Torsdagen den 23 February, 193u t, sm \ DIANA KOMMER HEM! i en kvart för tidigt Hon var! med strålande uppsyn, d färdie en kvart för tidigt! fast!” Berg- ! alltid färdig en kvart för tidigt Strax före middagen knacka-^ allting bär p& sjön . de stewarden på Dianas dörr brukade det vara tvärtom, Icke och sade framme vid att de skulle vara desto mindre fann hon sin far karantänen vid sextiden följande morgon. Vo- ro hennes kappsäckar färdiga? Om de voro färdiga? Med en obestämd föreställning om att ångaren då kulle komma i | hamn förr, hade Diana haft sina koffertar färdiga i dagar. väntande i deras salong, fördrivande tiden med en detektiv roman. Och på samma gång som don det ten. hon själv trädde fru San- in, med blinkade Och så den nyheten att ljus vid horison-bkev det en liten Två och en halv månaders kära vän. vi ser “Han kanske avslöjar sanna karaktär, när han sin får höra, att jag inte har den minsta lust att finansiera hans äk tenskap! 1 ju inte längtan efter den man hon äls- ju vara kade hade icke plågat henne jjg^Qgk I dispyt: “Min Montauk! “Nå det kan Fire Island...” “Shin- . . har orörligt ljus!!” "Du så som denna sista dags brän- . „ <• i. t . . ° har absolut fel! Jag minns tyd- nande, hdels?ful a langtan. Aid ° . ngt den sonunaren vi voro i rig i hennes korta liv hade ti-1 .. J , , , Southampton... De disputera den sa uppenbart vant hen- . . . . .. . ... , .. de hetsigt anda tdls stewarden nes fiend?. Nar hon uttömt : , .... i !koni *» n»?d soppan, skold-allt sitt tålamod, all sin upp- , r . ... ... paddssoppa, och de satte sig finningsrikedom, for att slapa tjI1 bords sig igenom tjugufyra timinar. j “Tänk, pappa, sade Diana I fann hon att jorden på grund ton -nte om hon — — —— 212 A 2 — 1 — ——— A »I — de fram. Nu kunde hon åtminstone skön ja j kajen. Hon önskade plötsligt, kvävande all sin om något gott, narrad som en liten gosse, vilken hoppats på ett utlovat cirkusbesök, men “Å, det vet han redan, pappa. ade Diana muntert. Vi vet att vj kommer att bli utfattiga! Och vi tycker det skall bli förfärligt roligt! “Roligt! upprepade herr Daner. “Billigt nöje, åtminstone. Men då säger jag dig, Diana: om han tror sig i stånd att försörja dig, med dina lass av klänningar och silkesstrumpor och juveler, på en ordinär sek-reterarelön, så blir det ett rus-, kigt uppvaknande för honom, jstackars pojke! stolta värdighet, att hon Allan kommit överens om gon sort signal. Han var kert där, och nu skulle kanske dröja en halvtimma och nå-sä-det tills fallit i förrän slut. Men sömn och inte vaknat efter det var eller platsen föreställningens inte rätta tiden för utbrott av av någon iliotisk astronomisk slungade en . nu ha vi gjort precis allt vad du fordrade och det har inte blivit någon ändring alls! Någon ändring i mina känslor, menar jag. Jag har härmed att hon glömt vrida tillbaka visaren på sitt armbandsur, ty klockan var inte ens åtta! Bridge och däckstennis roade henne icke längre, och hennes far, som äntligen blivit förlovad med den dam. som i åratal givit honom var knappast något sällskap. Det fanns inte något annat att korgen, önskvärt faktiskt göra för en stackars flicka än att läsa och promenera på däck. promenera på däck och läsa! Den stora packe böcker hon tagit [ med sig ombord hade fort smält undan, ined en hastighet i av två, stundom tre Och sedan var hon till fartygsbiblioteket. fastnat för trilogien pr dag. | hänvisad där hon strar bort dem på något komligt onödigt! “Nej vad säger ru? sade full- nes far. Säkert är i alla 1 att jag slösar bort tiden med att söka bringa dig till hen-fall, nu nuft.Jag tror bestämt att förr kunde tala reson med äran meddela, älskad*» pappa, att sä snart vi kommit i land tänker Allan och jag gifta oss som en blixt! Herr Daner sköt bort sin tallrik. Den råkade vara tom. men rörelsen antydde, att all föda blev onjutbar, när hans dotter । talade till honom pä detta sätt. “Du är ?n kolossalt halssta-rig flicka! “Nej pappa, korrigerade Diana milt, en kolossalt förälskad. “Förälskad, förälskad! hånade h?nnes far. “Och så har du , x.. „ , rantat Europa runt, koketterat musketörerna , \ icomte de' . . , , _. .. „ . „ med varenda karl, för att få Bragelonne och Tjugu ar se- . ... . ... , 7, _ honom att tappa huvudet! dan , vilka natt och jamnt „„ , , , .. , : , I Bara en. pappa, bara en! Joe rackt till karantanen. „ , , x , . . | Emmons - och det ledde bara till vänskap! Vann, uppriktig Klockan sex nästa morgon skulle de kasta ankar en bit från Ellis Island; en liten stund vänskap. Och den franska sorg. Efter att ha anförtrott nycklar och deklarationspapper åt unge herr Griggs, vandrade de tre i väg till den Danerska bilen. Diana satt blek och tyst på kuddarna, stirrande ut genom bilfönstret och granskande varenda förbigående. De lämnade av fru Sandön vid hennes port och åkte vidare till sitt eget hus. När de stego uppför trappan levd? hop pet åter upp i Dianas bröst Kanske Allan var där? Nej! nagot som skulle goras med . . ... .... , , . .. J Nå. åtminstone en liten biljett, hennes koffertar. Och nar det „ . .... . . . . , ,,, , Hon rusade till telefonen och var lyckligt gjort, låg fartv- . . . ... . . .. , . . , J , • ringde upp hans lagenhet vid get i dockan. Det var t d att , ‘ ' , , , I^exmgton Avenue. En undergå i land. Hon gick nedför .. •• . . . . . . . . . , . , ... ” lig rost bed jajpansk brvtning landgången, sökande, och föll A .... . . . ... . ' svarade: Han bor inte langr? nara på > famnen på en av stvr . .. r- ... . .. . _ * . - har”. Hon försökte övertala mannen, som leende ställde • t .. * , , , sin far att telefonera till kon- henne på fötter igen. Men ingen Allan syntes till! En ung man kom fram till hennes far. “Välkommen hem, herr Dann-r. tonet och taga reda på vart Allan flyttat, men han vägrade att ha något med saken att skaffa. Då telefonerade hon själv, och fick veta, att herr “Tack. Griggs. Ha de skickat pexter flyttat till The Grey- för ho- er hit från kontoret. hound Motor Company. Det nom. Han vet i alla fall något om livet Diana log överlägset “Snälla pappa, inbillar du dig verkli-■ gen. att du kunde förmå Allan att avstå från mig? Endast genom att dränka eller skjuta honom, älskling! Då avbröt fru Sandön åter, påpekande att hon blivit inviterad till en angenäm middag, att hon kunnat fä en sådan i stora matsalen, att hon ännu hade tillfälle att återvända dit, men att hon vore villig uppoffra sig och stanna hos familjen ' Darer. om den lovade... I H?rr Daner blev åter sitt I vanliga förbindliga jag. Och Di ana försjönk j tystnad. Diana lyssnade efter faderns h,?nnes Vän Joe Emmons na. a n oa, men hon visste firma; Allan skulle förestå dess i detsamma att han inte ämna- Xew_Yorkkontor. Så ringde e r ga. varför Allan icke kom hon upp New-Yorkkontonet. mit ned. Inbillade han sig verk ligen, att hon skulle låta sig "hånas j okunnighet därom? Och därpå vände hon sig till Flickan i växeln hade aldrig ens hört talas om någon ter. lan mar-talar bätt-pen- Hon väcktes tidigt nästa morgon av det dån, som uppstod. när otaliga koffertar släpades omkring. Hon kände att l kisen ... ju mindre vi till och de skulle vara vid dock- . . . om honom, pappa, desto oroa, med Allan i land! Som .. „ ... . , re! Han vill? ha mig for hennes fars privatsekreterare . , . .... . . 1 ., gama och han narrade till och kund? hon knappast undvika . .. , ,, . , .. *1 med dig! Men jag erkänner, att att möta dem. med kontanter en stackars. lord Axley till reds för tullen och parat sl ut för mjg Men det att se till bagaget. Hon skulle . . .. . .. . ° var endast for attvisa dig, att återse honom, o. salighet. , . , ., .. • j» •• | jag kund? göra ett andå samre Hon visste att det var en .. ..... . .. . , r , ... parti ifall jag ansträngde mig sak som maste talas om for . . . . riktigt! hennes far innan de gingo i ångaren ökade farten. De på väg til! karantänen. Diana hade fattat ett hårt beslut: hon skulle voro h?rr Griggs: “Var är herr ter. mr Griggs? “Han flyttade ifrån oss rä veckan, svarade den mannen. De styrde nu steg mot bokstaven D. Dex- väg ken Men sporrad av lyckades Diana till en maskulin herr D?x-sin ängs-bana sig röst, vil- kallt meddelade henne, att i för h.?rr Dexter icke skulle börja i unge finnan