S V E W » * -
> > E Ä
Torsdagen den 2 Februari, 1933
MiUA U
DE BORTKASTADE PENGARNA.
“Jag har alltid funnit, suck-i ade gamla mrs Dollymone, att' det är den lättaste sak i världen att slösa!
Men Nan Maitland var av annan mening. “På ett eller annat sätt får man igen vanenda penny, som man ger ut,! förklarade hon.
Frances Day ställde sig med1 glödande iver på mrs Dollymo-' res sida och lady Westmore ringde på te. Hon hade inviterat dem alla på bridge, men de hade tydligen större lust för att konversera. Och det gjorde henne egentligen detsamma vad de gjorde, bara de inte gjor de bägge sakerna på en gång! På det hela taget föredrog hon konversation. Nan Maitland var alltid roande, Frances Day, akt risen, hade en bedårande röst som det var en njutning att lysna till, och mrs Dollymore ... ja, hon kunde egentligen inte vara omöjligare i konversation än j bridge.
Lady Westmore förenade sig med Nan Maitlands oppo nenter. “Det går nog an för dig, Nan, sade hon, dotter till den ena kapitalisten och hustru till den andra! Det måste, praktiskt taget, vara dig omöjligt att slösa mera än du har råd till!
“Nå, jag avundas er inte, sade mrs Dollymore. “Extravagans är en förtjusande last. Det skulle smärta mig att se ungdomen försvinna, att sitta där gammal och grå, utan att någonsin ha varit upprörande slösaktig! Som det nu är....
antar att detta betyder, att vi snart komma att mista dig. Och min far hade samma syf temål i tankarna. “Nå nu kan ni äntligen bilda hem, va? sa han’ De togo bägge två för gi vet, att jag skulle använda pen garna till att jämna vägen för giftermålet. De tänkte, att när jag nu får femtio pund om å-ret räntor, så skulle Bertram inte tveka att förvärva kompan; jonskap för sitt sparade kapital i stället för att lägga av-pengar därtill, månad efter må nad, av sin inkomst.
Om iden varit min egen skul le jag med all sannolikhet med iver ha omfattat den. Men det
' retade mig, att de andra såg ! det så självklart. Jag ville bestämma själv, hur jag skulle använda arvet. Och när jag ■ |träffadee Bertram, gratulerade] । han mig så förläget, att jag I strax förstod, att pappa varit framme och gjort antydningar om mitt arsv betydelse för vår
i lycka. Och det retade mig ännu ! mer!
Denna samma kväll anförtrodde jag mamma öppet, att । Jag inte alls hade någon bråds ka att knyta Hymnens band med Bertram, ja, jag var inte säker på att jag ville gifta mig med honom alls! Och så slungade jag min stora bomb.
Jag sa, att jag i stället för att placera mina tusen pund I i ett äktenskap, som vi kanske bägge två snart skulle ångra, ämnade placera dem i en resa till Indien! Jag hade en gift väninna därute, som jag kände stor lust att hälsa på.
Mina kära vänner, vilken uppståndelse det blev! En modern flicka skulle, antar jag,
Hon tystnade och betraktade ] de tre yngre kvinnorna med! ett litet vemodigt leende. “Jag undrar om ni skulle vilja höra litet om min allra värsta extra vagans!!
De övertygade henne lätt om att de ville det.
“Jag var en helt ung flicka när d>et hände, så ni förstå att det är åtskilliga år sedan. Jag var inte förlovad, men jag säll-skapade flitigt med en ung man, som, det visste jag, bara uppsköt sitt frieri för att han ännu icke var i stånd att försörja en hustru. Han var advo
utan vidare ha beställt en hytt på en indiafarare, stuckit iväg och skickat sina föräldrar ett telegram när hon väl installerat sig på båten. Men något sådant föll mig aldrig in, jag stannade snällt kvar och kämpade för min mark, tum för tum. Min mamma försökta tala förstånd med mig, min plan var omöjlig, ofattnig, vansin-j nig! Min far resonerade inte, ' han rasade. Slutligen både de | Bertram påverka mig. Jo, det : var just den rätte! En herre som talade i sin egen sak, med ! de mest själviska bevekelse-
kat och sparade av alla krafter för att kunna köpa in sig om kompanjon! i firman där han var anställd. När detta väl var en avgjord sak, hade han min fars tillåtelse att uppträda som friare. Jag tyckte om Bertram och hade inte alls något emot att gifta mig med honom, någon gång.
Men så en morgon vid frukosten fick jag ett brev, vari meddelades, att min gudfar dött och testamenterat mig ett tusen pund. Det var ett fullkomligt oväntat arv, och jag satt ännu och undrade, vad jag skulle ta mig till med en sådan massa pengar, när miri mamma reste sig från sin stol och kom fram för att kyssa mig, hon hade tårar i ögonen. ‘Min kära lillt tös, vad jag är glad, sade hon. ‘Men jag
KÖP EDRA
SKIDOR
hos FLAA och HAGEN
857 Richards st.
Löp-, terräng- och hoppskidor samt stavar till lägsta pris.
