SIDA 5
SVENSKA PRESSEN
Torsdagen den 15 September 1932
DEN GAMLA ROMANTISKA HISTORIEN.
Novell av Maj Hirdman.
Då jag häromdagen i en gammal kista såg det gulnade skillingstrycket om “Fröken
namnet hörde jag alla dagar, i och inte var det någon vanlig j fru Anderson, jag riskerade i stryk och oväsen------
Jag var duktig att springa på den tiden. Jag tror jag tog milen på en och en halv tim-
Agnes ute dystra drömmar går”, står en händelse från i min barndom så livligt för| mitt minne, en händelse i samband med just en fröken Agnes och hennes älskade tor parson.
Jag hörde de vuxna berätta om ett torp inne i skogen, där det bodde ett underligt gammalt par. Det var något mystiskt med dessa gamla, det förstod jag. Ty när man tala de om dem. var det inte med samma tonfall som man eljest [ använde. Kvinnfolken suckade gärna och torkade bort en j tår ur ögat. — Ack ja. ack ja, i hur somliga få det. — Hon kunde ha suttit som härskarinj na på ett slott, och så tog hon den där, som man då inte kan se nånting särskilt på. Nu har de som de har det, elände och fattigdom, hon har nog fått ångra sig o. s. v.
Det hörde jag ofta. Och torpet i skogen fick därigenom något sällsamt lockande över sig. Den som ändå finge gå dit suckade jag för mig själv. Tänk, där man skulle få se en livslevande slottsfröken. nära-1 på en prinsessa, som offrat I allt för att få följa sin älskade; Hur romantiskt, hur olikt allt j gräl och all tarvlighet jag såg omkring mig. Visserligen stod det i visan, som jag kunde u-tantill. att fröken Agnes dränk te sig. Men denna fröken hade inte gjort så, utan gift sig med en fattig torpare. Hon levde. | hon fanns bare ett par mil in på storskogen dit en liten tös i som jag inte fick gå själv.
Jag var en ganska snäll och | lydig barnunge, men en minnesrik högsommardag kunde jag inte längre motstå lockel sen. Jag hade blivit tillsagd att: gå ut på fallet i närheten av I
stugan och plocka hem en säck stickor från stubbarna, där man under vintern fällt träd, så att det verkligen löna de sig att samla ved på detta sätt. Stickorna luktade kåda och terpentin, så att jag blev i nästan yr av det. Sommarso- i len brände, ekorrarna kilade runt om mig, vallkorna dråsade i skuggan, och just vid sidan av fallet gick den lockande vägen in mot storskogens I hemlighetsfulla djup — — — Därinne fanns det kolsvarta tjärnar med snövita näckrosor! där sam Tumme Lisa på bla- I den — och jag hade nyss läst den sagan av Andersen; därin} ne dansade älvorna. Kanske» fanns det troll också, men de] tordes inte fram mitt på dan. ■ Tänk, om jag skulle ge mig; iväg ett stycke för att se på i Tjärnen. Sen kunde jag väl 1 vända — —
Men när jag kom till tjärnen och där dragit upp några näckrosor, kunde jag inte vän da, utan jag hade fått en ide. Jag skulle springa över skogen de två milen till torpet. Det skulle nog inte ta så lång tid! När jag kom dit. skulle jag niga vackert och räcka frö ken Agnes näckrosorna. Det vill säga, hon hette fru nu. fru Anderson, men det behövde jag ju inte säga. Det lät inte något vidane! Fru Anderson,
me. inte så dåligt av en nio-åring. Jag sprang över kolmi-lor så fulla av smultron, att jag inte undgick att trampa på dem. Det gjorde riktigt ont; i mig, men jag var ute på en . så äventyrlig färd, att själva furorna susade och vojade sig över det. .Jag skulle få se den drömmande fröken Agnes, hon som inte var som andra utan — — Hur såg hon ut? Skön måste hon väl vara, men hon var ju gammal nu, så att jag räknade med det. Jag var: trots allt ganska nykter. Jagi fantiserade om en vithårig kvinna, som hade ögon som stjärnor och rosiga kinder, så ■ som en del gamla ha. Och hon skulle vara ganska högväxt och rak. ty det finns sådana gamla kvinnor, det hade jag själv sett. Och jag skulle ni gande räcka henne mina sköna näckrosor och blygt säga ------Ja, vad jag skulle säga? Det var det svåraste av allt! Ty barn på den tiden hade I fått lära sig, att det passade bäst att i alla situationer hål-! la mun. Men jag beslöt mig; i alla fall för att säga: “Ära-i d.e dam. Goda härskarinna! Jag har plockat dessa rosor till Eder. Viljen I taga dem så. så------”, sen kom jag inte längre, hur jag än läste på. Men när skogen plötsligt öpp nade sig med några ljusa åker täppar och några skjul, som såg ut som lagård och svin-1 stia. såg jag till min ledsnad, att näckrosorna slokade som halshuggna kycklingar — Där med var själva ärendet förfe-; lat. ty nu hade jag ju ingenting att komma med. Jag hann । inte tänka så mycket i min j förvirring, förrän jag fick se en gubbe komma stultande ö-ver vedbacken. Kunde detta
££
SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF
CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY (Opened Fall I93l)
BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
WENATCHEE HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN
ABERDEEN
HOTEL MORCK

SUPER1OR
PLAN YOUR TRIPS to visit \ these qrowinq \ communities of the
k; Pacific Northwest
Q
m
CENTRALIA
HOTEL LEWIS-CLARK
EVERETT
HOTEL MONTE CRISTO
OLYMPIA
HOTEL GOVEF^NOR HOTEL OLYMPIAN
WALLA WALLA
MARCUS WHITMAN
VANCOUVER, B. C.
