«DA 6 SVENSK A PRESSEN Torsdagen den 29 September, 1932 NUR JOHANNES I TORPET SKULLE STA OCH SKAFFA SEJ EN HUSTRU. Av A. Agrelh j inte fritt, att Johannes tyckte Torpet uppbrukat, nen redde fähus och riktigt Båda han dg regalt. svinstia så nu tyckte han sej I o-rant1 detsamma. Surt dricka ligger och få-1 I Vedlider, i hadde’n. I just va-; inte till sej. det visste han då utan. Nu på gärdet ra karl att kunna skaffa en hustru liksom för öka välmågan, kantänka, sam som han var, kunde sej. att j En-| det och hälsa’ på Dockan. Så han i sängkläderna, som aldrig sett någon fjäder, Dockan var nu då riktig, syna’ märket på silvret, var tunt som ett löv. nöp nog och som som Men inte bli något avskräde att fö-{ da en gris med, så det hade inte lönat sig stort att skaffa sej någon; men kom det kvinn fölk i huset, så föll det alltid någon bit då och någon bit då. och ficken så barn till — som väl kunde hända — så födde’n ju nentav grisen som på köpet. Ja, se det var nog så. för stås, att han inte hade någon ko i fähuset heller; men gick det, som han tänkte, så skulle det nog inte dröja så länge förrän den saken var avhjälpt. Petronella i skogsbacken hade en hon, en som mjölka tre kan i nor i målet och — — ja, han 1 skulle nog ha frågat’na för län [ gesen, om inte------ja, köttet' var svagt, och fager var hon1 inte. Ögonen gick i kors, håret hon skulle, som väl var. När de så kom in igen tillbakas så bad Petronella, att han skul le hålla igen ögonen, medan hon ömsa’ kjoltyg för att gå till prästen, och det gjorde han och det så regalt, att hon måt te nypa’n i armen för att få’n att titta upp igen. Men den le de har då så många sätt att fördärva folk. Efter en stund, när de skulle över en stätta. kunde han inte hålla sej. utan skulle sta och titta bara en endaste smul men gällt ken eller Till sen gick att gå i halp att på benen hennes han, som om det graven. Det var-läsa “Fader vår’’ välsignelsen sist tog han bordsbönerna, men invärtes, ihop med inte vart var ‘"illanste” rött, och två framtänder hade hon mist för så länge sedan, att ingen kunde räkna ut, när det hade skett Värst var ändå, att hon liksom sakna “magaställing’. Livet satt i’na som en kil i en bräda. Men det fick väl gå han något gladare för det. — Ja, anden är villig, men köttet är svagt, sa’ han till sist högt som för att styrka sej. — A-men. sa’ Petronella och neg. Hon trodde, att han haft en betraktelsestund i det tysta, o. det hade han ock haft, fast just inte av de vackra. för sej ända med Guds hjälp, tänkte Johannes, som var liksom litet kristligt sinnad, när det så föll sej. Och så satte han på sej helgdags-rocken en vacker dag, bad en liten bön och tog sej en stor sup för att bli som humörad, la’ förstunyckeln under brosteget och begav sej iväg för att fria. Hett var det, så svet-tein drevs ut, men ändå drog det som kallt över ryggen på'n när han stod utanför dörren och skulle öppna. Men i det- När mötte son i åk tyg de kom halvvägs, så dem Sven Erik Svens-Skärhult, som körde i och hade en blomkvast i knapphålet. —Vart gäller kosan Till prästen för att fråga’ han. ning, svarte Petronella te upp sig. så tid? ta lys-1 och pös — Kan det inte göras om? det för samma böla kon ute till på det, och då liksom moda’ till sej. Petronella stod vid sen klev var från och på. som den laga kaffe när Han tyckte just. gär han spi-han det fråga’ Sven — Jesses, blev blodröd träffande han så ända en lättnad att se na sidan först. — Guds fred, hälsa han. — Detsamma tillbakas! sa’ hon. — Jag skulle liksom titta In och hälsa pa, sa’ han. Ser det. sa’ hon. Så for med förklädet över en stol bad’en sitta. Men nu visste inte ett levandes han skulle säga. Men hon visste. — Så pryntad 1 grand. hon. är, sa’ hon och han vad hon. — Det är inte fritt det, sa han. I är bra ensam här. la’ HOTEL & K 3 e£ & PLAN YOUR TRIPS to visit these qrowinq communities of the Pacific Northwest dll the chnest in i väg i allsköns trevnad inte var det värt att osams för töcken strunt. Erik. sa’ Petronella och i ansiktet. Och be Johannes så vart glad, att han tänk te skrika ja med detsamma.1 Petronella slag till att böla, Men så kom han att tänka det värsta hon orka'. Johannes | på kon och grisen och på det ; tumma mössan och såg frid-andra — för små smulor är sam ut- men efter ville han Prästen han sa’, att , i sagt ord var ett sagt ord. och | det var synd att