PRESSEN Torsdagen den 10 November HANS PORTRÄTT. Av Malin Ödman. Doktor Lewell!. . ’ ; skrivbordet och kastade en I För I flyktig blick på kortet, men Guds skull, doktor Lewell, kom' en tung suck.; nästan en genast! — Vad står nu på, Stina. Har det hänt någon olycka? Doktor Lewell tog pipan ur munnen och lade den ifrån sig på verandaräcket. Den rödblommiga, välfodda jungfrun slog ihop händerna. — Om det har hänt? Jo, så säkert! Fröken Nina ligger där rakt som en död, och ingen är människa att få liv i henne. —■ Vad säger hon Stina? Doktor Lewell drog ihop sina buskiga ögonbryn. I snyftning från den sjuka, kom honom att genast vända om. Hon låg där med öppna ö-gon och stirrade ut i rummet. Blicken var ostadig och frånvarande och man kunde märka, att hon bemödade sig om att minnas vad som hänt. Sakta lyfte hon handen och strök famlande över pannan. Doktor Lewell böjde sig fram- över mot na? henne, och hon log svagt honom. Hur är diet fatt, lilla Ni-Känner du dig bättre? MACDONALD'S 10C 15* Canada’s finaste cigarett tobak ZIG- ZAG Den bästa tobaken för den som gör sina egna ccigaretter med varie XIG-ZAG cigarettpapper gratis — Vad henne? — Ja, säga det! har ni gjort med se den, som kunde Hon var i sitt rum, tillsammans med en främman de fröken, och just som hon skulle visa sin fästmans porträtt, skrek hon till och sjönk ned som en död. Doktor Lewiell såg ännu bist rare ut. Med en min, som om han komn^t ett hårresande brott på spåren, rusade han in i sitt rum för att efter ett par ögonblick återvända fullt rustad för färden. Med rocken flaxande kring sin korpulenta gestalt och en vit mössa i nacken for han i väg nedför trädgårdsgången, tätt följd av Stina. Längs den dammiga, ojämna vägen bar det av i fullt fyr språng. Här och där bland | ståtliga granar och smäckra björkar tittade små hemtrevli- ga villor fram. Aftonsolen tade sitt varma sken över vackra tavlan, kom alla ger att falla j ögonen, bli Den gamle doktorns var vek, och han strök ne tafatt över håret. Hennes blick fick ett röst hen- gande uttryck, hon reste till hälften och såg sig kring i rummet. Plötsligt hon upp i vild förtvivlan. frå-sig omfor — Äh, nu minns jag — nu. minns jag! Hennes ogon sökte kortet som ännu låg på skrivbordet. Hon talade långsamt och be stämt, som om bevisat faktum. — Ja, det du nekar — fast inte så såsom jag! är du det inte ser vore »ett värt att det..... som jag — inte Hon slog händerna för ansiktet- och stönade. — Åh, jag ser det än.. . jag ser, hur han vände på ögo- — Nina, lilla Nina- vad är nen Och såg på mig..’ Det det? — Åh, mamma, han är död — död! | var han, han själv inte mamma, bara hans bild. Jag vet, att det var hans sista, hans Hon sjönk ihop framför sof- sista hälsning tiU mig. fan skakande av snyftningar. I ____ — Död — död! stammade Nina t Nej, nej kära, allra lilla att det är sant . .. Jag hörde da männen, tysta och tankful-ju, hur det brusade och stor-i la. made, och så, så var det någon som skrek långt borta. . . — Ja, visst! Doktor Lewell bjöd till att tala gladt och uppmuntrande. — Det var du själv som skrek. Jag har nog reda på, hur det gick till; och nu ordinerar jag att fröken Nina genast går till sängs, så sko- — Farbror, sade den yngre, då de stodo vid doktorns grind — var det inbillning, eller såg farbror också att.. ’ ? ? Doktor Lewell skakade på huvudet. hon gång på gång. | Doktor Lewell slog sin — Åh, visst inte, barn lilla! stödjande omkring henne. Vad är det för inbillningar? • | _____ Det lilla, bara fantasifoster. Är det någon, som har sagt dig det, lilla Nina? Eller kanske man varit elak mot dig — skrämt dig? I Han betraktade henne fors-I kände. kas den fär-kla- Hon ann var inbillning, barn är inte riktigt kry, det Du är hela saken, och då händer det ofta, att .. ’ — Det var inte inbillning, satt framåtlutad med OCh farbror! Jag såg det tydligt. la vi nog laga, att hon va. Senare på aftonen Nlnas broder doktor till hans trevliga villa. får so- följde Lewell — Sådant där samt, sade han. — Det är både barnsligt, men jag är smitto- löjligt och måste er- känna, att jag tyckte — ja du har väl hört