fl
* EC
HOTEL GEORGIA (AffiHoted)
IDAHO
HOTEL BOISE
,. wwa a WESTERN
HOTEL wlierewr uouxio
måntro vara torparsonen Gustaf, Det var väl aldrig möjligt.
Han var faktiskt snusig under näsan, så att det syntes lång väg. Kunde fröken Agnes ha offrat sitt slott och alla skatter för en sådan! Och han var krokig och ful, och det värsta var. att han såg så arg sin t ut. När han fick syn på mig. tväråtannade han och j såg ut, som om han såg en varg, vilken man tänker skjuta! Det var hemskt. Jag darrade av skräck. Men innan i han hann göra något åt mig kom Fröken Agnes ut pa trappan till stugan. Förmodli- • gen voro mina ögon lika run da. som Rödluvans, när hon såg vargen i sin mormors säng T> mina drömmars fröken var inte alls raki hon var i-stället dubbbelviken av gikt. Hon stödde sig på en stadig käpp, och hon kunde inte se upp mot himlens klara solsken utan att vrida halsen nästan ur led. hon var böjd och snedvriden och slagen mot jorden lik ett träd, som vindpiskats på en häll i havs bandet. Så där blev folk på den tiden, då de bodde i fuk tiga, dragiga rum och inte fin go behandling i tid på sjukhus, som det sker nu tilldags.
Hon var också något snusig under näsan, hon var klädd i en sliten, randig yllekjol och
en kofta. som var ganska I smutsig. Hon hade inte rosiga kinder och snö vitt hår. Hon var istället så rynkig, att det var svårt att se om hon hade . någon hy alls. Och ett par ste- , la grå hårtestar stucko fram ur halsduken, hon bar över håret.
Jag såg på denna kvinna, som varit nästan en prinsessa Jag kunde inte fatta samman hanget, det var för svårt att begripa. Det kunde ju inte vara sant, och ändå var det sant — — —
Man hade sagt mig. att hon varit så skön, att hon kunnat få vilken greve hon velat. Något av detta skulle väl ändå vara kvar! Allt borde väl inte vara så obarmhärtigt borta — l Jag såg på mina vissna näckrosor och på den gamla gum ! man. och jag började plötsligt gråta utan att veta, att jag grät över livets bittraste saga-------Men gumman, som
fått syn på mig. stapplade । fram emot det gråtande barnet och sade med en röst, som var vänlig och klar: Har du gått vilse? Kära barn, inte ska du gråta för det. Vi ska nog hjälpa dig tillrätta. Vi är inga farliga människor fast jag kanske ser ut som en häxa! Varifrån kommer du Gråt inte nu. utan berätta så ska vi nog hjälpa dig.
— Snälla moster, stammade jag då. jag har olovandes gått hit från byn, och jag hade in | get ärende, jag ville bara ge j moster dom här näckrosorna, j men nu är d>e vissna-----------
Jag snyftade än värre, när ■ jag sagt detta. Inte kunde jag berätta om min längtan till fröken Agnes och alla mina drömmar och fantasier. Jag i kände mig så bortkommen j som aldrig någinsin, trots att jag varit mied om rätt mycket.;
Men då visade det sig, att; hon i alla fall var en fröken
Agnes. Jag fick syn på hennes ögon i det rynkiga ansik tet, och de voro som sjtämor. Det ryckte ännu i mina läppar, men när jag såg hennes goda blick, måste jag le mot henne. — Det har aldrig varit någon hit med blommor sedan jag blev gift, sade “hon, men jag tror, att jag förstår varför du gråter så, barn — — Nu ska du gå in och vila och få dej lite kaffe, så du orkar hem igen sedan.
Hennes vänliga röst lugnade mig alidehes, och det visa de sig att gubben inte heller var farlig. Men tänk, att han hette Gustaf! Jag hörde gum man ropa till honom: Gustaf skynda dig in med några torr-vedstickor så jag kan göra eld i rappet.
Jag såg mig nu nyfiket omkring i den lilla torparstugan Den var som andra, jag sett, städad och fin, med mycket
MACDONALD'S
Fine
med varje
XIG-XAG
cigarettpapper gratis
Canada’s finaste cigarett tobak
Den bästa tobaken för den som
gör sina egna ccigaretter.
3Ra