“ n E S S F A
SIDA 5
Torsdagen den 2 Mars, 1933
nu AM KOM1ER FEM , Vilken gjort allt för att skilja] En annan gång skml hon inse DIANA UHM HMn.	(
-	< I	~	mön ön hnn’
LIVET I EN B. C. CAMP.
RELIEF
(Fortsatt fr. föregående nr.) hade uppfOstrad i Orien-Men nu var det så, att Allan, tem såsom son till en engelsk
ma unga män än hon!
just medan Diana suttit nere i missionär, och hade där för-sin hytt, besluten att icke blan värvat ett visst orentahskt lugn, ö J	VII» vav i ctond att sva-
,	X så han nu var i stånd att svada sig med de nyfikna på dack	.
Ud sig meu j c	ra utan den ringaste forand-
gungade i en liten motorbåt r-ng ay anslktet röjande att
vid den stora ångarens styr-, jian biev irriterad:
bordsida, beslubes att överras-| ka - klättra ombord i egen hög person. Dragande nytta av den omständigheten, att han länge varit betrodd privatsekreterare hos en så rik och bekant man som herr Daner, hade han utverkat tillstånd att få gå ombord på oceanångaren vid karantänen. Men i sin iver att stirra uppåt det väldiga skrovet märkte han icke en annalkande motorbåt, som, vilt gungande i vågsvallet från jätteånga-en, icke j tid hann styra åt sidan. De bägge båtarna kolliderade och Allan tumlade hu-vudstupa över bord. Efter ett par försvarliga kallsupar kom han flämtande upp till vattenytan igen, halades ombord i en tillskyndande roddbåt och ägnades den första vården. Han blev omsider satt i land på kusten av Södra Brooklyn, allt-jämnt drypande av väta. Där
“Ä, herr Daner! När kom ni hem.
Herr Daner hade lämnat sin dotter i hysterisk gråt på soffan i sitt bibliotek och var nu pä väg till ett apotek för att skaffa henne ett lugnande me-
del. Kontrasten
sorglöse, belåtne unge man i välpressade kläder och den för-
Allan svarade icke på detta -det tycktes icke finnas något att svara. De bägge männen vandrade raskt ut ur butiken och gatan fram, i riktning mot det danerska huset. Anlända dit, öppnade herr Daner ytter-dören med sin egen nyckel och gick, med den unge mannen i hälarna, raka vägen till biblioteket Diana hade upphört att gråta, men låg alltjämnt kvar på soffan.
“Se här Diana, sade hennes ,,	. far. “Här kommer jag ined en
mellan denne •	,	, . ...
ung man som har en del for-
tvklade flickan på soffan var, för mycket för honom-
“När jag 'kom hem; uppre-
pade har. “Jag morse. h jag
kom hem i n» t.u» om
dök han in i deributik för torkade och i en annan
första bästa skräd att fä sina kläder pressade. Skrudad kunds överrock,
för er, att det va- en - en person i mitt sällskap, som väntat att få se er på kajen!
“Verkligen, sade Allan med len röst. “Jag är säker på. herr Daner att ni inte väntade 1 alla fall.
“Skall något visitkort skickas med, frågade expediten, litet otålig över avbrottet.
“Nej, svarade Allan. Han stod i begrepp att tillägga något mer då herr Daner lade handen på hans arm.
Kanske det skullt Svenska Pressens höra hur livet i en campar är tillbragt.
intressera läsare att
sa.
Musik har vi ingenting av, icke så mycket soin en gramo fon. Vi ha förmågor här i cam-
pen, som spela, även ibland oss av dessa | skandinaver, vi äro omkring 15.
Här är en svensk pojke, som .Mit som „r god guitarr spelare. All höres är ensidigt, och som vi hans dnskan ar att han hade
alla veta är det lättare att fördöma en sak, än att hålla sig till vad som är rätt. I denna camp äro vi runt 100 man, och var enskild individ har sin egen ide om hur campen skall
en. Om Samarit skola vi ma.
någon förbannande vill sända honom en, vara mycket tacksam-
Nu kan ni själva draga edra slutsatser om en Relief Camp
skötas. Och någon enighet eller j g q
resultat ser det mörkt ut för. Yellow Lake Camp, Penticton
Det enda de äro eni p q
slog han sig därpå att telefonera. Men detta skedde olyckligtvis i samma stund som Diana satte sig vid sin apparat, och åter och åter fick han samma svar av telefonisten: “Upptaget!" Han vädjade till telefonistens goda hjärta: “Men hör nu fröken, jag försöker ju att komma till samma nummer som försöker komma till mig!’’ Slutligen, när hans kläder voro torra och hans skor borstade avstod han i ren förtvivlan och störtade j väg till den underjordiska. Utkommen vid Åttiosjätte gatan, styrde han stegen mot Parks Avenue, och j ett
“Vad gör ni härinne, man, upprepade han.
Allans lugna blå ögon över butiken. “Beställer mor åt ... en bekant
“Underligt att vi skulle ihop ...
