SVENS!-. A :• a - o 5 A
Torsdagen den 26 Jatrjari, 1933
Kung för en kväll
(Fortsatt fr föreg. nummer- j Virtuosen själv hade kommit uppstörtande från bordet, där han satt vid sin dricka och sin kompanjon, och undrade vad
som stod på. Även han tänkte jian höger och vänster och att ingripa men insåg det o- sedan visade det sjg; att han lämpliga, antog en sötsur min spelade det begärda briljant, och blev stående.	° ^er dansades det. Man kunde
Nu kom slutet. Det var nag- inte annat, så som han spela-ra takter, som 72:an gjort själv de> anförtrodde honom i nästa Han utförde dem med kläm, paus en ännu skönare kvinna Sista tonen förklingade, det vid ett annat bord och tryckte blev tyst.	■ sitt knä förtroligt mot hans, så
72:an liksom vaknade upp. att han måste hålla andan av Vad hade han gjort?	; ny förvåning.
En applådåska, vars make Från varje bord måste han han inte hört på hela dagen, | vandra under varje paus, han rungade genom verandan och gjorde. Virtuosen, dennes kom-skakade fönstren i sommarres- panjon och virtuosens bror ha-taurangen. Det ville inte ta de tagit sitt parti och slagit slut. De enda, som inte applå- sig till ro vid ett bord, sedan derade, voro virtuosen och de hos källarmästaren för sä-
hans bror.	kerhets skull kollationerat ho-
När handklappningarna änt- noraret och fastslagit, att över ligen lagt sig, beslöt sig virtu- enskommelsen ej skulle anses osen, för vilken situationen rubbad genom det oväntade in-kändes besyärande, att göra termezzot.
slut på 72-ans insats. Han ba- Plötsligt vaknade 72:an upp, nade sig väg fram. 72:an såg drog ur bröstfickan fram sin honom komma mot sig och I mässingsklocka och fann, att bävade för följderna.	' tiden var inne för honom att
Men det behövde han inte, gå ned till båten. Han finge När spelet skulle vandra över nog förresten springa för att
till virtuosen, protesterade pub hinna. Någon såg honom gö-liken.	ra min av att bryta upp. Gc
“Mera, mera! Låt honom ha nast ingrep man från väl ett spelet.	dussin håll. Den sköna damen.
Virtuosen tvekade, 72:an som förtroligt klämt hans knä,
räckte fram dragspelet. Det kom först fram.
blev oro vid borden.	j “Ni får absolut inte gå ännu.
“Nej, nej, låt honom ha det. j Ni måste spela mycket mera.
Spela mera!	“Men båten går. Jag måste
Virtuosen fann rådligast att vara i logement klockan elva, hålla god min i elakt spel och “Måste vara! När alla här
räckte med en bugning, som skulle vara ironisk, spelet tillbaka. Han gjorde en gest åt auditoriet, som skulle betyda:
“Ni hör själv.
Nåväl, 72:an axlade instrumentet igen. Han tog sig en funderare och intonerade därefter en vals, en gammal där hemifrån. Den slog an ännu mera, verandan fulides av dansande, par efter par. Man hade aldrig förut i sommar dansat på denna veranda.
Efter ytterligare ett par stycken måste 72:an vila sig. Han skulle helst velat smita ut men kom ingen vart. Berömmet kring honom höll på att göra honom vimmelkantig. Han måste slå sig ned på en stol vid ett bord med herrar och damet, där det serverades honom kaffe. Man frågade honom till höger och vänster, varifrån han yar, var han lärt sig spela, vad han var i det civila, och mera^ sådant. En ung vacker dam vid hans sida lade sin hand på hans axel och klappade.
“Tack för spelet, det var verkligen förtjusande. Ni är en riktig övermästare. Jag gratulerar er.
72: an tyckte, att det slog i-hop vågor av allt berömmet ö-ver hans huvud. Han kände hur han rodnade, det hettade över hela huvudet.
Nu måste han upp igen. En elegant herre kom och nynna-
KÖP EDRA SKIDOR hos FLAA och HAGEN 857 Richards st. Löp-, terräng- och hoppskidor samt stavar till lägsta pris.
de en melodi och sporde om dragspelskungen kunde spela den. Dragspelskungen? Han menade 72:an. Och 72:an Elev ännu mera yr under mössan.
Om han kunde den? Han kunde inte lova annat än att han skulle försöka. Så svarade
önska att få höra mera musik, så är väl detta viktigare än att ni kommer i logement klockan elva. Hälsa ni löjtnanten från mig, att ni har giltigt skäl. Jag känner honom nog, vad är det han heter, er löjtnant? Förresten, det gör detsamma. Hälsa bara från mig, så går det bra.
