«DA 6
SVENSK A PRESSEN	  Torsdagen den 9 Mars, 1933
SKISSEN PÅ MANSCHTTEN;
Endast en kort tid hade jag; varit bekant ined Franklin, i Hans ärliga och uppriktiga, an- : ledsdrag vittnade om, att han var en god människa, vars vänskap man gjorde klokt i att söka vinna. Dessutom var han framstående artist, en begåvad målare, som gjort sig väl för-; tjänt av att bli utnämnd till] medlem av Kungliga akademien i
Jag skattade mig därför! mycket lycklig då han en dag bad mig avlägga ett besök i hans atelje. Denna var en sådan där typisk liten artistbostad belägen i en byggnad, som särskilt uppförts för och inretts till målareatelje. Då jag inträdde mottog han mig på det hjärtligaste, varefter han tog min arm och förde mig runt rummet, vars väggar han smak fullt dekorerat med en massa kuriositeter.
En av dem ådrog sig genast min synnerliga uppmärksamhet. I en liten ram. hållen i svart och gult, hade han infattat en linnemanscett på vilken han med blyertspenna tecknat ett porträtt av en ung vacker kvinna. Jag kände genast igen anletsdragen, det var samma ansikte, som gjort hans tavla “Trött på livet’’ så ytterst populär och som på sin tid vann både publikens och kritikens odelade bifall. Franklin lade ge nast märke till att jag observel rat den och att min nyfikenhet var väckt.
“Sitt ned, min gosse, sade han och pekade på en länstol, jag ser det intresserar dig.
Jag medgav att så var förhål
landet.
“Jag skall berätta för dig manschettens eller rättare sagt skissens historia, och den skall säkerligen falla dig i smaken, ty den är så romantisk och så slutar den så lyckligt. Det är en manschett, som du ser, sade han, i det han tog ned den! lilla tavlan och räckte mig den.' Det där ansiktet känner du sä-1 kerligen igen från min tavla “Trött på livet”.
Jag nickade bifall och han började sin historia.
“Jag gick en afton för något år sedan längs London Embank ment, och funderade på. var jag skulle finna motiv till en ny tavla. Jag gick upp och ned längs Themoen något över en timma utan att kunna få en enda ide. Jag stod just i begrepp att återvända hem. då jag såg en kvinna hastigt ‘komma gående. Hon stannade vid kajens bröstvärn och blickad? ned i floden. Jag hade aldrig förr sett ett ansikte med ett uttryck så sorgset och förtvivlat. Nästan varje linje tydde på djupt lidan de. i rots den djupa blekheten var .hennes ansikte mycket vackert och ögonblickligen slog mig den tanken: här har du vad du söker, ett ämne för ■en tavla. Jag måste i förbigåen de nämna, att jag brukar ha för sed att göra utkast på min manschett, då intet annat material står mig till buds, om
Till all lycka stod kvinnan fullkomligt stilla några minuter, | lutad över stenbarriären och' stirrade drömmande ned i floden. Hastigt fick jag upp min blyertspenna och snabbt avtecknade jag hehnes drag. Jag blev livligt intresserad av henne. Kanhända hon skulle vilja stå som modell för en tavla åt mig.
Jag gick fram till henne, lyfte vördnadsfullt på hatten och tilltalade henne. Hon spratt till, i kastade en förskräckt blick på mig och jag såg att hon darrade. Jag bad hövligt om ursäkt för att jag stört henne, upplyste henne om att jag var artist och att anblicken av hen nes ansikte givit mig en ide, vars utförande med all säkerhet skulle inbringa mig både guld och lagrar. Om hon ville bli min modell, skulle jag måla en tavla, som jag ville kalla I “Trött på livet”, sade jag och bad om överseende för min närgångenhet.
Hon stirrade på mig med en frånvarande blick.
Jag utvecklade då vidare min ide och sade att jag tänkt mig den s-kulle framställa en ung1 vacker kvinna, stående vid brädden av den mörka floden, i vars vågor hon tänkte finna ro och vila från livets alla bekymmer och vedervärdigheter. “Vill ni stå modell för min tavla, upprepade jag.
Då jag såg huru tarvligt klädd hon var, antog jag att hon gärna ej kunde bliva förolämpad. om jag erbjöd henne betalning för en dylik tjänst,!
KÖP EDRA
SKIDOR
hos FLAA och HAGEN
857 Richards st.
Löp-, terräng- och hoppskidor samt stavar till lägsta pris.
varför jag nämnde en summa.I
Hon spratt till och darrade, då hon hörde mitt anbud. Hon såg på mig med en blick, som jag sent skall glömma.
“Vet ni det, vet ni; frågade hon. men nej, ni vet naturligtvis ingenting. Jag måste gå. var god lät mig gå. Jag kan ej göra vad ni begär.
Hon tog ett steg framåt.
“Ni synes ha bekymmer, sade jag, stack handen i fickan och räckte henne ett guldmynt.
Vilken blick hon gav mig!
Den uttryckte innerlig tack-; samhet. Hon log ehuru ögonen! । stodo fulla av tårar. Hon tog : myntet utan att säga ett ord. i men jag förstod vad hon skulle vilja ha sagt.
Jag lämnade henne mitt kort, och bad henne uppsöka mig.; om hon komme att reflektera på mitt förslag.
Hon tog visitkortet, och med! en blick full av tacksamhet skyndade hon sin väg.
Nå väl. Jag påbörjade min tavla och arbetade på den var-! । je dag. Jag behövde aldrig kas! । ta en blick på manschetten; lik. väl gömde jag den omsorgsfullt. Kvinnan hade gjort ett så starkt intryck på mig, att I varje drag stod livligt för mitt sinne.
