SDA S
SVENSKA FRESSEN
Torsdagen den 1 December, 1932
BRUNNEN.
Fortsatt från senaste vecka.
Leonora skakade åter igen förtvivlat på huvudet.
— Jag tror inte att ni kan göra någonting, mr Gonsa’ez, sade hon, och jag önskar näs tan att jag inte skrivit till er. Det finns inga pengar, och det finns inte heller någonting som tyder på att det någonsin funnits några. För resten bryr jag mig inte så värst mycket om det, för jag kan arbeta.
— Bodde Cornelius därborta under hans sista sjukdom, frågade Gonsalez.
Hon nickade.
— Hela tiden?
Äter igen nickade hon.
— Och han reste----------------?
— Omedelbart efter stack ars Roos’ död. Jag har inte sett honom sedan dess. Det enda meddelande jag haft från honom var ett brev, vari han meddelade mig, att jag nu måste förtjäna mitt uppehäUe själv, eftersom jag inte kunde påräkna någon hjälp av honom. Vad skall jag nu ta mig Ull?
Leon satt och begrundade problemet både länge och väl.
— Jag skal1 vara fullt uppriktig mot er, mr Gonsalez, fortsatte hon. Jag känner mig säker på att farbror Cornelius tog alla pengar, som fanns i huset innan han for sin väg. Det tror för resten mr Jones också.
— Tror! Jag vet det! Mr Jo nes var mycket bestämd. Jag såg honom komma ut från käl laren med en stor kappsäck. Gubben Roos brukade förvara nyckeln til1 sitt kassaskåp under huvudkudden. När han dött, fanns den inte där. Jag hittade den på kaminhyllan i köket.
När Jones och den unga flickan skulle gå manövrerade Leon så att hon kom efter.
— Vem är Jones egentligen, viskade han.
Hon föreföll Utet brydd.
— Han var förvaltare hos farbror Roos. — — Han har varit mycket snäll-------- nästan litet för snäll.
Leon nickade, och när han såg mr Jones vända sig om efter henne, började han fråga om hennes närmaste planer.
Hon skuPe, sade hon, stan na veckan ut i staden orh vidtaga mått och steg för att kun na förtjäna sitt uppehälle.
Sedan han antecknat hen nes adress och följt paret till dörren, återvände han tank-• full till vardagsrummet, där hans båda kamrater sutto o. spe^de schack en tämligen lättjefull sysselsättning före klockan elva på förmiddagen.
— Hon är mycket söt, sade Poiccart utan att se upp från! den pjäs, han satt och fingrade på. Hon har naturligtvis kommit för arvets skull. Och karlen som var med henne, är inte vidare trevhg.
— Du har stått och lyssnat, anklagade Leon.
—: Jag har läst tidningarna, och jag vet att mr Roos Ma-lan dog utan att efterlämna ett rött öre, sade Poiccart och ställde Manfreds kung i schack. Båda bröderna var o-hyggligt giriga och enormt ri ka.
— Naturligtvis var hon här för att om möjligt få tag på arvet, infö1! Manfred, men
vad ville egentligen karlen?
Han lutade sig tillbaka i sto len och drog en djup suck.
— Jag vet en hel massa sätt för att förmå CorneUus att lämna ifrån sig det han lagt vantarna få.
— Jag vet åtminstone ett, förklarade Leon bestämt. Om mina teorier är riktiga och jag kan inte tänka mig annat så skall mr Drake klara ski van.
— Vad är det för en?
Poiccart tittade upp med rynkad panna.
— Mr Drake, upprepade Le-
on. En av mina gamla anta gonister.
George såg tankfullt på honom. Därefter glimmade det ti1! i hans ögon.
— Ähå, jag tror jag känner din mystiske mr Drake.
— Vem är den där Jones? frågade Poiccart. Jag har sett honom inför Old Bailey och han har ett något över sig för tanken på Dartmoor. _ag minns ett obehagligt fall för åtta »Her tio år sedan. Just inte något vidare lämpligt sällskap för den vackra Leonora.
Nästa morgon förde bilen Leon till en ryktbar marknads plats, sex kilometer från mr. Malans egendom. Här sökte han upp och fick ett samta1 med vederbörande uppbörds-man, som högst beredvilligt lämnade Leon alla de upplysningar han ville ha.