72:an såg förtroendefullt på den sköna damen. Hon sade visserligen inte vad hon hette, men hon bad så vackert. Nu ropade hon.
“Kapten Stjärna, vill ni komma hit!
En av herrarna vid hennes bord hörsammade.
“Säg, kapten, nog kan väl musikanten stanna en stund till. Han skall i logement klockan elva, säger han. Vad är det för barbarisk tid? Nog går det väl bra, kapten?
72:an spärrade upp ögonen. Kapten, det var högt det. 72an kom strax ihåg sin honnörs-plikt, ställde sig i giv akt och smällde ihop klackarna. Kaptenen bockade på huvudet småskrattande.
“En stund till kan ni nog stanna.
Detta kom 72: an att besluta sig. Han axlade remmarna och klämde i på nytt men hejdade sig efter några takter och sade till de närmast stående.
“Men båten går ifrån mig. Jag kan inte komma hem då?
Och han såg sig frågande omkring. Det kom flera svar.
Den sköna kom först.
“Båten. Det finns ju bussar och bilar och tåg.
En annan sade:
Någon kan ta er i sin bil Det finnes många möjligheter. Hera kommer ni alltid.
En tredje skrattade.
“Ja, sista turen går aldrig, så nog kommer han med.
Ännu en inföll:
“Båten går ju så långsamt. Ni kan komma mycket fortare med bil.
72:ans betänkligheter foro. här skulle han ju få åka med bil,, med många bilar. Det var ingen fara då.
Fulla två timmar gingo efter detta. 72: an var inte nödbedd i fortsättningen. Ville de snälla människorna, att han skulle spela, så nog kunde han göra dem till viljes.
Nu skulle han ta den bit, han började med, sin favoritbit. Och nu skulle han spela den bättre än någonsin.
Och det gjorde han.
När han pressat fram sista tonen och såg upp, vart 72:an något förvånad.
Hela den nyss fullsafta verandan var utrymd, tom, öde. Två uppasserskor arbetade allt vad tygen höllo på att duka av. De enda, som i övrigt fun-nos kvar, voro virtuosen, hans bror och bans kompanjon. De
VANCOUVER, B. C.
IDAHO
HOTEL BOISE
OLYMPIA
HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
HOTEL GEORGIA (AffiUotzd)
WENATCHEE
HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
ABERDEEN
HOTEL MORCK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
WALLA WALLA
MARCUS WHITMAN
8
i
SUPERIOR
‘ HOTEL
1 SERVICE
PLAN YOUR TRIPS to visit \ these qrowinq \ communities of the Pacific Northwest
Q
m

kommit ner för trappan, förrän sista lampan släcktes och dörrarna låstes. Mörkret slöt ! sig kring 72:an.
Ingen av de sköna damerna, ' som bett honom så lockande att stanna, syntes till. Herrar-; na, som talat om alla de där möjligheterna för 72an att kom ma hem, voro borta. 72:an var ensam.
Med en tändsticka lyste han på klockan. Hon närmade sig tio.
Med snabba steg gick 72: an fram i riktning mot turisthotellet. Hans öron voro ännu fulla av löften och förespeglingar.
Genom de stora öppna fönst ren till hotellets matsal såg 72 an ett rörligt liv. Man supera-de. Folket var nu ännu finare än på verandan, där han spelat. Han gick nära ett fönster och tittade in, ena fönsterhalvan stod öppen. Nej, han kun (Forts paa side 8)
stodo strax intill honom och väntade på att få ta spelet. Virtuosen nästan ryckte det i-från honom, gav honom en för krossande blick och sade:
“Du har allt gått hårt åt spelet, din attan. Du skall inte härja med grejor, som inte tillhör dig. Drag åt pepparn, förresten.
Därmed voro de borta. Lamporna började släckas. En av uppasserskorna stannade framför 72:an.
“Ni har inte betalt förtäringen. Kanske jag äntligen kan få betalt. Det blir en och tju gofem.
Rösten var skarp. 72:an såg en smula förvånad ut.
“Nå raska på. Jag kan inte vänta hela natten. Vi skall stän ga här nu.
72:an skyndade sig att betala. Han nästan sprang ut. Han ville inte bli hunsvotterad en gång till.
Han hade nätt och jämnt

O
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall 1931) BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
15
å
a
WESTERN HOTEL wherwer tumno