“Inte alls, sade Allan.
unge
irrade blom-
stöta
“Jag
bor alldeles om hörnet. Jag har
flyttat sedan firma.
“Ja, och en jonären. “Ni
jag lämnade er
sak till, sade mil-lämnade min fir-
skyltfönster
där fängslades
hans blick av ett litet blommande orangeträd. Det tycktes honom vara ett lyckligt omen, en symbol, som icke fick ignoreras. Han skyndade in j blomsterbutiken och ropade till expediten:
Fort! Jag vill ha trädet där i fönstret! Var snäll och skicka det ögonblickligen till en ad-
ress
här
jag skriver upp den det är bara runt om
' hörnet! Se här, växla - fort! Jag har kolossalt bråttom."
I detsamma sade en djup, vre sig mansröst i dörröppningen:
“Å, jag tror att det är Dexter.
Får jag fråga vad ni gör här.
Man kunde knappast vänta, att Allan skulle vara vidare förtjust i sin blivande svärfar.
SPARA PENGAR!
“RULLA DINA EGNA
med
ZIG ZAG
CIGARETT PAPPER
12ö BLADS BUK — 5c
Den original* amtomatisaa boken. Ett blad 1 gången. Varje blad anv&ndea. 120 blad 5 e.
Efterfråga ZIG-ZAG
Vågra att mottaga Imitationer.
klaringar att ge.
Hans ton antydde, att dessa förklaringar voro hemska och upprörande, men Diana lade inte märke till tonen. Hon höjde sitt huvud långsamt, makligt -men vid åsynen av Allan, sin älskade, gav hon till ett högt rop och sträckte ut bägge armarna. Allan rusade till soffan och slöt henne i sin famn. Hon drog honom ned till sig på soffan och började snyfta, med kinden tryckt mot hans skuldra
Som detta ingalunda var den scen herr Daner väntat sig stod han där helt flat. Han hade räknat på en bekännelse om ett nytt och färskare tycke från sin förre sekreterares sida - och så syntes deras kärleksförhållande solidare än nå-
ga om, är att få så mycket j som möjligt, ett medfött synda-1 begär. (Kanske en kapialistisk ide). Vi har en förman här i
campen; han har Job. Han lämnar bama själva att de vill ligga och
tålamod som det åt gub-avgöra, om frysa i cam-
För skrev
“En Relief Gubbe
DAGENS FRÄGOR.
icke så länge sedan en aktad landsman i
pen, eller hava värme, och resultatet har blivit att vi har
värme i campen och mat på bordet. Filtar får vi, och spring-bädd att ligga i. Kläder har vi fått två gånger, av underkläder 2 par strumpor, 2 skjortor, trö-
en Winnipegtidning ibland annat följande: “Jag är övertygad om, att varje svensk inom
sig bär den stolthet som frammanar känslan av nationell samhörighet, även då motgångarna hagla så tätt som härute i främmande land. Låt oss
ja och ett par byxor och dess-1 därför, i trots av religiösa, po-utom alla nödvändiga toilet ar- litiska och ekonomiska menings tiklar.	skiljaktligheter, värna det vilket
Elektriskt ljus, varmt och vj böra vara stolta över - vårt kallt vatten hela dygnet om, modersmål och dess konstnärli-
gonsin.
Slutligen lyfte det: “Allan, min har du varit.
Han berättade
Diana huvu-
älskling
hastigt
kapsejsandet, sitt ofrivilliga besöket i skrädderiaffären
att få kläderna pressade.
“Men älskling, fonerade du inte
torkade
varför till mig.
var
om
bad
för
och
vi har dushbad samt tvättstuga, så för dem, som vilja hålla sig rena, är det en lätt sak. Angående maten vore det kanske nödvändigt att sätta ut en hel matsedel. Kanske icke platsen tillåter. Men jag har varit i många campar, både på kusten och inne i landet, och min erfarenhet är den, att sak samma hur god mat och vad sorts kock man har, så kan han icke tillfredställa alla. När rynkorna
tele- på en hungrig mans mage äro
ma ganska brådstörtat!
“Jag gjorde det med flit, herr Daner, för att ni skulle finna mig borta när min för detta fästmö kom tillbaka. Jag vet ju att ni inte såg mig med blida ögon.
“Er för detta fästmö, nästan röt herr Daner. Och plötsligt blev det honom klart vad han tänkte och önskade.
“Hör på, Dexter, sade han “det är sant att jag varit myck et emot ert giftermål med min dotter. Nu, när ni visar er vara ombytlig och opålitlig, är jag det så mycket mera! Men hon har längtat efter -er, hon har väntat att nj skulle möta vid båten ... och ... och ... nu är ni god och följer med mig hem för att säga henne sanningen antingen ni har någon lust till det eller ej.
Expediten, som lyckligtvis var utlänning och endast talade engelska nödtorftigt, stirrade, halvt gömd bakom telefonhytten, förbryllad pä sina båda uppretade kunder.
