KDA 6
SVENSK A PRESSEN
Torsdagen den 24 November
BRUNNEN.
ka fingrarna och smällde igen väskan. Leon sträckte sig efter cigarettskrinet och sköt det fram till henne.
— Ni kände ju min farbror, sade hon, i ’ det hon tog en cigarett. Stackars gamle Roos ta’ade ofta om er — —
— Jag är säker på att det inte var på något vidare smick rande sätt, sade Leon.
Hon nickade.
— Han tyckte inte om er, sade hon. Han var för resten rädd för er, och så hade ni kostat honom en massa pengar. Roos Malan hade figurerat i ett av Leons mera banala fall. Roos och hans bror Cornelius hade varit välmående farmare i Fristaten under boerkriget. De hade slutit sig til1 engelsmännen med den på följd att livet blivit en smula besvärligt för dem efter vapen stilleståndet. Senare upptäcktes gu'd på deras egendom och de blevo i ett slag mycket rika herrar. Båda foro till Eng- . land och slogo sig ner på två öde gårdar i Oxfordshine.
Det var Roos, som adopterat sin döda systers dotter, vilket emePertid skedde under mycket kvidan och suckan, ty i likhet med brodern var han sällsynt snål och jämrade sig för varenda styver han gav ut till och med på sig sjä^. I Båda bröderna voro emeller tid mycket sluga spekulanter,j alltför sluga emellanåt, och det var i ett fall, när sniken- i heten löpt i väg med deras * förstånd, som Leon kommit i kontakt med dem.
— Farbror Roos var inte så' dålig som ni tror, fortsatte * flickan. Naturligtvis var han J förskräckligt snål, när det j gällde pengar orh även beträf: fande maten på gården. Det kunde därför vara en smida besvärligt att bo hos honom, men ibland var han både rar och snäll, och jag känner mig som en riktig usling för att' jag bråkar om hans avskyvär- i da pengar.
— Bekymra dig inte om ho- ’ nom, insköt mr Jones otåligt. | — Han efterlämnade alltså i pengar, sade Leon och kastade i ten blick på brevet som hon skickat honom.
Hon skakade på, huvudet.
— Jag kan inte förstå det, sade hon.
— Visa testamentet, sade Jones.
Hon öppnade väskan igen o. tog fram ett sammanviket pap per.
— Här är en kopia.
Leon tog papperet och veck Jade ut det.
Det var en helt kort skri-1 velse på holländska. Nederst; stod sen engelsk översättning. , Med några få rader hade av, lidne mr Roos Malan överläm nat “allt vad jag äger ti1! min brorsdotter Leonora Minie Ma lan.”
— Varenda penny, utbrast1 Jones med en tillfnedställelse, | som han inte gjorde något för1 sök att dölja. Leonora och jag' skal1 slå oss på affärer i London. Hon har pengar, jag har hjärna. Ni förstår vad jag me nar?
Mr Gonsalez förstod utomordentligt väl.
— När dog er farbror, frågade han.
— För sex månader sedan.
Poinccart hade slängt ett brev tvärs över bordet till Leon och Leon läste:
“Mina herrar”
För någon tid sedan träffade ni min farbror Boos Malan, vilken, jag är ledsen över att behöva säga det, nu är avliden. Skulle ni vilja vara vänli ga bevilja mig ett samtal om onsdag morgon rörande min farbrors pengar? Jag tror vis serligen inte att ni kunna hjäl pa mig, men det föreligger ju alltid en möjlighet. ”
Det var undertecknat “Le onora Malan” och försett med ett postscriptum:
“Var vänliga låt ej min andra farbror, Cornelius, få vieta ntt jag skrivit”.
Leon kliade sig på hakan.
— Leon och Leonora, mumlade Manfred, bara det är ju tillräckligt för ett kapitel I din bok om sammanträffanden.
På onsdagsmorgonen som uppgick r^gning och stormig infann sig miss Malan tillsam mans med en trettio års man med oregelbundna an^tsdrag och oroliga ögon. Hon presen terade honom som mr Jones, före detta förvaltare, anställd hos hennes avlidne farbror.
Leonora Malan var häpnads väckande vacker. Det var det första intrycket han fick av henne. Malan var tydligen ho1 ländska. Det skulle han ha be gripit även om han inte förut haft reda på de båda farbrödernas nationalitet.
Han hade haft en kontrovers med den ökände Comeli-us och den inte mindre tvivelaktige Roos, som numera trätt inför .sina fäder. Han kände sig angenämt överraskad, ty denna smärta klarögda ficka med en hy som av ros och per sika stjälpte på ett högst gläd jande sätt omkull hans förutfattade meningar.
