SIDA 4... . . ... . " SVENSKA PRESSEN Torsdagen den 24 November SVENSKA PRESSEN (THE SWEDISH PRESS) Published every Thursday in Vancouver, B. C. British Columbia kliWÖRAI^KK. Fairmont 5020 BUSINESS OFFICE 4 395 Main Street "Cvenrta Preaaen” sent through the mail to any place in Canada Bweden Finland U. 8. A. per year $2 00 per per year year $3.00 $3.00 per year $3.00 Edi tor: Helge Ekepgren. Th» ONLY Swedish Newspapr Puollshed in B. C. TORSDAGEN DEN 24 NOVEMBER SÅNGEN. Genom sången tolkas det in skild en eller flera gånger är mycket efterbliven. res känslor, vare sig de äro ...»Wä> Nu är det Vivian Duncan Efterlyses. — Svenska Kon- I genborg och Bella Coola. Bygg sulatet i Vancouver efterlyser dä föddämr^ngar har bortsli Logen NORNAN. No. 413 V asa Orden Möter första och tredje tisdagen t je mAnad i Swedish Community MaH 132t Hastings St. East, Vancouver: kl • e. m. E. BUDQUIST, Fin. Sekr. 3825 Hastings St. East. en Erik Olofson, född den 6 juni i Berg, Jämtlands län. Han kom till Canada hösten 1927 och hans senast kända edress var 205 Carrall St., o. o. Mr. Magnus Eriksson. Even tuella upplysningar om nämnda person torde godhetsfullt lämnas till härvarande svens- ka konsulat eller tidning. till denna tits och hundratals acres land översvämmats. Dödsfall. — Den 13 novem-| ber avled på General Hospital Oscar Johnson, 159 Hastings, East, i en ålder av 49 år. Han | FÖRENINGEN SVEA Sa.nQTnantrs.der den andra Fredags» I varje inAnad i Svenska Hullen INTRESSERADE INBJUDA! Fin. Sekr. Clarence i ohneoa sorgfulla och vemodiga eller uppsluppna och glada. Medan en sång är en saknadens klagolåt är en annan ett svallande glädjebrus. Men all god sång är en himmelsk gåva, en förläning till oss människor från högre världar. Liksom sången uttrycker sångarens själsstämning så slår den an i toner och ackord på åhörarnas känslosträn gar och framlockar samma mottagliga månaden samt känslor hos den lyssnaren. Ar icke vacker tett bud till vår harmonisk värld. Erfar och man sång liksom själ från en* fullkomlig icke en för- nimmelse av någonting oändligt vackert, en aning om en överjordisk, för oss nästan o- fattbar samklang, då man sångens vågor föres ut i ga rymder. Var det inte någonting dant Dan Anderson kände, på hö- sa-då han lät sin döde vän Jonatan Jonson, som kom tillbaka till jorden på ett besök, om en sång som han en stjärna en gång. “Och den allra högsta berätta hört på sangen den sjöngo och fast jag ord. jag brast i de efteråt inte begrep ett en hejdlös gråt. det var utanför alla och en stjärnbana allt vett, det var vad intet öra hjärtan framför hört och intet öga sett.’’ Den sång, som vi höra, är ett lån ur denna eviga, univer sums och himlarnas harmoni och den lyfter vår själ i jubelflykt mot sitt hem och ursprung. Det är