— Jag har haft ett jäkla arbete med de där herrarna, sa de uppbördsmannen. Vi ha re
da på deras huvudsakMga in-' komstkälla. De ha fått pengar! från Syd Afrika varje kvartal, men de ha också haft en del andra inkomstkällor, som vi inte kunnat få tag i. Vi har ve tat att de brukade få utdelning i kontanta pengar och båda två hade alldeles uppenbart lurat skattemyndigheterna under åratal fast vi aldrig kommit på några bevis mot dem. Om de över huvud taget fört några böcker, så har de förstått att gömma undan dem utomordentligt väl. För några månader sedan lät vi en de
tektiv bevaka Cornelius, och han upptäckte verkligen det; hemMga gömstället, som utgö-1 res av en till hälften igenfylld brunn i trädgården.
Leon nickade.
— Där nere har han en krafi tig klippkammare, försedd med en ståldörr. Det låter ju som en saga, tycker ni inte det? Kammaren är en av de
många, vari Karl II påstås ha hålhts gömd. Kammarens exis tens har varit känd under flera hundra år. Cornelius har
låtit sätta dit ståldörren, och eftersom brunnen ligger alldeles under hans fönster och är övertäckt med en järnlucka samt därti1! synlig från vägen så bjuder den en tryggare för varingsplats än något kassaskåp inne i huset.
— Man varför då inte under söka den där brunnen och klippkammaren? frågade Lion
Uppbördsmannen skakade på huvudet.
— Det har vi inte något bemyndigande till. Ingenting i världen är svårare än att få tillåtelse att göra en husvisita tion, och vårt ämbetsverk har
a>drig brukat begära ett så-
Canada’s finaste cigarett tobak
dant bemyndigande, såvida det inte varit fråga om rent kriminella fall.
Leon log ett brett leende.
— Mr Drake skall hjä^a er, förklarade han gåtfullt.
Ämbetsmannen rynkade pan nan.
— Jag förstår inte riktigt.
— Ni kommer snart att förstå, svarade Leon.
När han gick framåt den smutsiga vägen hörde han plötsligt röster, den ena djup och skrikande, den andra hög och gäl1. Orden kunde han ej uppfatta. Han gick runt några nvårdade buskar och fick syn på två herrar: Cornelius, jätten, och mr Jones med rått ansiktet. Den senare var blek av upphetsning.
— Jag skall väl få dig fast en vacker dag. din lögnaktiga hobändska tjuv. skrek han. Att stjäla från föräldralösa! Det är just vad du gjort! Men
em o
mest in
SUPERIOR
• HOTEL SERVICE
ABERDEEN
HOTEL MORCK
neras a
WESTERN HOTEL ulwreiW ifOU/JO
‘ PLAN
YOUR TRIPS to visit these qrowinq communities of the Pacific Northwest
SEATTLE NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Open«d M! 103^
BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
MOUNT VERNON HOTEL PRESIDENT
WENATCHEE HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
HOTEL GEORGIA (AffHiated)
BOISE
IDAHO
HOTEL BOISE
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
OLYMPIA HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
WALLA WALLA MARCUS WHITMAN
VANCOUVER, B. C
du har inte hört det sista av mig ännu.
Vad Cornelius sade var o-möjligt förstå, ty i sin ilska hade han börjat tala kapho1 ländsk»., som är ett av de mest uttrycksfulla språk som finns, när det gäller smädelser.
Han fick syn på Leon och gick emot honom med stora steg.
— Ni är ju detektiv, skrek han. Tag med er den här kar len. Han är tjuv! Han har sut tit inne. Min bror gav honom jobb därför att han inte kunde få något annat.
Mr Jones tunna >äppar skildes åt i ett hångrin.
—- När han sa att jag varit i fängelse — — —, började Jones.
— Jag kan bespara er en massa besvärligheter, avbröt Leon. Jag var med när ni dömdes. Ni kan fara tillbaka till London, fortsatte han, o.
jag varnar er bestämt för att närma er miss Leonora Ma lan igen. Gör ni det, så kom mer det att bh värst för er själv.
Jones öppnade munnen lik som för att säga något, men ändrade sig oah lommade i väg.
Senare på kvällen återvän de Leon till Cornelius Ma1 ans gård. Klockan var nio, det var kolmörkt, ett snöblandat regn föll, och det såg inte ut som om han skuUe slippa undan detta obehag ty inte så mycket som ett enda ste arin^us lyste upp husets föns terrutor.
Han knackade både länge och väl utan att få svar. Slut ligen hörde han ljudet från en tung andhämtning. Någon kom emot honom i mörkret o. han vände sig hastigt om.
— Mr Cornelius Malan? frå
(Forts, å sid 8)