förrän instundande sina och herr Griggs började omedelbart välja ut enstaka kollyn. “Flyttat? utbrast Diana. Vart har han flyttat? “Han har fått utmärkt plats, tror jag. sade Griggs. Är den där röda väskan er, fröken Daner? Det kom intet svar från Di- ana. Hon var på vag ären, där en väldig grannskad? vartenda till barri- Ho stötte ena benet handkärra, var nära folkhop ansikte, mot en att slå måndag. Men Diana förtröttades ej. Hon te’»»fonerade till några av hans vänner, vilkas namn hon kände. Hon tillbrag-te en hel timma vid apparaten, utan att vara klokare än förut! Hon försäkrade, att intet i världen kunde få henne att tvivla på Allan. Han måtte vara död! Förr död än falsk! Men samttidigt sade henne en inre röst, att det till och med i New York var mera sannolikt. att en vacker man var obeständig än mördad. (Fortsatt i rtästa nummer) jäm- inte omkull en framrusande bärare \ och hejdades så av en stark ann när hon försökt? komma KRONHJORTAR UTFORDRAS land. Något obehagligt... Och hon beslpt att säga det nu I kväll, vid middagen, vilken de vanligen intagi i sin privata salong. Naturligtvis var hon färdig SPARA PENGAR! “RULLA DINA EGNA med ‘ ZIG ZAG innanför barriären med sin nya ----- päls över armen. Men Allan 10.000 svältande kronhjortar syntes ingenstädes till. vilka av hunger drivits till sikte på stranden innan farv-' 1 nutldsUvets nervositet och fjälltrakterna nära. Jackson, get ännu passerat Frihetssta- jäkt är ?n stark 0011 djup be-, Wyoming, utfordras med ho, be tyn. Nej. hon skulle lugnt stan s'ike,se nå80t mycket sällsynt kostat av Förenta Staternas o. na kvar i sin hytt tills ångaren Men Dianas besvikelse nu var Wyomings guvemement. Deras låg j docka. Då skulle hon umk djup" Hon kände narrad ■ vanliga betesmarker ligga un-ligt gå uppför trappan, träda 801,1 ett banr vi,ket fått löfte der ett djUpt snötäcke‘ fram till relingen, kasta en vara lika idiotisk som alla de I andra och rusa upp på däck för att stirra efter ett kärt an- “Det visade mig inte alls någonting sådant, lilla dumbom. Jag anser fortfarande, att den CTOARKTT PAPPER där ytterst alldaglige unge mannen på mitt kontor... “Inte alldaglig, pappa. Mycket ovanlig i stället. Van?nda människa, som känner honom. . “Jag känner honom ofantligt mycket bättre än du, och mera alldagligt... Fru Sandön avbröt dem: Ni vet ju väl. att ingen av .?r kan smälta «en enda bit mat om ni grälar så där. ‘ Jag grälar inte, sade Diana värdigt. “Jag bara pappa om saker, som 12b ÖLAUd ÖUA — 5c. solut måste ha reda anser d?t vara fair upplyser han ab-på. Jag play att Den originala amtomatlsaa boken. Ett blad 1 gängen. Varje blad användes. 120 blad 5 c. Efterfråga Z1G-ZAG Vägra att mottaga Imitationer han får veta, att jag tänker gifta mig på fläcken. “Du har verkligen en fast tro på den unge mannen, sade herr Daner. “Det har jag, sade Diana blick däröver. och plötsligt möta Allans smala blå ögon. Han skulle betrakta henne, och hon skulle betrakta honom, inte bara vinka eller ropa eller ens le, bara titta. Följden av detta beslut var, att hon lyckades behärska sig och stanna i sin hytt under den långa vistelsen i karantän. Slut ligen kände hon fartyget röra sig igen, då kunde hon inte för sitt liv uthärda längre utan rusade upp på däck. Konturen av New York framstod rosen-färgad ur den violetta morgon dimman. Hon ansträngde sina ögon. Skulle då aldrig den stunden komma, då hon stod vid landgångens övre ända och Allan vid dess nedne? Småbåtar korsade vattnet i alla riktningar, angfärjor flåsa- DR. WESSELS, B. A. Vancouvers populäraste TANDLÄKARE •Smärtfria metoder” • k au din a vi sk a befofkalnrens tandvÄrd. . - „ _ det står i manskli< makt att Riva; allt W1 *** poppas mottag-a till ett pris, som var och en kan betala LÄTTA VILLKOR, TILL SÄKRA PERSONER. KIM OARANTI: NI kan e) finna bAKra kvalltrt allar Ukvardlta prlaan. Hörnet Haatlnre k Maln St». Beytnonr 1030. •SE UPP FCR DEN STORA NEON-TANDEN”. * I i I i RED STAR DRUG STORE i (Hörnet av Cordova och Carrall streets) Alla sla»s apoteksvaror av förstklassig beskaffenhet. I Postorders expedieras prompt. | Telefon Seymour 1053.