskap burit frukt i människors hjärtan. Ty
och det kanske med rätta, att om de rika, vilka ju sägas rege ra samhället, gåve åt de fattiga vad dem rätteligen tillhörer. skulle denna omtanke om denf
en
g om året icke behöva
Komma i fråga.
i de
dagar då vi alla hälsas
slags matvaror.
Men inne i stora salen, där en munter brasa flammade i den öppna spisen, gick prosten
Lavenius' enda dotter, den un-
ga och vackra Magdalena, och ordnade med julbordet. Plötsligt upphörde jungfru Magdalena med sitt arbete och slog sig ned framför brasan, tankfullt blickande in i eldens flarn
i mor.
— Om jag
1
sysslade med
Värst var skull, ty de hjärtinnerligt fets, sockrets
elden i spiseln.
det för barnens hade längtat så till julen för kaf-; och bullarnas
skull. Om bara älgoxen, som hållit till i gränsskogarna i över en veckas tid. varit kvar så skulle han ha skjutit den och omsatt den i reda pengar och god julmat. Men eftersom Gud inte ville, så fick väl barnen umbära och svälta. Nöden hade ju ingen lag. och så då.
Torpar-Jons blick mörknade, när han såg på de tre små, vattniga bytingarna, som sutto på golvet och klädde sig. Visst vai världen full av orättvisor, den ena grövre än den andra, men nog gick det för långt ibland. Den där girigbuken och stenhjärtat Per Larson t. ex. — här mörknade Torpar-Jons’ ögon ännu mer. ..
— Gu' hjälpe mej. så jag inte önskar dö'n på den karln, viskade han. medan han snodde banden om pjäxoma.
Under sådana bittra tankar klädde han sig för att gå och se om kon och geten och bära in ved. Utkommen på bron blev han stående och såg på de många upplysta fönstren hos storbondens, och blev då ännu bittrare i hågen.
mitt emellan de båda, förvånade gubbarna plumsade han fram, så att snön och bitar av. skaren yrde om honom. Ibland ; sjönk han ner ända till kärn-1 isen, varvid han slog vilt i snön med frambenen, som voro sönderskavda och blödde starkt genom den omilda beröringen med skarpskaren. Spåret, i vilket han pinat sig fram, var som ett långt, blodigt streck.
Stundom sjönk frambenen, blev några sekunder helt maktlöst på
han ner på liggande för och slängde huvudet med
den stolta, vackra kronan in-
nan han ånyo med en
vild
rörelse kastade sig framåt. Sidorna arbetade våldsamt på honom, och varje gång han andades ut stod andedräkten sum vita skyar i den klara kalla luften.
Det syntes tydligt, att han varit jagad både länge och häftigt — och antagligen av hungriga vargar, då det knap-
— Och dessa skatter, som eder trolovade hemfört från kriget, gläder I eder mycket åt jungfru Magdalena.
— Ja, varför skulle jag ej vara glad, att min trolovade som fattig for ut i kriget, vänder åter som en rik man, svarade jungfru Magdalena.
— Men flertalet av de skatter, vilka i dessa dagar av hem-Vänd^nde krigare föras över till fosterlandet, äro besudlade med oskyldiga människors blod, sade magister Erland allvarligt. Och ve och förbannelse plär ofta följa den rikedom, , som tillkommit genom rov och
plundring.
— Så I talar, magister land. Aldrig kan jag dock att min trolovade med vett vilja tillfogat en oskyldig fredlig invånare i det land
Er-tro, och och där
kriget pågått minsta skada eller med våld roffat åt sig gods och egendom. I riktigt skräm-, mer mig med edert tal. ' ** *
Men magister Erland slöl i ett ögonblick den unga jungfruns händer i sina och över höljde dem med heta kyssar„
kunde förstå vad;under det han utropade:
Ej var min mening att
Må så vara.idet är för en oro och ångest!	,
fen i denna dag som är och i'som fått makt med mitt hjär-. skräim',a eder med mitt tal., ’ suckade den unga jungfrun 'ana jungfru Magdalena, eder
aen na julhögtid äro de många.
som
förestår ta-
vilka för sin för sig
materiella julglädje
än helt i dag
själv. Dock borde jag: s9m älskar och dyrkar över
ha all orsak till glädje
allt annat i världen. - -
; En brännade rodnad betäck-
Jungfru Magdalena försjönk
teroende pa andras givmildhet.
