MDA S Torsdagen den 23 Juni, 1932 3 r Jonas på Moen frieri Jonas räknades som enda nattfodrade. barnet på hemmanet Moen. Han hade haft ten äldre broder som hette Kalle. Men Kalle hade blivit ansatt av amerl- kafeber och givit sig iväg till — Ja. du sa något Kall-B?t ter. Ä då inte konstigt att Jonas inte kan komma sig för å gå åstad å fria. Här finns ju så gott om flickor i sockna Jandet i väster. En kort tid, efter Kalles avresa kom det • brev till Moen från myndig-; heterna i USA, att Kalle dödats vid en jämvägsolycka. Så var Jonas genom broderns död ensam arvinge till Moen. Jonas, som för Jänge sedan lämnat ynglingaåren att en rent å kunde gö’ me’ dem. Å Jonas bara behövde ka ut iabben å få en på finger, rik å behållen. han ju ä‘. — Nu ska täckena och ! och malätas bakom: uppe på vinden. Säj du te’ sig, var ogift, trots många på honom att han får smörj om stötningar från far och mor. störningar iran rar ocn mor. han inte sig ay och friar Att Jonas ej sig si mycket |på näcken. Ta du te’ käppen ut han|och lär honom å hålla sej te rakt e- represen t r ~ ning av Brittiska Nationer” som förut utgjorde och allt- ’ jämnt kallas » British Empire”. Deras uppgift är att finna vägar för ett ekonomiskt sammansvetsande av imperiets oli ka delar. En våMsam tidnlngspropa- ganda i England sörjer för allmänhetens intresse för tawa icke ett ögonblick slappna. Regeringen, som att Ot-får till stor del består av övertygade imperialister, arbetar energiskt med olika planer. Det är därför icke underligt, alt den har föga tid över för att förbereda Lausannekonferensen. Endast MacDonald tycks koncentrera sig omkring Lausanne. De and ras tankar och förhoppningar kretsa omkring Ottawa. Ur eu ropeisk synpunkt är detta ett beklagligt- faktum. vars när- maste resultat torde bli. att fransmännen i Lausanne ännu en gång möta upp bättre förberedda än enge^männen. Den viktigaste frågan på Ottawas program är naturligtvis tullpreferenspolitikens utbyggande. “Dominions” ha se dan länge gett engelska varor en betydande preferensbehand ling i form av lägre tullar. Å andra sidan ha deras varor kommit i åtnjutande av frihet från de nyligen införda engelska tullarna. Londonregerin gen kräver emellertid att den na stora förde1 skall betalas de planer ej existera, helt em kelt emedan ingen haft tid att tänka därpå. Englands politik är alltid inriktar- på ^ng sikt, men program utarbetas endast för de omedelbart aktuella problemens lösning. Vad som kommer efter Lausanne och Ottawa bhr beroende av dessa konferensers resultat. Man torde alltså i de nordiska länderna icke ens kunna utgå ifrån, att vi komma att inbjudas till förhandlingar om tuHpreferensbehandling, vil; ket i vintras ställdes i ntsikt i ett par uttalanden från reg? ringshåll, överenskommelser i denna riktning förutsätta ju att mest gynnad nations k!au-sulen uppgives och kunna lätt leda till konflikter, eventueUt 'tullkrig, med utomstående na tioner. Enge^ka regeringen har ej ännu tagit ställning till frågan om en handelspolitik på heJt ny bas. Ställningen synes vara den, att man i utrikesdepartementet och finansministeriet i Lon don rätt länge haft sympatier för en aktiv poMtik efter nya Unjer. Intill helt nyligen har handelsdepartementet emellertid ställt sig avvisande. Det antages dock att ödande kret sar också där nu hålla på att svänga om. England skulle aht så vara berett att taga de med I mest gynnad nations klausulens uppgivande förenande ris aUa de linnena o. bolstrama ligga och fördärvas svin QIID |££ kan i Dalbohemmet, vars dot- räc-vart som IDAHO HOTEL BOISE lercA a WESTERN PLAN to visit f 6 Q r!| NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL EDMUND MEANY (Optned Fall 1931) HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY HOTEL PRESIDENT HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN ABERDEEN HOTEL MORCK HOTEL LEWIS-CLARK HOTEL MONTE CRISTO HOTEL GOVERNOR HOTEL OLYMPIAN MARCUS WHITMAN SUPERIOR HOTEL SERVICE YOUR TRIPS of the Pacific Northwest M Qmest in jör ja inte ändå, grät pojkt?n. Men till sist b^ev gubben ho Jom för övermäktig, å det är og ■är ch inte så gott å hålla stånd en ekpåk viner om armar ben. Till slut sprang Jonas ^inges omkring i köket rät och skrek: — Skona livet! — Vel1 du fria då, din öt gubben. bak-och luns 11! ter Hulda ansågs mest lämpade att i Moen. — Hon *är inte Ja, Jonas, bara I