Nu var händelsen den. att vi i artister hade engagerat en gam ' mal man vid namn Glover att, städa för oss. Han var en tystlåten och oförarglig person.1 ' som synbarligen genomgått! svåra prövningar, men som för visso sätt bättre dagar. Vi brukade alltid tala fritt med ho- ■ j nom, och han visade alltid ett stort intresse för varje tavla som var i arbete. Men jag hade aldrig någonsin märkt att han varit så intresserad för någon tavla, som för detta mitt sista
jag i hast finner något lämp- arbete. Han yttrade ingenting, se något som kom hjärtat att ligt att framställa på duken. । men jag förstod det, ty jag ö- stanna i mitt bröst. Jag blev
verraskade honom ofta, när stående med handen på dörr-
jag kom in på ateljen. Då kun- låset ur stånd att kunna ta de jag finna honom stående ett steg,, darrande i hela krop-
pen.
Någon hade pä min tavla skurit bort kvinnans ansikte. Inom ett ögonblick hade jag återvunnit fattningen och ropa-de: Glover! Glover! Men inet svar hördes. Jag rusade in till mina kamrater j rummet bredvid och runt hela våningen, men den gamla mannen stod in te att finna. Ingen hade sett till honom denna morgon. Alla rummen voro ostädade och i samma skick som man lämnat dem föregående kväll. Nu stod sanningen med ens klar, för mig. Glover var gärnings; mannen. Det var han som för stört min tavla och stulit den bästa delen av den. Nu erinrade j jag mig allt, hans stora intres- , se för tavlan, huru ängsligt i han väntat och vaktat på att i kvinnans drag skulle framträda på duken.
“Den eländige tjuven, den rå naren! mumlade jag för mig själv. Och mitt under denna; min förtrytelse framställde jag j till mig själv frågan: Vem kun1 de denna kvinna vara, och vad kunde förmå mannen att van-dalisera min tavla och ur duken skära bort kvinnans ansikte.
Vi anställde energiska spaningar. men han hade försvun nit och ingen visste vart han tagit vägen.
Då beslöt jag mig fär att gö- । ra ännu ett försök, och ett vågat sådant, jag säger dig det - men jag gjorde det. Jag hade
framför mitt staffli med ett undrande uttryck i ansiktet, lik ; som om han väntade på vad det skulle bli av den till sist. Jag hade just hunnit så långt! att jag fått fram på duken flo- ’ den, vars mörka vågor i nattens, dunkel rullade nedanför kajens ’ stenbarriär, ljuset från gatlyk toma återspeglades i vattnet och i bakgrunden såg man kon turerna av en bro. Vid bröstvärnet stod en svartklädd kvin na. med en schal lätt kastad ö-ver axlarna, hebnes sorgsna och stela anletsdrag tydde på, att hon var trött på livet.
Jag hade ännu ej fått kvinnans ansikte fullt färdig, men icke desto mindne syntes den gamle mannen så undrande betrakta det, liksom han ivrigt väntat få se hurudan hon skulle taga sig ut till sist. Under hela tiden hörde jag ej det mins ta från kvinnan, som givit mig uppslaget till tavlan. Det återstod ännu en månad innan utställningen öppnades. Jag hade på sin höjd ett par dagars arbete kvar innan det hela kunde sägas vara färdigt och hade sålunda blivit klar i god tid. Den dagen arbetade jag utan uppehåll från morgon till kväll oeh just vid skymningens inbrott hade jag tavlan färdig till min fulla belåtenhet. Jag hade överträffat mig själv och i tankarna lyckönskade jag mig hjärtligt. Följande morgon när jag steg in j ateljen fick jag
em o
mest in
OLYMPIA
HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
WENATCHEE
HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
ABERDEEN
HOTEL MORCK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
JhereA a WESTERN HOTEL
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL
HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall I93l)
BELLINGHAM
HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
of the Pacific Northwest
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
SUPERIOR • HOTEL SERVICE:
PLAN
YOUR TRIPS to visit
HOTEL GEORGIA (AffHioted)
BOISE
K IDAHO
HOTEL BOISE

en månad på mig innan inläm ningstiden var utlupen. Jag högg i och gjorde om alltsammans ännu en gång. Du kom mer nog ihåg vilken lycka den tavlan gjorde och jag tror, upp riktigt talat, att hade jag ej målat “Trött på livet”, skulle jag ej i dag varit, vad jag är.
Det var dagen innan utställningen skulle öppnas. Jag satt lugnt reflekterande i min atelje, då jag hörde någon knacka på dörren. 'Kom in”, ropade jag. Dörren öppnades och där stod - kvinnan jag sett den där aftonen på London Embank ment. Hennes ansikte var ännu blevkt och de fåror, bekym ren plöjt i hennes anletsdrag, voro ännu ej utjämnade. Men hennes yttre talade om en viss komfort, ty hon var nu betydligt bättre klädd än sist jag såg henne. Det var en så stor överraskning för mig att jag faktiskt hoppade ur stolen. Hon var den första att bryta tystnaden.
“Ah, min herre, sade hon, förlåt mig att jag stör er; jag skulle ha kommit förr. Säg mig har ni målat den tavla ni talade med mig om. Om så är händelsen, så är det ett fullkomligt misstag, det är icke sanning längre. Det var sanning då, men ni kom till mig som en vän av i nödens stund. Säg mig min herre, har ni målat den.
Det låg en sådan ängslan i uttrycket i hennes röst. Jag be rättade henne emellertid att den var färdig, och att den redan i morgon vore att se på Forts å sid 7