» Torsdagen den 16 Februari, 1933 I KUPEN. Scenen är en tredjeklass, begripa att det är skadligt!” Modem ser verkligen något betänksam ut inför Johannas vagn i s. k. blandat tåg på en' ordination, men Johanna är „ . ■ inte den som ger sig i första; av Sveriges minsta bibanor. Kupen är Misatt. Det Sr lördag, „Nu gRa du vara dum och gummorna ha vant inne en kan väl veta att så litet kan i staden med smör och ägg och skada, du ska se så töst fara nu hem med diverse kul- ock Snäll han blir, du ska se turprodukter, såsom grammo han sömnar mä samma. Fnm fonskivor, munvattenflaskor o. förstår sig nock inte på bam åtskillig annan medicin, som (det är mig det gäller), hur vandrar runt och beskådas och. många har hon. ger anledning till ingående me-| jag måste ju med blygsel er-diciniska resonemang. Sedan känna att jag bara har ett. talar man om vad man fått för “ja, &9 där, fortsätter den smöret och sedan försjunker självskapade bamavårdskonsu-man i kontemplation. Den som lenten, “dä kunne jag nock tro. emellertid ständigt räddar den Men jag har haft elva och be-tynande konversationen är en' gravt sju”. Inför en sådan sta-viss Johanna i Bulten, tycker tistik försvinna alla betänklig jag mig uppfatta att hon heter, • heter, litern halas upp på njtt, en liten munter vassögd tand-men som det lyckligtvis befin-lös gumma med ett aldrig si- nes att det tillämnade offret nande intresse för allt och alla, somnat ifrån både flaska och Sedan min ringa person veder- tröst och liter, och Habsbur-1 börligen utfrågats om stånd o. |garen inte är. särskilt hågad ålder, vadan och varthän och. att skiljas från ett än så ringa en sedelärande berättelse om kvantum, så undgår det lilla en lunginflammation med' död kräket åtminstone denna gån-lig utgång i detalj föredragits gen Johannas utmärkta medi-| med anledning av mitt tilltag cin. Min impopularitet är emel-att öppna ett fönster, 23 gra- lertid i kraftigt stigande, om der i kupen, ett mordförsök jag undantar Habsburgaren, som också kvävdes i lindan, som tydligen i mig ser en börjar dock samtalet något bundsförvant för sig och sin sacka av. Ett litet vaknande liter. Inte utan att tanken på skrikande spädbarn ger emel- ytterligare tre timmar i denna lertid ny näring och Johanna i atmosfär av ogillande och då-Bulten håller ett populärt fö- lig luft börjar kännas tämligen redrag i rationell barnavård. tryckande. “Si, flaska ska en ge dom Då händer det plötsligt nå-så fort di skriker, en kan veta got Tåget har stannat vid en di skriker när magen är tom, knutpunkt, där nya passagera-en kan veta en sån liten behö- re stiga in. Och in i vår kupe ver mat ofta, när den baraste kommer något häpnadsväckan-får mjölk, och sen ska du ge de, bländande. Vi stirra alla så en trösten, för sinått ska di alltid ha i munnen kan en veta.’ En smetig “tröst” hittades också slutligen i eh äldre systers kappficka, där den tydligen haft umgänge med litet av varje och stickes i den arma ungens mun. Kort tystnad. Nytt skrik. Johanna vet råd “Ingmar (det är sonen, en lång rödhårig pojke med en kraftig mullbänk bakom under läppen som ger honom ett visst habsburgskt utseende) ta hit litern! Ser du, nu ska ja bju. Nu ska vi bara hälla några små droppar i mjölkflaskan, så ska du se att han blir så snäll, så snäll ’. Mitt samvete har länge gnagt mig. Borde jag inte hålla en kontraföreläsning, borde jag inte protestera mot flaskan “så fort di skriker” och mot den kladdiga sudden, som system tappat på det smutsiga golvet och torkar med en lika kladdig hand, innan den stickes i det lilla tandlösa gapet? Jo visst borde jag det, men ack en viss känsla av försynthet, vars rätta namn är feghet, säger samvetet, har hindrat mig. Kanske också en känsla av det hopplösa i situationen. Jag är efter mitt fönsteröppningsför-sök ingen populär person, när mast samhällsvådlig. Men inför litern övergår dock min feghet till agressivt hjältemod. “För all del, slå inte brännvin i barnets mjölk, ni kan väl KÖP EDRA SKIDOR hos FLAA och HAGEN 857 Richards st. Löp-, terräng- och hoppskidor samt stavar till lägsta pris. __________________ henne: “Detti skulle väl aldrig vara Sjötorjarnas Tilda som gifte sig med Per Svensson och som skulle k )mrna hem .»eh hälsa på i v* ?” Uppenbarelsen ser ej direkt behagligt berörd ut av att bli avslöjad som Sjötorpafolkets Tilda, det är allt som om piedestalen sjönke lite grand. “Well, yes, mrs Mat Swan-son, det är jag’’, och nu haglar det frågor från Johanna och kan man tänka vilken djärvhet, hon duar uppenbarelsen. “Du minns val Johanna i Bulten, du har allt fått många kaffetårar hos mig i dina dar, tänk, att du varit i Amerika i 20 år. Ja, ja minns väl, när du var en liten tös och sprang barfota och plocka krösen te sälja; ock, ock, ja säjer då det, så fin som du nu har blitt, möcke finare än fnm på Ekenäs, ja, du må iro Nils och Ma lin di väntar på dej i Sjötorp, ögonen kunna trilla ur huvet.' Johanna värst med sina pep-j parkorn. In kommer i en ■ dun=tkrets av alla orientens vällukter en uppenbarelse i päls, silkesstrumpor hatt med plymer, jättestora goggles och lagage tillräckligt att fylla hela kupen och det är minsann inte torgkorgar det utan de noblaste läderväskor. Vi göra alla vördnadsfullt plats åt uppenbarelsen, som tackar med ett guldglänsande leende och på ett underbart svensk-ameri kanskt idiom “thank you, will you please ta min bag and put it på hyllan, plis täjk kär, jo nå’’. Efter ett oändligt ordnan de med “bagagen” och alk det andra, är uppenbarelsen färdig och tar nu en överblick av oss andra. Hon ser vår stumma beundran och solar sig i den. Hon öppnar ett fönster. “Min päls är så varm, you know, hon slår upp den och ett lilafärgat sidenfoder sticker oss i ögonen, oj, så fint, och nu är det ingen som knystar längre. Jag tror till och med att om hon begärde själva literbuteljen skulle Habsburgaren avstå den, så fascinerande verkar hon Men det gör hon inte, utan ber honom i stället ta ner “baggen’ “Mor, har hon en bagge i väskan, säger den lilla tösen med trösten, och ögonen stå runda i huvet på henne, och ut kommer en påse med underbara karameller som apparitio-| nen bjuder runt. From Chicago, you know. Se, hon vet hur folk ska tas. Men nu kan Johanna inte dy sig längre, hon har som förhäxad stirrat på uppenbarelsens mun: “Tro om ret är d”rt med . såna granna tänder? Det äi väl i Ameriki frun fått d