_________9 VEN b K
-ii5EN	Torsdagen den 2 juni 1932
KDA 6

SEATTLE
NEW WASHINGTON BENJAMIN FRANKLIN HOTEL WALDORF CAMBRIDGE APT. HOTEL HOTEL ROOSEVELT HOTEL EDMUND MEANY COpened Fall I93l)
BELLINGHAM HOTEL BELLINGHAM HOTEL LEOPOLD HOTEL HENRY
MOUNT VERNON
HOTEL PRESIDENT
WENATCHEE HOTEL COLUMBIA HOTEL CASCADIAN

HOTEL MGRCK
CENTRALIA
HOTEL LEW1S-GLARK
HOTEL MONTE CRiSTO
på sätt och vis arbetsam och j Och framför på annat sätt rätt ofruktbar des’ budget
allt
med
mimsi^-ny M PIA
session dier. I dande på det
på nära fyra mmåna- tande höjningar
betraktande av de rå- i
skatter.
Av annan viktig
dess OmfGOVERNOH OLYMP1AN
på diver ...... .
\ WALL A
,	... . S WHITMAN
lagstiftnn
förhållandena, särskilt ‘ o	-	_
ekonomiska livets om- återstår därefter icke mycWUVi—H, D.
råden, säger det ju en hel del, att man på sina håll betraktar' delsfördraget med
mer än ratifikationen av ha HO tel GEORGIA
lösningen på det radioproblemet’ i
‘nationella ' land- samt' försäkringsrei
som
den nu : ^en‘ Betra^ande denna
ser
viktigas- re ^an man med säkerhet vi ta domstolsförhandlingar,
o 0111 Uvju J
I när de olika provinserna r~~
I dagspressen förklaras så-1 utmanat de påstått c. _ lunda av vissa ledareskriben-i federaJa rättigheterna att 1«. ter, att ‘den ekonomiska sjuk-i ga siS i denna fråga. De sh?; dom. som nu går över världen, i a' görandena i denna kommer att i sinom tid försvin ®a * likhet med sådana
avslutade sessionens te beslut Jika väl mest förtjänstfulla.
na och debatterna om densam ^ar ister komma att
upp:
ma och om botemedlen mot i oc^ äl0 eJ fa dien komma alla att glömmasL man	sedan
Men utvecklingen av radio J tv^ema^ natt ^niPei^ets kommer att fortsätta — ingen domst°k Prky kan säga hur långt. Det är London.
des? hög
Council
BOISE IDAHO HOTEL BOISE
WESTERN