ändra sinne för dogs och guld. ock bröd. — Jag kom först, sa’ SEATTLE NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL -HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY fOpened Fall I93l) BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY MOUNT VERNON HOTEL PRESIDENT WENATCHEE HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN ABERDEEN HOTEL MORCK CENTRALIA HOTEL LEWIS-CLARK EVERETT HOTEL MONTE CRISTO OLYMPIA HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN WALLA WALLA MARCUS WHITMAN VANCOUVER, B. C. a C£ — | ut, som det nu stod till. bli Sven Erik sög på piskskaf-j tet. Han hade smort, och hu ett 1 fick hjulet rulla, bäst det ville. Prästen talte om försoning och uppgörelse i godo. Petronella grät, så näsan vart lika röd som håret, och öka’ bud efter bud. Till sist var hon pe i fem och tjugo. Nu förstod Johannes, inte. Förr fick det bli tings-1 vår Herre var med’en, och han sak av’et, sa’ han. Han hade det gällde visa, vad han, drygt. — Strunt i det sa’ Sven Erik Jag har tänkt, att om Petronella och jag lägger ihop vå- ra två ingärden, så 1 tig grannlåt av. Petronella visste till sej. En töcken ( var hon inte van om Sven Erik oek en lillbonde, så var en bonde — och en blir det rik up- att att Jo- HOTEL GEORGIA (AffiHated) IDAHO HOTEL BOISE Cl WESTERN HOTEL wfierewr ifouqo vittnen. Petronella bad så innerligt hannes, dög till. Tror I, sa’ han, att det vackert hon någonsin kunde, är pengarna att vördig pastorn ville vara så gemen och låta lysa för henne rakt inte efterfrågan i med. och , bara var och Sven Erik ville brinnande Erik med detsamma, hon inte mista för livet, och blev det tingssak av, så dömde nog av’-na både Erik och Johannes han ändå 0031 toS^ allt 11011 hade för be- storbonde sväret. För så går det till vid dem trodde han förresten inte mycket på — att det är pengarna jag å- trår? sa’ på fråga, själv jag han. Kommer aldri sa’ han. Det är er trår efter, sa’ han. för hoh är ändå så god som I själv, sa’ han. Och nu har I hört fredsbudet, sa‘ han; eljest gå vi till tinget, sahan. Petronella slog till att böla. så att prästen måste stänga till fönstren för att inte skräm ma folk, som gick förbi. Mista Dockan! Nej, förr fick de flå -na levandes. — Ge’n kon! so Sven Erik och tog piskskaftet ur munnen. Det var det enda ord han sa’, men det var ett som tog. Petronella vart så ända perplex. att han ville ha’na utan ko, att hon inte kom sig för att säga ett knyt. Själva prästen blev baxen, och anbelanger kunde hon nog aldrig få, för tinget. till det hade hon för litet. Hon Men prästen sa'. att någon han till och hosta i detsamma bakom handen, så hon skulle begripa, att han mena’ något apart med’et. — Inte just det. inte, svarte hon. Jag har Dockan i fähuset, på vinden har jag två två sängar fjäderkläder, i kistan där har jag två äkta silverskedar. och på sparbanken har jag tjugofem riksdaler kon tant. Johannes börja’ tycka, att det liksom lätta litet. Nu drack han fem koppar kaffe å rad. Ja, hur det bar till, så vart de i sams, och så skulle de gå till i prästen och ta ut lysningen med detsamma. För Petronella tyckte, att det inte då var nå- , got att dröja med. Och det var hade längtat och trängtat att lysning kunde han icke färda och det har jag gjort länge, sa’ han, fast jag ingenting velat säga, förrän jag fått fähuset under tak. sa’ han. Men frid är bättre än strid, sa’ han. Vill I ge mej Dockan i mellangift, så skall jag tåla mej. sa’ han, Johannes. Herre, så kunde, - att nådig vettet på. Ja, och så bad han till vår rappt han nånsin han skulle vara så inte ge Sven Erik igen, förrän det var tid en stund efteråt hade prästen skrivit ut lysningsse-(Forts, å sid 8). bli bondmor nu i snart tjugo år. Johannes hade bara varit som ett nödbud. Men vem hade ock kunnat tro. att------- — Vill I ta fem kronor för besväret, fråga hon fästman sin så kallandes. — Xeej- sa Johannes. — Nå än sex då — Kommer aldrig på frågan | sa Johannes. Det finns vittnen i på att I och jag skulle följas till prästen. — Strunt i det. sa Sven Erik Ja, hur de gorma och käfta, så vart de sams att följas åt till prästen och låta honom döma. Karlarna satte sig upp ikärr- i sitsen. Petronella hala’ sej upp j i knäna på dem, och så bar MACDONALD’S Canada’s finaste cigarett tobak Den bästa tobaken för den som gör sina egna ccigaretter. med varje ZIG-ZAG cigarettpapper Gratis