Canada’s finaste cigarett tobak
beträffar. ’.. Himlar, vad jag blev betagen i det. Min väninna hade skickat sin man till Bom bay för att möta mig, och så for vi raka vägen till Lahore,
där hon var stationerad.
En ung engelsk flicka hade det gudomligt i Indien på den tiden! Nu tror jag, att det är de unga fruarna som intar ‘platsen i solen’. Men för trettio år sedan höll de äkta männen sina hustrur bättre i scack
I alla händelser var min vänin na outtröttlig i sin iver att skaffa mig nöjen. Jag dansade och sportade och dinerade och picknickade så mycket som mina krafter tilläto. Och så träffade jag Philip...”
Philips namn måste ha bringat en hel rad av minnen till liv, ty mrs Dollymore satt län ge tyst, och lady Westmore fann sig föranlåten att påskyn da berättelsens gång med frågan: “Vem var Philip? ’
“Han var kapten i ett brit-
från att jag vänt i dörröppnin gen, fallit Bertram om halsen och släpat honom med till I prästen.
Men denna sinnesstämning j räckte inte läinge, förstås. I Långt från ögat, långt från hjärtat. . . När jag inte längre j såg mina tre kära, tröstade ] jag mig fort och njöt inten-I sivt av resan. Och vad Indien
Qtm
mest in
OLYMPiA
HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
WENATCHEE
HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
of the Pacific Northwest
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
WALLA WALLA
MARCUS Wf-IITMAN
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
W PLAN
Ö YOUR TRIPS
W to visit
a
WESTERN HOTEL
■wkerwer djOUXfO
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN
HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY
(Opened Fall I93l) BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
Grnblem ot
SUPERIOR ‘ HOTEL t SERVICE
ABERDEEN
HOTEL MORCK
VANCOUVER, B. C. HOTEL GEORGIA - 'te* g£	(A ffil!o t ed)
Sk Ig» t	MO HOTEL BOISE

grunder! Med honom gjorde jag processen kort.
Jag blev mer och mer övertygad om, att ifall jag avstode från min Indien-plan och gifte mig med Bertram, så skulle jag ångra det i hela mitt liv! Stackars pojke! Jag hade plöts ligt gripits av den mest oresonliga aversion för honom.
Jag tror för övrigt, att det var han som övertalade mina föräldrar att låta mig resa. I Janna händelser gåvo de efter, min biljett anskaffades, därjämte kläder, som fyllde flera koffertar, och en stadgad dam vidtalades att ta mig under sina vingars skugga. Pappa, mam ma och Bertram följde med till båten för att vinka avsked, och jag minns hur rädd och ensam jag kände mig denna sis ta dag. Det var inte långt i-
।tiskt kavalleriregemente,” fort- tydde jag, fast jag förstå inte । satte mrs Dollymore. ‘‘Han såg ■ därjämte mycket bra ut, var i mycket rik och mycket välupp-
fostrad. Det mest karakteristiska för honom var hans skratt.
formulerade det så brutalt.
Mina föräldrar hade ingenting emot att invända mot par tiet, och när förlovningen väl eklaterats, träffades v Philip och jag varje dag. Folk bjöd oss ut mer än någonsin, och ingen av oss drömde om att gå någonstans utan den andra. I början var detta förtjusande, men rätt som det var blev det enformigt. Jag minns särskilt en dag. Jag hade gjort en ridtur med Philip före frukosten, sedan var vi bortbjudna på lunch tillsammans, och jag hade honom till bordskavaljer. På ' eftermiddagen spelade vi tennis tillsammans i två timmar och upptäckte då, att vi var inveterade till middag' i samma hus. Detta	förfärade
i mig, faktiskt! När	jag kom
| hem sent på kvällen, hade jag fått så övernog av Philip, att ] jag med något liknande skräck Forts, å sid. 7.
eller rättare brist på skratt. Han log ofta, men när han hängav sig åt ett glädjeutbrott drog han häftigt efter andan, slö ögonen halvt och skakade av ett ljudlöst, invärtes skratt. Hur tilldragande jag fann detta tecken till munterhet! Jag förälskade mig i Philip redan första gången vi träffades, kanske just för hans skratts skull.
Och tänk, han besvarade min känsla. Ni kan säkert föreställa er, hur stolt jag var över detta storartade parti. Jag skrev med detsamma hem till mamma och berättade, vilken tur jag haft och hur svindlande lycklig jag var. Min resa , till Indien hade blivit en utmärkt penningeplacering, an-