W -> S
X A
> 5 t H
Torsdagen den 4 Januari 1933
EVA-LISAS julafton. | eller ett par. Väggarna voro < --------------	‘ försedda med tavlor och gol-
För Svenska Pressen av W. ven med mattor, bc< kerna sto-I Eva Lisa stod och kavlade do ordnade i sina hyllor och|
ut julkakor. I år skedde det icke under säng som förr om jularna. Ty hon hade alltid längtat och glatt sig åt julen. Som liten för granens och julklapparnas skull, som äldre för festglädjens och traditionens.
kuddar och prydnadsföremål pä, sina respektive platser. I köket väntade pannor och husgeråd. bara på att bli använda.
Lysning hade också blivit • uttagen och vederlrörligen tre i gånger kungjorts från kyrkans i
Och detta med rätta, ty vid in- predikostol. Och nu skulle än-gen tid på året är det väl så då intet bröllop bli av! Eva ljuvligt med ett gott och lyck- Lisas fästman var nämligen ligt hem som just under julen, försvunnen och ingen visste Sederna från mors och mor- var han fanns. Alltsammans var mors tid livas upp igen, min-|så mystiskt och ofattbart, att nesböcker och julklappsrim man stundom var frestad att' från flydda jular letas fram o. tvivla på att det var sant. Och bereda glädje på nytt, och fa- ändå var det tyvärr så. miljemedlemmarna söka bevisa Allan hade varit sig olik un-j
MACDONALD’S
Canada’s finaste cigarett tcbak
Den bästa tobaken för den som gör sina egna ccigaretter.
sin kärlek till varandra genom der hela hösten, det hade Eva ännu större hänsyn och förstå- Lisa kommit att inse, när hon j.^a else än eljest.	sedan tänkte efter. En dag i ok
I julas för ett år sedan hade tober, när lysningen skulle ut-
Det led mot jul och det van-
Eva Usa i ajla fall upplevat tagas, hade det till och med sin allra lyckligaste julafton, för några minuter sett ut, som
Lisa vara man
stöket skulle börja. Eva hade bett att få slippa med i år, men det viille ej tillåta. ‘Det känns svårt
Allan Berg,
för oss alla nu, flickan ruin, ;, som hon sedan län om han helst velat uppskjuta nwen megt natur]jgtvis för dig.
ge älskat hade förklarat sig några dagar före helgen och på själva julaftonen firades förlovningen. Huru barnsligt uppsluppna och glada hade de icke varit! Far och mor hade strålat i kapp och småsysko-
densamma. Eva Lisa hade åt-
nen hade tävlat om den nye släktingen och uppmärksamhet, hade denne känt att
att visa vänlighet så nog han var
välkommen i familjen! Och dock var Allan bara en fattig
pojke och inget parti att ta av materiellt. Men han en utmärkt karaktär, ett och soligt lynne och var
skry-hade glatt känd
minstone fått ett bestämt intryck av. att han endast i sista ögonblicket hindrat några ord i iden andan att gå över sia läppar. Men så hade han hejdat sig och ingenting sagt, Eva Usa hade glömt alltsammans. Ända tills hans försvinnande ägde rum, då stod med ens hela episoden klart för hennes minne.
Ännu en gång genomgick E-va Lisa i sina tankar det lilla hon visste om sin fästmans bortvaro. ‘ Det måste finnas en förklaring någonstädes”, sade
Ingenting blir dock bättre genom sysslolöst grubblande på sorgen. Arbetet är den bästa
och led ned tag
det verksammaste botemed du kan finna. Sä gå du i köket som vanligt och i tu med de sysslor, som
vänta dig”. Eva Lisa insåg ju. att mor hade rätt, som vanligt. Och hon skötte de uppgifter hon brukade ha hand om. Men
aldrig hade hon tänkt sig de sysslorna kunde kännas tunga och motbjudande.
Julafton var inne. 1 Eva
att
så
IJ-
för plikttrohet och duglighet, hon sig själv, "gåtan kan inte Och sådant vägde mera både i vara svåran? än att den ej Eva Usas och hennes familjs skulle kunna lösas. Bara jag ögon än överflöd på gods och hade ett enda uppslag! Men det
sas hem var allt julfint och i ordning. Granen var tänd. Levande ljus brunno i de gamla tennljusstakarna på byrån och
i
väggamas lampefler. Julbor-
det var dukat. De traditionella rätterna skulle snart bäras in. Och sedan skulte julklapparna delas uL
Men ingen julstämning ville infinna sig. De yngre barnen försökte visserligen skämta o. glamma, men det ville inte lyckas att riktigt komma i humör. Far och mor småpratade som vanligt. men de kunde icke hindra sig själva från att alltsom oftast låta blickarna vandra till Eva Usa. Och vid hennes åsyn värkte det i deras fogna och ömma bröst. Flickan hade blivit så blev och mager. Kinderna voro infallna och det ljusa håret hade förlorat sin glans. Stackarn! Det var i dag hon skulle ha stått brud! Klänningen och slöjan lågo färdiga uppe i vindskammaren omgivna av fränders och vänners lysninigspresenter. De flesta av de senare hade inte ens packats upp.