Hon följde med honom in 1 det ljusa Mlla vardagsrummet vilket även fick tjänstgöra som de tre herrarnas kontor, och där slog hon sig ned i en fåtölj, som Poiccart sköt fram åt henne innan han i sin egenskap av hovmästare gled ut och ljudlöst stängde dörren
Hon såg på Leon med glitt rande ögon.
— Ni kan inte göra något mig, mr Gonsalez, men mr Jones tyckte, att jag borde söka upp er, sade hon och kas tade en tflitsfull blick på sin fule följeslagare, vilket i hög grad misshagade mr Gonsalez Det här är ju inte någon lovande inledning, och jag för-modar att ni undrar varför jag tar er tid i anspråk, när jag trtfr som jag tror. Men just nu griper jag efter minsta halmstrå och — —
— Jag är i a]la fall ett gans ka kraftigt halmstrå, skrattade Leon.
Mr Jones ■ avbröt honom. Hans röst var hes och skrovlig — Det förhåller sig på det här sättet: Leonora har rätt att få si så där en 80,000 pund. Jag vet att det fanns innan gubben dog. Du har ju testamentet, Leonora.
Hon nickade, suckade, öpp nade sin lilla handväska och sträckte mekaniskt ner handen efter en tiPbucklad silverdosa. Men så drog han tillba-
MACDONALD'S
Eine Cut
Den bästa tobaken för den som gör sina egna ccigaretter.
med varie
ZIG-ZAG
cigarettpapper &ratis
Canada’s finaste cigarett tobak
bytte inteckningarna ti1! ömse sidigt skydd i fall myndigheter na skulle försöka ta ut någon skatt av dem. Nu är pengarna emellertid försvunna. Jag har sökt" igenom hela huset från vind till käUare. Det finns ett kassaskåp inbyggt i källaren. Jag har låtit öppna dörren, men där fanns inte ett rött ö ne. De är mycket pigga på kassavalv, Malans. Jag vet var Cornelius förvarar sina pengar. Han vet inte att jag vet det, men om han inte upp för sig hederligt mot fickan här, så skall jag vid gud. . .
Den unga damen föreföll en smula generad inför kamratskapet.
Vänskapen tycks vara väl ensidig, tänkte Leon, som hade intrycket av att mr Jones’ planer att slå sig på affärer tinsammans med Leonora var helt och hållet hans egen upp finning.
Leonora rynkade pannan som■ Inför ett obehagligt minne. Ni tycker väl att jag är hjärtlös, men jag hyste verkligen ingen större tillgivenhet för honom, även om jag kunde tycka riktigt bra om honom ibiand.
— Och kvarlåtenskapen. frå gade Leon.
Hon gjorde en liten grimas.
— Allt han lämnat efter sig tycks vara gården och möbler | na. Värderingsmännen påstår att det är värt tvåtusen pund, men inteckningarna går på femtonhundra. Det är farbror Cornelius som har inteckningarna. Och ändå måste Roos Ma'an ha varit mycket rik. Han hade inkomster från sin egendom i Syd-Afrika, och jag har själv sett pengarna i huset. De kom varje kvartal, och likviden skedde alltid i sedlar.
— Inteckningarna kan jag förklara, inföll mr Jones. De bägge gamla •giribukarna ut-
em o
mest in
SUPERIOR ‘ HOTEL SERVICE
ABERDEEN
HOTEL MORCK
-v nere a a WESTERN HOTEL ruhere^r cfouqo
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
PLAN YOUR TRIPS to visit these qrowinq communities of the Pacific Northwest
HOTEL GEORGIA (AffiHated)
BOISE k IDAHO K» HOTEL BOISE
SEATTLE NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE ART. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall 1931)
BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
MOUNT VERNON HOTEL PRESIDENT
WENATCHEE HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
OLYMPIA HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN
WALLA WALLA MARCUS WHITMAN
VANCOUVER, B. C
Jones kom emellertid med ' en nyhet. Ingen av bröderna hade någon bankräkning. Fast de bedrevo vidlyftiga och lyck osamma spekulationer i sydafrikanska papper, fingo de vinsten utbetalad i reda pengar och kkviderade sina utgif ter på samma sätt.
— Båda två vägrade be stämt att erlägga någon skatt, förklarade mr Jones, och efter krig»et hade de begagnat al la slags smutsiga tricks för att komma undan. De hyste misstroende mot alla banker därför att de fått för sig att dessa underrättade myndigheterna om kundernas affärsställning.
(Forts, i nästa vecka)
— Vad är din fästman för något?
— Uppfinnare.
— Vad uppfinner han.
-— Orsaker att uppskjuta bröllopet.