«DA 6
SVENSKA PRESSEN
Torsdagen den 8 December
Her rFavari har gått till sta-tionsskrivaren.	Y
— Tåg 44 och 105 skola mötas här, säger han.
— Vad. svarar Bartolomeo, tåg 54 håller ju inte här.
— Inte mer än en minut, det vet jag, men i kväll skall det stanna här, tills tåg 105 inträffar.
—— Men det stannar ju inte alls.
Bartolomeo måste, icke vara riktig i knoppen, men det går ändå en kall kåre över ryggen . på. inspektorn, qch han känner, hur håret reser sig på hans huvud. ’ '
— Är ni galen, utropar han, höll det då inte i går kväll här.
Skrivaren bevarar sin kall-blodighet. Han vill bevisa, att han har rätt, och det förefaller honom mycket nödvändigare än att vidtaga några mått och steg för att hörhindra en katastrof.
Ända tills i går höll det här, men ej i dag.
Och han följer med inspektorn in i expeditionen och visar ett meddelande: “Från och med den 5 augusti skall tåg 54 ej mera hålla vid stationen Y. Trafikchefen’’.
—■ Och i dag är det den femte, ^>äger Bartolemeo triumferande.
Inspektorn hade totalt glömt bort det. Nu inser han tydligt, vilka fruktansvärda följder det telegram kan hava, som han avsgickat sin kollega i D. utan att förvissa sig om, huruvida han kan stanna tåg 44. I andanom ser han det förfärligaste, och utom sig av ångest ropar han.
— Signalera! Signalera!
Hans röst ljuder alldeles hes — Tåg 44 måste stoppas — fort, fort! För Guds skull!
I detsamma ljuder en skarp vissling, och tåg 44 rusar förbi stationen med full fart.
Signor Cesare och Bartclo-meo ropa och vinka; “Stopp! Stopp-’’ som om deras röster i starmens tjut kunde höras av maskinisten, vilken i sitt tjänstenit blott tänker på att återtaga den förlorade tiden.
Förbi. ... är det en dröm eller är det verklighet. Inspektorn och hans skrivare stirra
EN FASANSFULL NATT.
Det var en tryckande het augustikväll. Blodröd hade må nen gått upp. I norr syntes då och då en blixt på en rpörk molnvägg. Doft rullade åskan.
Herr Cesare Favari, stationsinspektor i Y., satt i skjortärmarna och utan stärkkrage i sin expedition framför telegraf apparaten. Det var en svår dag för honom, ty jämte alla hans övriga plikter måste han även i dag sköta telegrafistens syssla, då denne var sjuk. Haiuhg.-,. de icke ett ögonblicks andrum, som mah brukar säga. Det var en präktig man, hen? Cesare! Ingenting fick löv att bringa honom ur jämnvikten. Men i dag var det svårt. Till och med hans hustru, den eljest så värdia signora Aspasia, hade nyss varit inne på expeditionen och hållit én sparlakans-läxa. Och det var något, som vår gode herr Cesare minst av allt kunde tåla.
Men det var redan ganska sent. Fru Aspasia hade gått till sängs, och signor Cesare hoppades snart få följa hennes exempel. Det återstod endast två tåg, som skulle passera linjen. Nr. 44, som kom från B., och nr. 105, som kom från motsatta hållet D. Hans station Y. låg precis j mitten. Men när nr. 44 är försenad, o. därför måste även nr. 105 avgå senare. Klockan var 11.
Slutligen kom ett livstecken från stationen B., telegrafen meddslar tåget hr. 44 :s avgång. Nästan samtidigt kommer en signal från stations-inspektorn i D. “Om ni vill stanna tåget nr. 45; låter jag tåget 105 avgå”.
Herr Cesare‘ Favari, som liv ligt kan föreställa sig passagerarnas otålighet . på tåget nr 105, telegraferar tillbaka: “Skall kvarhålla tåg 45, låt ni tåg 105 avgå.”
Och snart kommer meddelan det: “Tåg 105 avgått'’
Herr Cesare gnuggar förnöjt händerna. ,
— Nå då kunna vi snart tän-kan på refrängen! sade han och knäppte upp sin krage och drog på uniformsrocken.
Fortfarande är det mycket varmt. Han torkan svetten ur. pannan och går ut.*
Hu ett sådant väder! I norr svarta moln som riktiga berg. Och bländande blixtar korsa varandra. En åskknall! Den var tillräcklig att väcka en
död i sin grav. Herr Cesare förvånar sig över, att hans hustru ännu icke ropat på honom. Eljest brukar hon genast visa sig på trappan och ropa så högt hon kan: “Cesare Cesare!” Förmodligen hade hon dragit täcket över huvudet för att icke höra och se något.