det gamla skrocket om porträtt? — Inte det? Jo, man påstår, att rare, djupare i tonen. Der på bergssluttningen mot en bakgrund av mörka, allvarliga gra nar, som likt kulisser skarpt avtecknade sig mot varandra, ligger- ten stor byggnad i nordisk stil. Väggarna lysa djupröda och fönstren glimma likt eld. En slingrande, brant väg leder upp genom trädgården. Doktorn stannade ett ögonblick för att pusta och hämta nya krafter samt började därefter stneta uppför backen. Ett par minuter senare stod han vid den sjukas sida. Hon var fortfarande medvetslös, men efter åtskilliga bemödanden började medvetandet sakta återvända. Den främmande unga flickan, som varit närvarande, då hon svimmade, berättade grå- tande allt vad hon Nina hade gått skrivbordet för att fästmans porträtt. visste, fram visa till sin — Han bär kaptensuniform här, sade hon och sträckte ut handen efter kortet. Jag fick det innan han reste i våras. Han förde eget fartyg nu. som du vet, och skall väl vid här laget vara i England. Hon tog fotografien kastade en blick på den. I det och sam ma ögonblick såg hur hennes ögon den outsägligaste ler fasa, och med den andra vidgades i smärta el-ett jämran- de skrik sjönk lös till golvet. Doktor Lewell en blandning av hon medvets- hörde på med förvåning och misstroende. Han kunde inte sätta tro till denna berättelse utan var i sitt stilla sinne komligt övertygad om, att under låg en hemlighet. Långsamt närmade han full här sig ansiktet dolt i händerna och snyftade hjärtslitande. Modern drog henne sakta intill sig. — Tala om det för mig, kära mitt barn! sade hon milt och stök lugnande med handen över hennes panna och kinder. — Åh, mamma, jag såg det ' ju — jag såg det ju alldeles tydligt! — Vad såg du? . Nina rätade plötsligt upp sig och stirrade med vidöppna ö-gon mot skrivbordet. — När jag tog Eriks port-' rätt — så — så såg jag någonting förfärligt! Hon talade flämtande och । ! avbrutet, och de övriga lyssnade andlöst. — Åh, mamma, jag kan inte tänka på det! Med en våldsam snyftning sjönk hennes huvud ned mot moderns axel. En lång stund förflöt, varunder man uppbjöd alla medel । för att lugna henne. Under ti-1 dien gick hennes bror med I tysta steg fram till skrivbor-1 det och fattade kortet. Efter några ögonblick vände han sig sakta om och vinkade åt doktorn. — Jag vet inte, viskade han medan doktorn med rynkade i ögonbryn betraktade kortet,. — jag vet inte, om Ninas ord|" satt min fantasi i rörelse, menj — men jag tycker han ser, helt annorlunda ut nu än förr. [ Jag kan inte förklara, men, det förefaller mig som — ja, i som om något förändrats i! hans ansiktuttryck. Han tystnade tvärt, ty Ni-i na hade rest sig upp och kom fram till skrivbordet. Hon var nu nästan lugn, men genomfors då och då av häftiga skakningar. — Du ser det också. jag känner, och jag viet. Solen hade gått ned. och diet, blåste duktigt. Solljuset tycktes ha tagit alla färger allt liv med sig. Likt mörka, jättelika vålnader feste sig granarna längs vägen, slöto en ring kring husen. Skuggan låg tät och svart under grenarna, och hela naturen hade en dys ter, går färgton. Sida vid sida gingo de bå- när en person dör, så förändras hans porträtt. Och det vill jag då erkänna, att hade jag inte varit invigd i förhållandena förut, utan första gången sett Eriks porträtt, så skulle jag alldeles säkert ha gissat, att han vore död. Den andre tog av sig hatten och strök nervöst med han-(Forts, å sida 8) HOTELS otm 6*! pr [f wtw B IDAHO HOTEL BOISE iP d Cl WESTERN K ’ CG li NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opaned Fall 1931) HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY HOTEL PRESIDENT HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN HOTEL MORCK HOTEL LEWIS-CLARK HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN SEATTLE BELLINGHAM MOUNT VERNON WENATCHEE SUPERIOR HOTEL PLAN S YOUR TRIPS 1 to visit \ these orowinq \ communities of the Pacific Northwest Jill th Jmcst in ABERDEEN CENTRALIA EVERETI . HOTEL MONTE CRISTO OLYMPIA WALLA WALLA MARCUS WHITMAN VANCOUVER, B. C. tS HOTEL GEORGIA (AffHiated) BOISE HOTEL wherewr uouno