SIDA 6 PRESSEN Torsdagen den 6 Oktober, 1932 FEM KRONOR G. af G ej erstam. Stranden var öde. Icke träd, så långt ögat kunde ra och sade: Det var en ett nå. Kort gräs växte på den magra, sandiga grunden. Himlen var grå med stora, drivande skyar. och havet välte i in mot stranden. Huset var litet, förfallet med två tunga slag grått och fönster och alla rutorna skiftande i grönt bra karl. Gud fröjde honom. Hon satt alldeles stilla. — Det var han, mumlade hon, det var han. Karlarna gingo, och hustrun satt där ensam med barnen. De små gräto, och hon hörde det ej. Men allt som kvällen kom blev hon vekare. Hon gick in för att få barnen i säng Men då tog smärtan henne, och blått. Skorstenen satt på sned, och staketet kring träd- ’ oc^ kon föll i en häftig gråt, gårdstäppan var prytt med i Barnen hade gråtit sig till mässingsbitar, minnen av ett1 söhms utan kvällsvard, och strandat fartyg, vilket Lars An'kon satt där ännu på säng- ders varit med om att rädda.. kanten med händerna i knät. Två barn lekte på gården med Så kom natten och med den kalkstenar, som de krossade i bitar och byggde ladugård av. — Tror du, far kommer hem? vilan. Dagar kommo, år kom-mo och med dem glömskan. Det blev ingen begravning. sade flickan och såg upp mot , ty havet hade sörjt för alltsam brodera. • mans. Det hade vaggat honom Pojken stötte mössan opp i {genom livet, burit honom i sin pannan, spottade långt ut. som i famn, när han var ett barn, han sett fiskarna göra, och! givit honom uppehälle när såg bort åt havet: — Ja vars, i han blev man, och nu gungade vad han gör! Han kan sköta det hans röra kropp på vå- , Lå*,, in»*. 1 gorna, tills den sjönk i dju- Två mil öster om Öland lig- • P