På perrongen går Bartolomeo, stationsskrivaren, med långa steg av och an. Lyktan i hans hand kastar en ljusstråle. Men hennes ljus förbleknar vid blixtens bjärta sken. Men så mycket tydligare ser man däremot Bartolomeos jättelika gestalt. Han är verkligen
på varandra.
Tåg 44 och tåg 105 gå emot varandra på samma spår med en hastighet av 30 km. i timmen. De måste stöta ihop!
Två minuter till, kanhända en, och med ett fruktansvärt brak söndermala de varandra, frustande och stönande liksom två onnar i en dödsbrinkande omfamning.
Och ingenting kan göras, Ingenting! Olyckan kommer alldeles oförberedd på sina offer.
På himlen kan man icke mera se en enda stjerna. Stora regndroppar falla ned, stormen tjuter med fördubblad kraft, blixtarna ljujnga med i hemsk glans och belysa två i bleka ansikten. Ingen vågar; säga ett ord.
Bartolomeo går med böjdt । huvud och slappa armar, fort-
alltför kolossal för en så liten station Allt starkare mullrar åskan, allt häftigare uppvirvlar stormen domm och blad i luften, där ligger redan ett kullblåst träd, sädesfältet på andrta. sidan böljar som ett upprört hav.
Ej en resande finns på per-! rongen. Vem vill också resa i!
farande med lyktan i hand, långsamt in j ekpeditionen.
Uppifrån höres tydligt ro- [ pet: “Cesare, Cesare!’’ Det är, signora Aspasia, som är rädd' för ovädret.
Men Cesare svarar icke.
Han har skyndat därifrån mot B. Varför. Vet han vad han gör. Han rusar framåt u-
tan att stanna, alltjämnt fram
ett sådant väder.
Canada’s finaste cigarett tobak
åt.
Regnet strömmar ned, jorden darrar under åskvädrets häftiga urladdningar, oavbrutet mullrar åskan, stormen skakar träden och kastar omkull telegrafstolparna. Men signore Cesare märker det inte. Vid blixtens sken ser han vägen, ser skenorna blänka o. vattnet, som rinner ned för banken. Enstaka hus dyka upp ur mörkret Popplarpas höga toppar buga sig, som ville de beröra marken.
Men signor Cesare skyndar vidare, alltjämnt. vidare. Han håller sig tätt invid skenorna. Han tänker, om det blott ville komma ett tåg, som körde ö-ver honom. Hellre själv få dö. än åse den olycka ha förorsakat. Men döden kommer icke alltid, då man bäst behöver | den.
Signor Cesare hade redan tillryggalagt tredjedelen av
om o
mest in
OLYMPIA
HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
PLAN
YOUR TRIPS to visit
of the Pacific Northwest
WENATCHEE
HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
ABERDEEN
HOTEL MORCK
SUPERIOR • HOTEL SERVICE
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
HOTEL GEORGIA (AffiHated)
BOISE
k. IDAHO
W HOTEL BOISE
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN
HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall !93t)
BELLINGHAM
HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD
HOTEL HENRY
WALLA WALLA
MARCUS WHITMAN
'jnareA a WESTERN HOTEL tiJierervr
den 10 kilometer långa vägen mellan stationerna. Det är e-egendomligt. Han kan ännu icke upptäcka minsta spår av en sammanstötning. Var allt-s«ammans en villa. Nej, tyvärr inte, de olyckliga telegrammen ser han framför sig med glödande eldbokstäver, fortfarande ser han det spökliknande tåget, som döv för hans böner skyndar mot fördärvet.
Och nu.
Kanhända där,r varest banken gör en sväng till vänster, bakom det där huset!
Den olycklige mannen bevingar sina steg, och nu har han hunnit huset. Han ser ut med linjen för att upptäcka något.
Ingenting ser han, utan det övergivna spåret.
Men Cesare är icke i stånd att hysa minsta förhoppning.; så upprörd som han är, pinar och plågar det honom, att han
ännu icke fått synliga bevis på den olycka, som måste ha ägt rum.
Har han månne gått vilse. Han börjar tvivla därpå. Kanske har han i mörkret gått i motsatt riktning från D. Men nej, det är icke möjligt, han har i förbigående räknat banvakthusens nummer, han kan icke misstaga sig.
Han kunde ju stanna vid ett hus och fråga, men han vågar icke. Hemska blicka husen på honom, liksom slutna gravar. Banvakterna hava väl alla skyndat till platsen för katastrofen, eller under denne fa-sansfhlla natt hava de glömt, att ännn ett tåg, tåget 105 skall passera.
Vidare skyndar han, han. unnar sig icke minsta vilp, fastän de våta kläderna klibba fast vid kroppen och stövlarna äro tunga och sjunka ned (Fortsatt å sid 8) ,