SEATTLE HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT BELLINGHAM MOUNT VERNON WENATCHEE CENTRALIA EVERETI OLYMPIA WALLA WALLA VANCOUVER, B. C. HOTEL GEORGIA (AffiHoted) HOTEL utierei^r vara den bli vara husmor så bar- med tullsänkningar för engels kerna, om därigenom väsent-ka industrivaror, något indus- Uga fördelar kunde upnås, t trien i Canada, Australien och ex. i form av " tullsänkningar Sydafrika är obenägen att gå i för engelska varor i Skandina-in på. vien och Sydamerika. Utsikterna för en radikal önska de skandinaviska län uppgörelse anses därför goda, . derna en överenskommelse ef-Folkmeningen i England krä- ter dessa linjer? I jakande fa1! ver emeUertid ett positivt re- måste ett förhandlingsprogram sultat, så Londonregeringen uppgöras snarast möjligt, ty torde se sig nödsakad att till det kan icke i hast improvise-vad pris som helst uppnå åt- ras, när Ottawakonferensens | länger påken, så ska ja fria ' å möcke I vell. Då kastade Karl-Petter sitt illhygge och tittade segerglatt å Maja. — Dä gick allt å banka för |iuft i honom, myste gubben •ch torkade svetten i ansiktet skrapad, å mer får hon väl, när hennes mor dör, sade Karl Petter. — Ja. dä ska bli gott för oss gamla att komma till ro å få slippa hemmanet, jublade Maja. Dagen därpå var det Jonas som styrdes ut på bästa sätt. Han fick ta på sig de bästa kläder han hade och både fadern och modern hjälpte ti1! att putsa upp honom. Så gav han sig iväg till Dalbohemmet med gubben i kölvattnet, som följde med för att se efter att minstone några från Imperiets medgivanden resultat föreligger. Man mås- ined skjortärmen. Sedan började gubben gumman överiägga om Jonas skulle gå och fria, ier många om och men och vart be- övriga delar. Ett öppet misslyckande skulle aUtför mycket skada regeringens prestige. Enligt deklarationer i vintras ämnar England efter Ottawa förhandla med Skandina vien, Argentina och möjligen en del andra länder om ett närmare samgående på det handelspohtiska och moretära te räkna med att engelska regeringen icke har tid att tän ka därpå för närvarande. De skandinaviska regeringarna, tämdes det att Jonas nästa skull tagit med sig sin bastanta ekpåk. ifall Jonas skulle börja att trilskas, gällde. När de kommo av Dal bohemmet, när det i närheten tog Petter Jonas i armen och Karl- sa: — Gå nu in och fria, din luver. och försök inte med några krumbukter. Jag väntar här ute Så gav ett litet käppen. tills du kommer igen. han den arme friaren i bakändän med han den sen dag gick dit han skulle. Jonas, stackaren, han såg så sorg ut, som det skulle ha va skulle ge sig iväg till än rit hans sista gärning i livet. Xarl-Petter hade för säkerhets En stund därefter satt Jonas på en stol i Dalbohemmet och tummade sin mössa. Änkan var ensam hemma. — Va hör du av för något, Jonas lelle? frågade hon. Varpå hon började slamra med kaffepannan. — Ja, ingenting särskilt. Men far sa te mej att ja skulle gå hit å fria. Änkan, som troligtvis var rätt glad åt manfolk, kunde ju inte annat förstå, än att det var till henne han friade. Inte kom sig Jonas i sin blygsam- området. Upplysningar om eventuella riktlinjenia för dylik överenskommelse ha meHertid ej framkommit. de en e- som icke ha mycket med Ottawa eder Lausanne att göra, borde omedelbart och i samförstånd planera vad som skal1 ske därefter. Utan .?tt nordiskt jr den SOm mitiativ kan man icke väntafre^er positiva resultat. (Bertel Olin) En nära 30 km. mellan 40 och 150 lång och« m. bred^L^J Med hänsyn till sakens stora betydelse ur skandinavisk synpunkt försökte jag i London genom samtal med bankmän, högre tjänstemän, politi-, ci, nationalekonomer och jour som vanlig landsväg. LD’S 1O< 15* val1 har färdigbyggts in nan föratis Zuidersee i Holland efter 5 års arbete för att förhindra överj svämningar. På vallen kom- . memr att gå såväl järnväs rinaste cigarett tobak het för å säga att det var till dottern. Å änkan for som en blixt och satte sig i knäet på I Jonas. — Det var inte dumt av din far.. sa änkan. Nu får Hulda ta snickars Johan i Fälttorpet och bo här så flyttar ja te dej, Jonas lille. Så började hon , klappa å krama honom så han knappt fick fram andan. Men till slut så började Jonas att vänja sig vid allt kelandet, fast än han kanske tyckte det var litet konstigt i början. Sedan var det änkan, som började sätta fram på bordet Forst. å sid 8.