Eva Lisa satt tyst och stilla. För att inte bedröva de andra försöke hon stundom att draga sina läppar till ett darrande teende. Det verkade mera sorgmodigt och rörande än den häftigaste gråt. Jungfrun kom in. Grytdoppet var färdigt och fisken och gröten väntade bara på att seneras. “Ja. sade mor. då få vi flytta oss till bordet. Jag just undrar huru fisken o. skinkan ha lyckats i år.
Utanför hördes bjällerklang. "Det måste vara landsbor i staden på själva julafton”, sade far. Så hörde man att bjällrorna stannade utanför porten, men fäste sig inte därvid. Givetvis är det en främling som är osäker om rätt väg. Steg hördes i farstu gan. Klockan ringde. Jungfrun, som öppnade gav till ett rop av förvåning. Salsdörnen öppnades och det förvånade utropet upprepades
(Fotsatt å sida 7)
guld.
I har jag ju inte’’. Och innan
Och dessutom ägde ju icke den sorgsna flickan hann hind-heller Eva Usa så mycket av ra det, smögo sig några tunga denna världens goda, och det tårar ned för kinderna och blan är alltid bäst när likställda dade sig med kakdegen.
vandra i par. Men hon var en- En dag i mitten av novem-kelt och förståndigt uppfostrad ber hade Eva Usa fått ett och fullt skickad att sköta ett brev med Allans handstil: “Kä-hem. Stötte inga särskilda svå- raste vännen min! Jag blir righeter till, skulle Allans an- tvungen att för en affärsange-språkslösa men säkra lön räcka lägenhet resa bort på ett par till för en ung familj. Så det dagar. Har sökt dig, för att
var ju ej underligt att sas kära sågo hennes i ett rosenfärgat ljus.
Men lyckligast bland
Eva U- säga farväl, men träffade in-framtid gen hemma. Till söndag är jag säkert hemma igen. Må så dem al- gott till dess och tag emot de
la var naturligtvis Eva Usa o. käraste hälsningar. Din Allan”.
hennes fästman. Där de sutto hand j hand i salssoffan, mås-
Elva Lisa hade tyckt det rar tråkigt att ingen av familjen
te de stundom nypa sig i ar- var hemma, när Allan kom pä
men för att bliva övertygade
avskedsbesök. Men orolig hade
om, att det var verklighet och brevet icke gjort henne. Han
ej en dröm.
“Tänk, Eva Lisa. Allan, nästa julafton
hade tagit för givet att Allan viskade rest i firmans ärenden, och kommer “sådant får ju en kvinna alltid
du om möjligt att vara ännu finna sig i”’, sade hon fiiloso-
sötare än i kväll.”
Ty man hade redan kommit överens om att vigseln skulle äga rum precis om ett år i Eva Usas hem.
Ingen av dem ville ha något storartat bröllop och Allan stod förresten ensam i världan. Och då syntes dem båda naturligast och vackrast, att det hem, som som hägnat barnets och den unga flickans levnad, också med sina armar skulle omsluta henne på hennes största hög-
tidsdag.
Hela maren
eftervintern och soin-hade Eva Lisa arbetat
på sin utstyrsel. Det hemmet var färdigt början av november;
små ined men unga
rummen voro
nya lilla redan I de två försedda
möbler, enkla visserligen vackra och gedigna som människor helst vilja ha-
I fiskt till sig själv. Söndagen c måndagen komma emellertid o. gingo och tisdagen gick också. På onsdagen beslöt sig Eva Lisa för att ringa på till finnan och efterhöra när Allan väntades hem. Och nu fick hon neda på det underliga; finnan visste ej mera än hon!
Allan hade begärt tre dagars ledighet för enskilda angelägen heters vårdande”. Vari angelägenheterna bestodo, hade han inte meddelat. Och inte heller lämnat något som helst livsteck en ifrån sig sedan han rest«». Allteftersom dagarna ging., gjordes allt upptänkligt för att upn«påra den försvunne. Pms-sen varskoddes, tidningarna fö" sågos med annonser, till och med radion togs till hjälp. Men
alltsammans ledde Man fick reda på
till intet, att Allan
va hava dem. när de bygga för framtiden och inte för ett år
löst biljett till Stockholm. Men det var också allt.
vm o
mest in
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
OLYMPIA
HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
PLAN YOUR TRIPS to visit
WENATCHEE
HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
ABERDEEN
HOTEL MORCK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
of the Pacific Northwest
SUPERIOR * HOTEL SERVICE
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
a WESTERN HOTEL ulwviw qo
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY rou
BELLINGHAM
HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
HOTEL GEORGIA
(AffiHoted)
BOISE
K IDAHO
UK HOTEL BOISE