«DA 8
SVENSK A
PRESSEN
Torsdagen den 16 Mars, 1933
POLLYS ROLLER
Fröken Peggy Winterbury var filantropiskt anlagd, men det fanns i alla fall gränser för vad fröken Peggy borde göra -det sade åtminstone hennes kloka vänner. Och då hon kände medlidande med en kvinnlig positivspelerska och sände henne in i sin tants kök för att få mat och själv började veva på positivet, var det egent ligen bara lagom åt henne, att lady Danvers och hennes son just i samma ögonblick kommo gående och stirrade något förvånade på den vackra, mörkögda flirkan.
Peggy visste inte, att det var lady Danvers osh hennes son orh skulle i verkligheten brytt sig rysligt litet om det, ifall hon vetat det. Hon vevade på positivet med en trött arm och kom överens med sig själv om att en kraftig buljong och någ ra matpoletter voro det bästa medlet att få positivspelerskans sjuk-e man på benen igen. Peg gy hade ingen särskilt att spela positiv under det att hennes skyddsling satt och åt, men dennes försäkran om att tid och pengar- annars skulle gå förlorade hade förmått att bli positivspelerska. Att be en av tjänsteflickorna att nedlåta sig till en så förödmjukande sysselsättning kunde naturligtvis inte komma ifråga.
Peggy vevade alltså på under att lady Danvers lyfte sin lorg-J nett och betraktade henne med alltjämnt stigande intresse. Peg gy ryckte till, då hon hörde hennes nåds röst vid sidan om sig. Hon stod just och fundera-
de, om hon inte borde besöka den sjuke positivspelaren, innan ' hon gav honom något.
“Vill ni ge mig .ert namn o. j adress, min snälla vän. Jag skulle ge ut en liten broschyr med titel “De utländska fattiga mitt ibland oss”, och hur de böra behandlas, och ville gär na avlägga ett besök hos er.
Damen höll en röd anteckningsbok i handen och betraktade Peggy med beskyddande min.
Peggy kunde ha tålt anteckningsboken, men den beskyddande minen tålde hon ej. Att bli tagen för en vanlig positiv-halare - hon filantropen, som för ögonblicket tänkte på välgörenhet mot en av denna be klagan svärda klass. Hon knyck te på nacken och vände föraktligt damen ryggen. Lady Danvers skulle förmodligen ha fortsatt sin intervju - ty den beramade broschyren var hennes ögonsten - om inte sonen
stuckit handen under armen på henne för att dra henne
med sig. Han hade en snabba-1 Du kan hämta mig
re uppfattning än modern, och | minuter. Men gör dig ingen Peggys hela uppträdande, bort- sk'ld brådska,
sett från hennes dräkt, visade att hon inte var något fattig-mansbarn.
“Nu har du väl fått alla upplysningar, du behöver mor, sade han. Det positivet har bytt ägare sedan vi passerade denna gata för inte länge sedan,
KÖP EDRA
SKIDOR
hos FLAA och HAGEN
857 Richards st.
Löp-, terräng- och hoppskidor samt stavar till lägsta pris.
Peggy, som hittills varit söm 1 nig och haft tråkigt, vaknade I plötsligt till liv. Hennes mörka | ögon blinkade skälmaktigt.
“Nj såg mig förut vid - vid ! positivet, hade hon leende. Ni I undrar väl nu över att se mig här. Men man kan väl inte alltid leva på positiv - eller hur. Det är ibland bättre att vara -hyrd gäst.
Lady Danvers blev plötsligt klarvaken - fram'kom den lilla röda anteckningsboken.
yag har visserligen’hört ryk I ten om att fru Trasuair mer än I en gång tagit sin tillflykt till dylika hjälpmedel för att göra sina bjudningar intressanta, i men jag trodde att det var det j manliga elementet, som var ef-I terfrågat. Herre gud, detta var en bedrövlig upptäckt! Jag tror ’ jag sade er att jag håller på j att utarbeta en broschyr av vå-| ra utländska fattiga, men stof-| fet har blivit så överväldigande. । att jag börjat på en annan | skrift om “Vårt eget lands fattiga”. Edra erfarenheter som hyrd gäst skulle komma väl till pass här.
Peggy var förargad. Skulle hon bli förföljd av röda anteck ningsböcker resten av sitt liv, vilken roll hon än spelade.
“Det är föga att förtälja och det skulle knappast intressera er, sade hon. Och jag måste visst gå nu. Fru Trasuair har kanäke användning för mig.
Hon rusade upp och höll nästan på att springa omkull Guy Danvers i dörröppningen.
Lady Danvers var idel eld o.
om jag inte misstar mig alltför mycket. Nöj dig med vad du redan har.
“En högst oförskämd ung kvinna, sade lady Danvers. Eller kanske hon inte förstår språket, Guy. Du kan ju lite italienska, och jag kan väl också ett par ord. Kom, låt oss gå tillbaka och tala med henne igen!
Tonerna av valsen "Glada änkan’’ hade avlöst den förra klagande kärlekssången, då lady Danvers trots sin sons invändningar vände tillbaka till positivet. En mörkhårig, omisskännligen utländsk kvinna med ett litet barn vid sidan stod nu och drog veven. Hon smålog tacksamt åt den slant, som sir Guy stack i hennes hand. Märkvärdigt nog hade han aldrig tänkt på att ge fröken Peg gy något.
Men kvinnan bara skakade på huvudet, då hon blev tillfrågad. Hon hade gått, den vän liga senoritan, som givit henne och hennes barn mat. Men hon skulle gärna skaffa signoran det besked hon önskade. Hennes man visste mycket och skulle med glädje tala om det för signoritan, om hon ville hedra honom med ett besök.
