ixvuu V4&Å4 4-r II Ifnnalza ni märkt att män^-I i --jr VMI " *A t När Järnvägen Var Färdig. lyftade förvånad sitt hjähniga huvud under »en yvig gran mot den blänkande dioptem och tyckte hos aldrig sett maken alltsedan hon> var en liten kalv i världen. Och litet därefter sade pikhackorna ‘knack, knack, och sprängskotten ‘bum, bum’, och mången fjärdingsbonde. som svårligen gruvat sig för de få kronors räntebetalning per år å kommunens gemensamma skuld för aktteteckningslånet, han tyckte, att det just inte så farligt med saken, när pojkarna hans kunde gå vid linjen och skjuta sin skottkärra och tjäna sig två och femti om dagen, Kanske skulle det också bli bättre att kunna köra sitt av-saluförråd av virke och spannmål ned till stationes på en veckas tid än att ligga och plita hela Vintern med att fors la det till staden eller avyttra det till uppköpare därhemma för vad de ville ge. Kanske kunde den härigenom besparade arbetskraften i stället läggas på mossen därnere vid skogs-tjärnen med den påföljd, att några kappland av det stora, kvävemät-tade, av i sekler förruttnade vegetabilter bördiga fältet rän-tade hela hemmanets järnvägs skuld; kanske bleve det en helt annan företagsamhet t he/a Stenberga, då ångans och e-lektricitetens små tomtar börjat draga till huset. Jo, det kunde allt hitta på att hända det. Och nu hade det sista gruståget gått, stationerna stodo flaggbeprydda och de båda tvil lingsormarna av svenskt järn smitt i England sträckte jamn-sides. smidigt, vällustigt sina blanka ryggar över den grusade linjen, mil efter mil, genom skogens famn, genom sprängd granit, över enslig mo och glindrande vatten. Och på festtågets främsta fantyngda vagn stod kungen själv med blågul generalsplym på hatten. Det var nu icke frågan om att genom blodig strid på liv och död föra de färgerna till seger; man glöm de, att det var en krigarskrud, man såg blott trohetens symbol omslingrad av i framtiden hägrande skördars gulk Och i endstationens festligt dekorerade godsmagasin åts middag till 30 kronor kuvertet av dem som hade råd att i så hög grad låta magen dela hjärtats fröjder. Och där höl-los många tal och långa tal, ståtliga, kvicka och dumma tal. och i de goda lantjunkar-nas inre summo nyskjutna Jhjärpar omkring i duvens ; champagne, så att de kunde drömt sig ankor, så framt de inte varit så stendöda som de voro. Vid lastnir^gsbryggans våg var ett streck spänt från vägg till vägg, och där bortom stodo de, som icke kunde deltaga i det dyra målet; men de voro nästan lika glada för det: de hörde ju talen, sågo kungen och landshövdingen och stämde in i hurraropen, ty här var 'allmän rösträtt’ på båda sidor om strecket, och ingen ropade ”bort med strecket”, ty det hatte kostat trettio kronor. Och de som stodo över streck et kände sig mycket mera 'tryckte' än de som stodo un- Av Sigurd Som en sldmrande sago-mö, ännu ej väckt av kungasonens kyss, låg, sig lig sekler, den steniga, halvbrutna bygden mellan skogarna. Blott på avstånd hade bygdens barn h0rt den stigande odlingens våg brusa fram i ångvisslans spår. Den ene hade en son, som i många år varit på järnvägsarbiete däruppe i Norrland, den andre en dotter, som blivit befordrad till den lysande platsen som städerska å ett järnvägshotell, o. kyrkvärdens hade till och med en gång spänt Putte f0r kärran och rest den 5 mil långa vägen till närmaste stätsbane-station samt därifrån “tagit på tåget” till en syster i Skåne, som d