Troligen finnes det i denna så i sina tankar, att hon ^j|te	jungfru Magdalenas
eviga kärleken sjäiv. då> väeke»* vår~Htad-även svenska fai märkte när dörren öppnades kmder. Hon lösgjorde sina hän i sådana omständigheter, att och en ung man trädde isalen. der ur den un»e mannens och
med “Frid på jorden*’ från den
kärleken till livs inom oss och vi äro mer beredda än annars att visa kärlek till vår nästa — att bistå och hjälpa behövande och lidande.
Julen är en tid då man tänker på sina medmänniskor, icke med.hat eller indifferens utan med kärlek och omtanke. Ty vid denna fridens högtid känna
vi varmt
för varandra och vi
önska att sann julglädje skall
finna sin
till varje hem
julglädjen kanske uteblir och : Först när denne stod vid hen-
utbrast med ma:
skälvande stäm
säkert finnes många bland vår; nes sida såg hon upp och ut-:
lösa befolkning som möta ju- ropade:
Magister Erland, så 1	l)a
len alldeles utblottade, lottade landsmän borde en uppmuntran. Det kännas varmt för dem
Bättre
Erland, gå ifrån att I är en Her
ge dem skrämde mig.
skulle
Prosten Lavenius’
att un- I den lärde magister Erland, log
1 rens tjänare och jag en annan adjunkt 'nians trolovade.
En tung suck undslapp den
der någon av juldagarna få och fäste samtidigt en varm unge mannen, så gick han ut komma till ett svenskt hem. blick på jungfru Magdalena. । ur rummet. Men jungfru Mag-och bli väl öch hjärtligt mot-j — Och I jungfru Magdalena, dalena sjönk åter ned på bän tagna. Må ingen lida brist un-j sitter försjunken i tankar, i ken der denna fridens och männisIstället för att ordna julbordet bon utropade:
framför brasan under det
Min Gud. vad skall jag mig till. Med fasa börjar hjälplig med detta arbete, som niotse min trolotades an-jag nu kom hit in.	|komst’ inina tankar äro
Den unga jungfrun rodnade• ständigt hos magister Faland. lätt och gav adjunkten en has- i F^ramför det rikligt dukade T TTASD	Nick, varefter hon åter i julbordet satt prosten Laxemus
i. A -T Ax.	A 1.^1 XJ ! vände sig mot brasan och sade i tillsammans med sitt husfolk.
} Jungfru Magdalena och hennes
och till varje individ. Och vi kokärlekens stora högtid.
sträcka gärna
en hjälpande
hand till dem som behöva, på det att de måtte få glädjas åt julens håvor. Somliga resonera
Med djup förhoppning om att vår önskan i fullaste mått må gå i uppfyllelse tillönska vi alla En God och Fröjdefull Jul.
och smycka salen. Det var för-rästen för att vara- Eder be- taSa
sakta:
Det lider emot jul, årets största högtid. I slott och i koja, om jag här kan använda ett sådant uttryck, rustas det för julen. En iver av sann glädje har gripit mänsklighe-
ten: en stämning av ljus och
past var troligt, att jägare voro I frid har sänkt sl
ute på själva julmorgonen.
Så fort Per Larson och Tor-
övei jorden.
Det är, som om det
funnes rum för
det
icke mera gråa var-
pai-Jons hunnit öxervinna den • dagslivets split- och trätoanda. första häpnaden, försvunno de Själviskhet, hat och vinstbegär
som avskjutna
raketer inom
dessa mänskliga
själars rov
respektive dörrar för att hämta djur ha fätt gBmma sig ;
mugkedundren, ty på den tiden
visste man inte i Vaini. vad jaktförbud ville säga.
Torpar-Jons var så nervös/ att han darrade, när b aa nappade till sig geväret från väggen; det gällde nämligen att vara rapp i vändningarna, när •steken alldeles av sig själv kom spatserande utanför slakt boden, så att inte Larson den gnidaren, hann före. Dessutom tänkte han på julpengarna och allt rart och gott han kunde få för dem. Det skulle visser-
hålor, medan Kärleken,
sina frid-
budskapets förkunnarinna, med strålande panna vandrar genom
världen.