“Ni tror att hon skulle vilja träffa mig, frågade Allan, liksom eftersinnande.
“Jag tror att hon kommer att få träffa er! svarade miljonären kort.
“Gott, sade Allan, jag skall följa med er om det är vad ni önskar. Men sista gången vi träffades och diskuterade saken förbjöd ni mig strängt att se eller tala med henne.
“Och det kommer jag sannolikt att göra än en gäng. Men hon skall från era egna läppar höra er förklaring, det har jag föresatt mig. Er före detta fästmö. Upprörande! Arma barn.
“Jag telefonerade av krafter, min egen! Men du
alla hind
rade mig hela tiden att komma । fram! Inte sant, du sökte sam- ' tidigt efter mig. Per telefon. 1
Hon betraktade honom med . dyrkan j blicken: “Så genialiskt av dig, Allan att räkna ut det! Jag ringde i ett enda ringande. Att tänka sig att om jag bara lagt ned mikrofonen...
“Och sä måste jag vänta tills mina kläder torkat och pressats Presentabel igen, spatserade jag in i en blomsterbutik, där jag fått so ett orangeträd. Jag tyckte att det var en sådan trevlig symbol, så därför lät ■ jag dem skicka det hem till dig. Och medan jag stod därinne kom din far.
Hans sista ord påminde plötsj ligt Diana om hennes dagars upphov. Hon släppte Allan, flög upp från soffan och fram till herr Daner. Med armarna om hans hals viskade hon:
“O. pappa, så rart av dig att ge efter! Storsinnat helt enkelt, pappa. Men jag har förstås alltid vetat att du i grunden är sådan. Fast att du tog honom hit själv - det skall jag aldrig glömma!
Bakom sin dotters shinglade huvud skickade herr Daner sin sekreterare en smått förlägen blick. Hans fiende visste alltför väl hur oförtjänt berömmet var! Skulle han högt meddela vad han visste.
Men då smålog Allan plötsligt. Herr Dan-er besvarade leen det - de logo mot varandra likt allierade, två män i ett hemligt förbund, förenade av samma oemotståndliga önskan att bedraga en förtjusande, förtroendefull kvinna!
utfyllda och man icke kan finna något annat att klaga på, då är det bra att ha kocken,
eller som han ibland kallas,
ga avspegling, nämligen vår litteratur.”
Ädla tankar, vackert sagda. Men hur ter sig n« förhållandena i verkligheten. Låt oss se hur det är i denna provins. Någon stolthet som skulle kun na frammana en nationell sam hörighet förefinnes alls icke,, åtminstone icke märkbar sådan. Inom alla föreningar och sammanslutningar. religiösa, politiska och ekonomiska, göres ständiga framstötar att tränga undan det som vi borde sätta högst av allt. - vårt modersmål I en del fall handlas det kanske i okunnighet om vad frågan
“stummic robbern’’, att ut- verkligen gäller, när man tror trycka våra ömma känslor på. att man någon längre tid skall Jag för min del, och många kunna uppehålla en förening med mig, har fått arbeta hårt nied svenska principer och pä att betala högt pris för säm grundsatser utan att bruka re mat än vad vi få här. Vi svenska språket. och sådana har läsrum j campen, var vi är det synd om. Någon med-få läsa dagens nyheter i Sun ömkan med dem som planmäs-och Province. Och förra veckan sigt och systematiskt arbeta fick vi oss tillsänt Svenska pA att inom sina föreningar Pressen, för vilket vi äro myck- söka få bort sitt modersmål o. et tacksamma. - Till redaktö- ersätta det med något substi-
ren: Sluta icke att sända den Det är nästan all litteratur vi ha. Det kunde ju vara bättre med den saken än vad det är. Alla ha gott tillfälle att studera
tnt, kan man inte ha.
Vox.
‘Vad är det egentligen för
böcker och ett som annat äm- fel med mig, doktorn.
ne, t ex. gruvdrift, jordbruk o. fiske, om man hade sådan litte-
“Ni dricker för mycket och äter för litet - det är mycket
ratur, men tyvärr är det icke j farligt. Ni måste göra tvärt om
LÄTTA VTLLKOR TILL
DR. WESSELS, B. A
Vancouver'8 populäraste
TANDLÄKARE "Smärtfria metoder"
Högkvarteret för den »kandinavlska befolkningen» tandvkrd. Tandvård så god som det »tår i mänsklig" makt att giva; allt Ni kan hoppa» mottaga till ett pris, som var och en kan betala
PEESONEB.
MIN GARANTI: Ni kan ej finna bättre kvalitet eller likvärdiga prieer.
Hörnet Hastings & Main Sts.
Seymour 1020.
C.	Kl. 9 f
"SE UPP FÖR DEN STORA NEON-TANDER”.
*
I RED STAR DRUG STORE .*
(Hörnet av Cordova och Carrall streets)
1 Alla slags apoteksvaror av förstklassig beskaffenhet. I i	Postorders expedieras prompt.	i
Telefon Seymour 1053.