Guy ryckte på skuldrorna, då han såg sin mor dra fram den oundgängliga röda anteck ningsboken.
“Det råder intet tvivel om att du denna gång har äkta vara frmför dig. mor, sade han. Den andra var bara en bedragerska.
Peggy Winterbury hade rysligt tråkigt. Det var inte av fri vilja utan av tvång hon kommit till fru Traquairs trädgårds
lågor.
“Du måste höra vad denna
fest - denna fru Traquair, som hade en märkvärdig förmåga ’ att sammanföra människor, vil ka helst ville undgå varandra. : Fröken Peggys tant, fru Winterbury, hade tagit henne med sig och nu då fröken Peggy j höll på att dö av ledsnad och i önskade smita därifrån oför- ) märkt, stod tanten ingenstädes att finna. Peggy anade inte att ] hon i detta ögonblick satt till-1 sammans med en gammal väninna i ett av de inne rummen och av hjärtans lust bildlikt talat hudflängde fru Traquair och hennes gäster.
Peggy undslapp lyckligen ett krocketparti som hennes väninna ansträngde sig att få till stånd, och tog sin tillflykt till ett lusthus. Om ingen störde henne här, kunde hon kanske riskera att ta sig en iten lur, tills tant Julia blev färdig. Hon slöt ögonen, men öppnade dem igen med en förargad grimas. Hon hörde steg nänna sig lust huset.
“Jag vill vila litet här, Guy. igen om tio sär i
J;osse; jag
över golvet med ett ut-
mm väntar gärna litet.
En skugga föll och Peggy så upp, tryck av illa dold förargelse,
då hon såg damen med lorg-; netten stå i dörren.
Lady Danvers kände icke i-' gen henne strax. Hon mumlade) några ursäktande ord, j det1 hon satte sig på en ledig swl och började fläkta sig med sol-: fjädern.
Men det dröjde Inte länge-förrän solfjädern lades bort o. i lorgnetten kom i rörelse.
“Jag tyckte nog, att jag sett1 er förr.
Tonen var förvirrad. Hon ! visste varken ut eller in.
i lopsvittne, ville han j-nte säga nej.
Kapen Tarraut blev uppehållen i Indien en månad längre än som från början var bestämt, och Danvers måste därför själv presentera sig för bru den, som vistades hos hennes tant, fruWinterbury på Hannover sfuare. Fröken Margareth Winterbury hade underrättats om hans ankomst, skrev kaptenen, och Guy begav sig följakt ligen genast till Hannover squ-are för att hälsa på fröken Margareth. Då hon hon kom in i rummet i vit klänning med en röd ros i bältet tyckte han att han sett henne förr. Fröken Margareths djupa rodnad för talte honom samma sak.
“Vi ha visst träffat varandra förr, fröken Winterbury.
Han tystnade.
Peggy blev röd igen.
“Ja - men så syggt av er att påminna mig om det! Jag är äldre och klokare nu och ger mig inte ut på dylika dumma pajkstreck.
Danvers sade inte emot henne.
Det är nog så, att en man måste protestera, när en dam säger, att hon blivit äldre. Men att göra det när hon säger, att hon blivit klokare kunde förstöra vänskapen.
“Vi mötas nu i a:la fall av en angenämare anledning, fröken Winterbury. Tillåt mig lyckönska er. Tarraut är en lycklig ost Peggy börjadt skratta.
“Ni tar fel, sir Guy. Det är min kusin Margareth som skall gifta sig med kapten Tarraut.
Forts å sid 7
। stackars unga dam har att förtälja, Guy. Du har mycket bättre minne än jag. Hon är en av fru Trasuairs hyrda gäster.
Guy Danvers lyfte lika artigt på hatten som han skulle ha gjort för en ung hertiginna. Det var ett misstroget uttryck i hans ögon, som modern inte lade märke till. Hon hade placerat den röda anteckningsboken på bordet och satt nu förväntansfull med en blyerts i handen.
“Det är ingenting att berätta, började Peggy och blev bios । sande röd.
Skämtet började nu bli obehagligt. Det var lustigt så länge det gällde den godmodiga, I filantropiska lady Danvers. Men ' det var sannerligen inte lustigt ' när vederbörande var den skarp sinnige sir Guy.
Sir Guy kände emellertid medlidande med hennes förvir- I ring.
' “Nöj dig med de “utländska ) fattiga’ ’, kära mamma, sade han med en blick i riktning mot anteckningsboken.
Hon fick passera och den unga damen begagnade genast; tillfället till en vanärande ret- i rätt.
Guy Danvers hade alltid varit känd såsom en god kamrat; då han därför fick en uppmaning från sin gamle vän kapten Tarraut - nu på väg från Indien, att bistå honom med i anledning av hans bröllop, å-tog sig Guy uppdraget villigt nog. Han hade känt Tarraut sedan gossåren, och fastän han
rynkade litet på näsan, då han fick veta att han skulle bli bröl-
mest in
BOISE IDAHO HOTEL BOISE
ABERDEEN
HOTEL MORCK
SEATTLE NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall 1931) BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
J liera a a
WESTERN HOTEL ivfiereiw qou qo
r PLAN
YOUR TRIPS to visit these qrowinq communities of the Pacific Northwest
CENTRALIA HOTEL LEWIS-CLARK
EVERETT HOTEL MONTE C RISTO
OLYMPIA hotel governor hotel OLYMPIAN WALLA WALLA MARCUS WHITMAN
v ^hQJYQUn
K Emblem oP
SUPERIOR • HOTEL SERVICE
MOUNT VERNON hotel president
WENATCHEE HOTEL COLUMBIA hotel CASCADIAN