SIDA 6 S V E N SK A PRESSEN Torsdagen den 17 November 1932 FIKONSKÄRET Vi lågo i solnatten ute i fjorden och fiskade torsk och kolja, gamle Mattis Kroken och jag alldeles ensamma. Det hade blåst från havs i någ ra dagar; nu var det lugnt, så spegellugnt att tobaksröken låg och sam i dåsiga flock ar kring våra pipsnuggor. Men ute på havet hade det varit hårt väder, och där lugnar det icke lika lätt och fort, som himlens vindar skifta hu mör från den ena dagen till den andra. Tunga dyningar rullade in över fjärden, lyfte båten på blanka, breda ryggar och sänkte den åter ned- och ankrade utanför bryggan vid fogdegården. I en vitmålad båt, som det var kunglig flagga på, rodde de i land ett ungt fruntimmer och så några båtlaster med lådor och askar. Så seglade de av igen. Men fruntimret stannade på fogdegården. Genom dem, som voro i tjänst hos fogden, fick folk veta, att hon var en övermåttan fin dam och hade varit hos drottningen ditskickad till hustru åt fogden, andra ansågo snarare, att hon råkat illa ut på något sätt, troligen med ett barn, eftersom hon MACDONALD'S Den bästa tobaken för den som gör sina egna ccigaretter. med varie ZIG-ZAG cigarettpapper Gratis Canada’s finaste cigarett tobak för sugande böljebackar, så att luftdraget kom en att hissna. Voro vi där nere i den skumma graven, stod ingenting annat än mörkblå sjö om kring oss, framför oss och bakom i höga berg, på sidorna var klen och alltid mycket sorgsen. Detta sista var det mest pigorna, som pratade om Frampå vintern sades det, aflt fogden Reewendahl stod en liten flicka med de dockor, den breda dalsänkan dem långt, långt bort. mellan svårligen efter den unga men, som for övrigt värjde med lås och rigel och icke le veta av honom. Stygga dåsig vil-sa- som hon sydde i ordning och gav bort åt barnen vid kyr. kan. Annars har ingen reda på, hur hon hade det ställt eller vad hon gjorde hela året Lyftes vi sedan åter upp i sol och ljus, steg landet fram med fjällen runt kring fjordmynningen och havet utanför med solklotet lågt i norr. Då sågo vi också Fikonskäret. Gick dyningen över det. syntes endast skumbruset där av; annars reste sig den svar ta, våta klippan upp över havs ytan, närmast lik en val, som ker berättades om, att fogden själv en natt in i hennes att kläda sig dräkt och ge som passade skulle skaffat sig kammare genom • i fruntimmers- om, ty pigan, hos henne, gick också. Ja, ty en var dan dagen i som tjänade förlorad, morgon, maj, då plägade fara över fjorden, hon det hon seg lade båten omkull i stormen sig ut för pigan,' och snötjockan ute vid skä- Sejlandet, så att Skalviken låg folk- och hustom som förut. Det var snart sagt ingen, som längre kom ihåg den främ mande damen, efteréom åren gingo och nya människor kom mo längs efter fjordstranden. Fogdegården revs ner, fogden flyttade till staden, och folket från den tiden hade för länge sedan för det mesta dött bo: t. Men en gång för många upp på henne. Men han hade nog icke heller den gången fått sin vilja fram ret. En fiskane. som en tid senare gick i land på skäret, hittade där en liten ask med sköt rygg därute och sig. Upp ur djupet drogo sprattlande fisken, stor solade vi den silver- glänsande kolja och lång som marmager torsk. Dessemellan sutto vi tysta och ryckte och firade på reven, som var tung av sänkstenen och de många famnar vatten, som lågo över den, — så att det surrade och sjöng i hvalbenet. Så kom den underlig självande, tunga ryck ningen genom reven med bud från den osynliga havsbotten om, att en fisk tet där nere — vi in med långa Solen rullade nappat på be-och så halade starka tag — som ett pur- purrött eldhjul längs havsran-den. Det var jast midnattstim men. Jag hade nyss kolja, och innan ut stenen och knackade jag ur stoppade en ny. fått upp en jag kastade reven pipan igen, och -— Det är för resten ett derligt namn, det har fått, un- sa- de jag. — För en halv timme sedan hade vi talat om Fikonskäret — om att det låg farligt för inseglingen. Det hade icke blivit sagt något under mel- lantiden, vad jag — Hå Det har så att Mattis visste, menade. — ja, svarade han. nu sina orsaker. — Det har kanske vuxit fikon där ute förr i tiden? — Ä — hå— nej. Tycker en det! Mattis fick napp, och det gick icke an att störa honom Då han var färdig och fisken låg i hinken, bjöd jag honom av min goda tobak. Så frågade jag honom, tills han berättade mig om fikon skäret — Det var på den tiden, då fogden bodde på Heibergsnä-set här i fjorden, innan det ännu blivit någon slags stad i dessa trakter. Och den fogden, som då var, hette Reewendahl och påstods ha blivit skickad hit upp. därför att han dräpt en man i Köpenhamn. Mattis Krokens far var då en helt ung man, och han berättade, att det en sommar kom en stor skuta söderifrån ty hon hade hoppat ut ge- de^. SQm de fingo ve^a kaj_ nom fönstret och i blotta lin ladeg fikon; och sedan fick net, medan snön låg övei al-, shänet namnet av Fikonskäret la vägar, sprungit från gården Eljes drev ingenting j land sa att folk måste sätta efter varken av henne eller någon l av dem. Båten kom tom i land på Stigbergsstrandeh. Då skeppet kom söderifrån henne med rop och facklor. På vårsidan kom samma skepp igen. Det hade åter med sig ett par båtlaster med lådor och askar till fruntimret. Men denna gång blev skutan liggande längre och besättningen sattes i land på andra sidan av fjorden ute i Skalviken, där de ined tillhjälp av folk från stranden gåvo sig i färd, med att bygga ett hus. Då de voro halvfärdiga, reste de, men mitt på sommaren flyttade den främmande damen ut till huset i Skalviken, bara med en tjänsteflicka och togo de med sig allt, som fanns kvar efter henne i huset; och själva huset blev givet åt en fiskare norrut på en fiskarbåt fullastad med lehanda ting. Här levde hon i några utan att folk varken såg al- år, till eller hörde något av henne. Varje vår söderifrån Skalviken, till henne kom och vad av kunde behöva Varje jul tog bönderna inne det ett fartyg lämnade av i det hade med allt som hon i överflöd. hon skjuts hos på Kvitnestran den och for över fjorden till kyrka. Det samma gjorde hon en. gång till om året, en dag i maj månad, och då hade hon med sig mångahanda småting av klädespla; och gotter, som hon delade ut till småbarnen på kyrkbacken. Ingen hörde henne säga stort; hon smålog endast mot dem, hon gav i ne, av åt, och det sades om hen att hon var skön som en Guds änglar. Vid jultiden hon svartklädd i siden och täta slöjor, så att ingen såg i henne, men den där dagen i I maj var hon vitklädd. Annars visade hon sig aldrig ; för människor, och man kun-de trott henne vara död och' begraven, om man icke om natten; när nian seglade i fjord I mynningen, havsfiske kryssade in från eller vände hem från något annat ärende, haft ljuset i hålan på Skalviksber-get att s