SIDA 5 Torsdagen den 13 Oktober, 1932 av Sigurd. FÖR SENT, r hade inom henne väckt någ- Den vackra, lätt rosenfärga- ira «ämre instinkter till liv, de huden å lilla Mias hals o.!oc^ ^ar £amla männis- armar, den kunde sol och vind; ^an ' n* ve^’ 80m Prästerna tala så illa om, och som vi lära föra med oss fix och färdig hit och köld och regn och hårt arbete fördärva, men armens täcka rund»ing, kindens skälm ska grop och ögats milda, väna uttryck, dem läto de fli. De knöliga björkträden lade till världen, den hade visst hos Mia tagit sig en gruidlif morgonblund. Må så vara, att den därtill sig tungt på det fina hullet, • enligt katekesen icke hade nådå Mia om vintern hjälpte far gon rättighet, men, stackars att lasta, när han körde famn- 'gamla människa’, vj skall va- ved ur skogien, och muskelansträngningen förvred den späda gestalten, då hon vid vår-och skördetid arbetade över sl na krafter på åker och äng. men det var alldeles som om någon skönhetsskyddaMde fee efter arbetsdagens slut med sitt trollspö vidrört den grova bädd där lilla Mia vilade, ty oaktat alla umbäranden ända från födelsen, alla mödor ända från sitt sjätte år, då hon fick börja trällivet med att se efter । sina små syskon, var Mia vid 16 år den vänaste mö, bygden ännu hade skådat. Ingenting sa’ far och ingenting sa’ mor, men ibland vid målen, när deras ögon nvittes över trätallriken, där den för fem personer beräknade stor-sillen låg ensam och leddes rid sneglade de så milt år sidan där Mia satt, och då lägrade sig ett ljus likt septembersolens över avbärgade tegar på mor Lottas kantiga drag, och det var alldeles som oan gamle ra rättvisa mot henne också; huru får hon icke rent av arbeta ut sig hos oss andre nued arvsynd och verksynd och ' aH möjlig dålighet, huru väl kan hon inte därför behöva pusta ut en smula uti en ren, jungfrulig själ i livets morgonväkt. då endast Paradisfåglar sjunga i ungträden och ormarna ännu ej med sina ringlar brutit sönder morgondaggens skä ra slöja. På vårsidan blev Mia blek, de små händerna skälvde vid varje större ansträngning, ho» blev tystare än förr och modem blev bedrövad, men fad-ren menade att tösen har för strängt nu, hon blir nog bra till vintern. Och vintern kom och snön föll, men var knappt vitare än Mias kind, och en dag kvälde blodet mörkröd våg över darrande läpparna. Då nämndes för fram i en de tunna första gån- gen på aderton år ordet — läkare — i huset. Men läkaro Peters sträva anlete också, bodde tre mil bort, far hade in mjuknat till en smula. En gång kom den unge nen från herrgårdfen dit in kvällsvardags och höll på | gen häst att hämta so-1 med. och det besöket vid att glömma gå ut igen. Han tyckte visst, att det torra brödet på fader Peters bord var alldeles för hårt för Mias små vita Ä»-der, ty han släppte inte sin mamma förrän hon frågat efter tösen till kammarpiga. Men det lyckades inte; nog visste man att brödet var mjukare där framme, men Lotta hade tittat lite på unge herms ögon den där kvällen, och hon var rädd för att det fina brödet vid herrgårdsbordet i sinom tid kunde bli Mia alldeles för mjukt, om de vättes av ångerns tårar. Det gör mig ont. att jag icke kan säga något utomordentligt om Mias själsliv; det skulle ta’ sig så bra ut i tryck, I men sanninge» att säga, så var det ingenting utomordentligt alls. — Hon är ovanligt lite utvecklad. sa’ den gamle kom- allt kosta sina modiga fem riksdaler. Man fick så länge. Mia blev sämre; hon honom skulle tjugo-vänta antog mer och mer utseendet av dessa fina, ömtåliga växter vilka blomsterälskanen vackra sommardagar för från kammaren ut i trädgården för att dricka luft och ljus, men om vilka den förbigående vid den första höstvindens annalkande tän ker: De där måste snart flyttas in. Mor grät, och far låg vaken en hel natt och bara tänkte på doktorn, och vid fyratiden på ottan tog han helgdagströ- jan på sig och ren. — Vart går det svagt från gick mot dör- du, den far? lilla ljöd bäd- HOTELS (2 Bf in Pojkarna ha’ vuxit upp nu. Mia kunde bli bra ändå? I så gick han ut i farstukamma så att med arbetet det En morgon var det så tyst tvang svagheten och hon an- Lotta dades fram: och det därborta vid fönstret, for