Snart är det ni skorna bliva
jul, och män-goda. Hjärtan
klappa varmare än eljest, hän
der räckas
försoning och
begrundar noga dess djupa in-
— Jag sitter här och tänker trolovade, kapten Göran Kydle
nebörd: Frid på jorden... Frid på min trolovade, som nu efter
sutto vid varandras sida. Den
och ljus: det är julens gåva åt människobarnen. Och de tänka sina vackraste tankar,
j tre års bortvaro vänt åter till fosterlandet från tyska kriget.
Jag undrar om
Göran Kyhle
1 mycket förändrat sig.
förnimma sina ädlaste känslor | Ett moln for pIBtsligt över|
och le sitt huldaste leende.
På himlen stråla stjärnor i hemmen tindra ljusen i nen.
Men...	4
Det är en sorglig bild.
Jul!1 magister Erlands ansikte
och lågt utbrast han:
gra-
ocn
— I som väntar på eder hjär tans kär. jungfru Magdalena, borde ej se så sorgsen och be-
_ _ som drövad ut, vilket I nyss gjorde, man näppeligen kas komma’ jungfru Magdalena log ett
ifrån. Knappt har granen fun-j tvunget leende och fäste sam-nit sin plats på sophögen, för-1 tidigt en egendomlig blick på rän mänskligheten tycks ha»magister Erland.
glömt alla sina vackra tankar — j såg nog fel, magister och föreställningar. Hennes Erland, svarade hon. Ej har väl
anlete bliver åter kallt, brutalt jag orsak att vara
annat än
ligen komma litet det var inte mindre för det.
Par Larson å sin
sent men välkommet
läppar förkunna broderskapets evangelium. På himlen stråla stjärnor; i hemmen tindra ljusen i granen. Kärleksgåvor utdelas och hjärtliga lyckönsk ningar växlas, över hela världen råder endräkt. Budskapet: “Frid på jorden till människorna ett gott behag’’ uppfattas av tusen och åter tusen bä-
och högdraget. Maktlystnad och vinstbegär komma åter i dagen. Fridens och kärleksbud-
glad, när min trolovade, kapten Göran Kyhle, vänder åter till mig. Hon reste sig upp från
sida hade.	»niRnniskohj^rtan,
(Forts på sid 3)
uppfattas och uppskattas. Man
unga jungfrun verkade blek o. trolovade, kapten Göran Kyhle dock ej syntes lägga märke till ty på ett något bullrande sätt berättade han oavbrutet om sina bragder och äventyr i kri get och först och främst på vad sätt han lyckats komma över de rikedomar, han hem fört till sin fädernegård i Sköv-detrakten.
Jungfru Magdalenas vackra ögon vidgades gång på gång av fasa, när kapten Kyhle på ett målande sätt beskrev krigets vidrigheter och rysningar ge-
nomilade
henne vid beskrjvnrn
skåpets förkunnare förhånas bänken och fortfor ivrigt: ij medan ärostolar beredas åt brevet, som jag för ett par da-våldet och hatet.	gar sedan mottog från honom,
O Mänsklighet, har du två ansikten, ett kallt och grymt, som du använder i vardagslag och ett annat milt och leende vilket du endast tager på dig vid julen? Hur kan man annat än undra.
GEST.
bedyrar han sin kärlek till mig och nämner även, att han från kriget hemfört omätliga skatter av guld, silver och andra klenoder. För dessa sina skatter ämnar han bygga ett slott, där jag skall bliva härskarinna.
Magister Erland log bittert.
gen om huru plundringarna tillgått i erövrade städer, byar och slott. Hon tyckte, att Gö ran Kyhle på ett märkvärdigt sätt förändrat sig under de tre år han deltagit i kriget. Då han for ut till Tyskland för atl ställa sig under Johan Baners fa nor, fanns något mjukt och hjärtegott i hela hans väsen. Men av detta fanns nu ej ett spår; han verkade i stället så kall och kärv, och ansiktet som blivit krutstänkt och väderbitet
(Forts på sid 4)