förskräckt upp, — Mor ska inte va lessen; ja ä möcke bättre nu, å snart kommer ja opp. Och opp kom hon också sam des om Då ! kert så väl till annat, och tänk ' fot genom hans kropp, och agget och självförebråelserna. blodfärgade täcket vittnade ge nast om huru det stod till. Barnet andades endast svagt. skulle on så visst och sä- ; ren. , själv få välja en silkes-1 Mia förstod allt. Hon hade duk på marknaden för en del. icke kunnat tala på hela da-av den besparade summan. gen, men barnakärleken be- 3 □ 2 C u * IDAHO HOTEL BOISE QS’ cl WESTERN Q NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN HOTEL MORCK HOTEL LEWIS-CLARK HOTEL MONTE CRISTO HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN MARCUS WHITMAN SUPERiOR HOTEL PLAN YOUR TRIPS to visit these qrowinq communities of the Pacific Northwest M SEATTLE HOTEL EDMUND MEANY (Opaned Fall 1931) BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY MOUNT VERNON HOTEL PRESIDENT WENATCHEE ABERDEEN CENTRALIA EVERETI OLYMPIA WALLA WALLA VANCOUVER, B. C. HOTEL GEORGIA (AffHiated) BOISE. HOTEL tufterewr HiOUM den rid fönstret. — Jag går och leger skjuts och hämtar doktorn, för nu kan jag inte mä det här längre. — Nej. far gör inte det; det Några timmar därefter stod ma afton, — icke till det fatläkaren vid Mias bädd. Nu ha- tiga hemmets små vardagsbe-de han hämtats utan alla be- styr, utan till det stora, ljusa, tänkligheter, hade varit hem- rika fadershemmets sabbats-ma och genast följt med. vila. Han såg skarpt på Mia. på Höstvinden hade kommit, Sa Lotta och på Petter oqh så ronsliljan flyttats in. Luften ministern, som läste med hen- blir för dyrt å nöttar inte. ne den vintem hon gick fram, lilla katekesen går Men du dör ifrån oss någor- barn! svarade gamle Peter, o sade han: — Varför ha’n I tat mig förr? — Herne Jesuu, barn dö, ä det för tade modern. Peter sade aldrig inte ska’ sent. lunda, men med 'förklaringen stämman skalv som om är det rent för bedrövligt. — frusit ned i hjärtat. han Hon är en ängel, sa' den nye Ä nej, ja känner mej skolläraren. som lejde för ma-iinöcke bättre i da, så inte ä ten hos 'grannen och ibland dä vettig å kasta ut så möcke om kvällarna brukade lyssna till Mias små visor, när hon gick efter korna. Och eftersom skolläraren un der sin seminarietid ofta gått på teater i stiftsstaden, och i feeripjäserna sett små blåfrusna fabriksarbetarebarn med ullperuker och pappvingar dingla i klädstreck, som voro pengar, som stu tama sej ett helt år. göra på - Ja väl vänta sej te. om du blir de‘ då. men bitters ta sämre, hör du det. flicka! En vecka förgick och allt bleane blevo Mias kinder. Mor Lotta undrade, om icke denna blekhet var begynnelsen till de — skira, vita kläder — vil- fästa på teatervinden, så för- ka kolportönen talat om kom- stod han sig smula. på änglar en me att bäras av dem. sim »kul Egentligen hacbe Mia aldrig upphört att vara ett barn. Hon hade föga varit tillsammans med någon annan än föräldrar ne och småsyskonen, ingenting och ljuset i föräldraboningen häm- passade icke, längre för lilla Mia. nog, fast Mia är borta, och sillen räcker naturligtvis bättre till. Ofta när mor skiftar den i fyra stycken i stället för fem. blir det dock skumt för ögat, och då tittar far så styft och skarpt åt sidan. Ingen kan förstå vad han ser efter, men det var där Mia alltid brukade sitta. Och när lavendeln och liljor na blomma i blomsterkvarte-ret utanför fönstret titta de så nyfiket upp mot rutan och und ra varför inte Mia kommer ut till dem som förr, och då tar mor dem, några var söndags- mitt snyf- ett ord. men vid doktorns yttrande for skälvning från huvud till Icke ett ord av förtvivlan ö-ver att läkaren kallats för sent gick över fars eller mors läppar. Sådan är icke sed 1 bondehem, men djupt nere i två krossade hjärtan grodde morgon, och bär dem till kyrkogården och dem på Mias gröna bort lägger täcke. Kanske leker hon med dem när soln gått ned och intet mänskligt öga ser det. Och hemma i farstuskåpet (Forts, å sid. S.) le sjunga segersånger inför Lammets tron, och Peter funderade var dag på att fara till läkanen. men ack — tjugofem riksdaler vägde tungt i det fattiga hemmet, de beböv-