således av allra högsta vikt och betydelse, att Canada har tagit tidiga steg för att möjlig göra för sitt folk att följa med och draga nytta av det väntade framåtskridandet. Menin garna härom kunna möjligen vara delade, särskilt inom de klasser, som för närvarande äro längre från innehav av en radio än någonsin förr, och vilka hellne ville se åtminstone någon slags medicin för de fi nansiella åkommorna — om ej kanske något direkt bot på en gång, så åtminstone et eller annat smärtstillande me del. om man nu skall tala me dicinskt.
Parlamentssessionen har ai
Helt naturligt lämnades i— ket arbete ogjort i Bland annat underlät man he -och hållet att beröra det lag|Sift- men hans hustru var
död
förslag, i vilket Mr. Cahan re|ock a^^ kan kade tcå döttrar dan förra året sökte klarläggt ock sådana kostade pengar de för närvarande tämligerfnu tiden. Men båda döttmystiska bestämmelserna irarna arbetade, sade han at fråga om canadensiskt med- Bazzard.
borgarskap.	Det var * en natt dten två-
Utvecklingen av St. Lawren våningsvilla som den fylliga ce vattenvägen lämnades lika-ot‘k leende Rachel Bazzard väl så åt sitt öde denna gång, vil-ämnade sin man och hans
ket möjligen också ^B^zzard tvekade
han frågade:
— De betala dig ligt, Lance?
— Tja, jag drar
är likafeam^e skolkamrat.
litet, inan
väl ordent-
mig fram.
Bazzard avstod taktfullt från
nars till en mycket hög grac bestått av diverse undersökningar. Den ovannämnda ra diofrågan blev således föremål
vidare frågor, men han såg 11-
tet Ledsen ut.
— Dumt att beropa någon
för en ingående utredning, ia- släktskap med
du inte kan å-sorts lammal James Davis,
nan några lagstadganden bie om är president i hela U. U. vo till. Den stora Beauhamois C. Jag har aldrig sett honom, skandalen togs fram igen och men han lär vara från Pitts-dess illaluktande innehåll väd burg, liksom du och jag.
rades grundligt; vete set på bensin togs i betraktande av sina ve kommissioner och
och pri- Det finns många som allvarligt r)avJs sa(je Lance. Och respekti	^an s^lv
statsjarn
heta han varit
— Ni får bara en enkel var-dagsnuddag, mr Davis. skrattade hon, salt kött och
— Stekt på båda sidor i pan
na, avbröt han ivrigt. — Ja, just så, och
sedan
små majskakor, om ni tycker om det.
Det var mycket länge siedan som James Davis suttit till bords med så naturliga och o-konstlade människor som dessa två. och han skrattade snart lika hjärtligt som de. Rachel motsade honom glatt och älskvärt, och Walter kallade honom “en förbaskad rac kane” — allt i största vän-
vägens finanser blevo fÖreMaaMMMHaMHHHHMMHHHHaHMBMBMMMHM
mål för ett livligt intresse frår A ■ höga wderbörandes sida, ett^^LLr intresse som blev allt starkare och vidare ju längre man ko i företaget.
De lagar och förordningar
som antogos under sessionen / den hade emellertid i rättvisans.;^ namn anest med ekonomi at
göra. För kämpande lag, vars ej hunnit
arbetslöshetens antogs således ei verkningar vi ännip se, de den verkstäVj
lande kraften praktiskt tage helt och hållet lades på neg< ringen och icke definierade—	..——
till sina detaljer.
Andra ekonomiska åtgärd S fina S te cigarett tcbdk
voro sänkningar av diverse
skap. Och Davis fann till sin stora överraskning att han också ännu kunde vara natur lig. Han kände sig ung och lycklig och upplivad.
— Nu ha vi sannerligen pra tat så mycket så jas är riktigt yr i huvudet, sade Bazzard. Du vet, Lance, att jag alltid ansett dig för ett snille, och jag förstår inte varför du inte kommit dig upp i världen. I kväll har du också givit mig några ideer som jag kan använda i affären, och jag tror att jag skulle kunna driva det hela mycket billigare än direktören gör. Om du skulle börja arbeta i samma bransch som jag, så tror jag säkert att du skulle slå mig ur brädet.
Och presidenten för hela U. U. C.-verken, som just höll på att svälja sin nionde majskaka, brast vid dessa ord ut i ett skallande, pojkaktigt skratt
— Ja, i chack tror jag i alla fall att jag kan slå dig, Walt.
Och de sutto kvar vid bordet och talade 0111 sin skoltid och undrade var alla kamrater na hamnat.
— Och din konstige gamle onkel, Walt, vad blev det av honom?
— Jo, Lance, det sista jag ört av honom var att flyttat 1 till Bulte. Jag är rädd att han är död, och om så är har jag förlorat den enda släkting jag mera hade i livet. Säg, Lance, vi få väl se dig ofta, inte sant?
Och Rachel, som just höll på att sy knappen i Davis’ rock, föreslog att de alla skul le göra en utfärd i bil nästa söndag.	,
Senare på aftonen gjorde fru Rachel hemlighetsfulla tecken åt sin man att han skulle kom ma ut i köket. Och en stund ! efteråt stodo de båda herrarna i övre våningen och betraktade en blå kostym.
— Ser du, den är litet för liten för mig, förklarade Walt, jas tror inte jag har haft den | på ett dussin gånger ens. Om du kunde använda den, Lance Och presidenten i U. U. C. gick denna kväll bort från den lilla villan med ett stort brunt paket under armen och men förtjusning rökande ten 10 öres cigarr. Och han såg lika glad och belåten ut, som alla andra han mötte i det lilla samhälle.
I ett av de stora kontorsrum men i 27 :e våningen av en Neyyorkskyskrapa, som härbärgerade styrelsen för U. U. C., satt morgonen därpå mr Davis. Han tryckte på ten röd knapp på sitt skrivbord, och en kvinnlig sekreterare kom in.
— Miss Bly, sade Davis, skriv genast ett brev för mig: Till mr Walter Bazzard. U. U.-verken, Jersey. Käre Walter! Efter den stora älskvärdheten du visade mig i går kväll. . . Här blev han avbruten av en annan sekreterane som anmäl de mr Waterworth, och hans fiskekamrat kom in och släng de sig genast ner i en enorm röd skinnlänstol av äkta mil-jonärsproportioner och förklarade att han var trött och ut ; led på hela tillvaron.
i — Du minns ju, Jim, sade : han, den där banktjänsteman-1 nen, som jag brukade tala med dig om — jag har just ätit lunch med honom. Jag tyckte så bra om honom och trodde att jas kände honom väl, att vi verkligen voro riktiga vänner. Nå, du skall få1
höra. Alltsedan jag skänkte honom min gamla bil och sände hans dotter till universitetet är han som förvandlad. Gör sig till för mig som en gammal apa. Tycks tro att det nu är hans skyldighet att säga ja till allt vad jag föreslår, skratta åt mina historier och vifta på svansen. Det är för galet Jim, att det tycks som om gåvor och tjänster en dast dugde för likställda.
Janues Davis satt och hörde på och tänkte på stekt salt kött och en lös rockknapp o. sn klapp på ryggen.
— Du tror således, Joe, att vänskap mellan en rik och fat tig är omöjlig?
— Kanske går det i ett fall på en miljon. Mien jag skall anförtro dig en hemlighet. Jag känner en nattvakt, som har en inkomst av 18 dollar i veck an. När jag blir riktigt utled på alla enfaldiga människor, så går jag och söker upp honom efter midnatt. Och du må tro vi föra djupsinniga samtal om allt möjligt, om Euripedes, och Einsteinsteorien, orh Cam badja och Mary Pickford. Och tro mig, om du kan, den mannen har aldrig tagit emot så mycket som en cigarr av mig en gång. Han vill behålla sin självständighetskänsla o. min aktning, och det gör att vi varit vänner i tolv år! Det är nog det enda sättet, Jim!
En god stund efter mr 'Wa-terwooth gått sin väg satt mr Davis och tittade tankfullt ut genom fönstret på skeppen i hamnen. Så började han gå fram och tillbaka på d>en tur kiska mattan och ringde så på sin sekreterare.
Miss Bly kom in och gjorde sig färdig att fortsätta det tidigare påbörjade brevet.
— Nej, riv sönder det där. befallde Davis och skriv ett annat:
j “Till överdirektören för U. U. C. i Jersey City. Walter Bazzard skall ofördröjligen be fordras till direktör med högs ta möjliga lön.”
— Och sedan, miss Bly, ett telegram till vårt ombud i But te: “Tag reda på om Peleg Bazzard lever. Om icke, datum och år för hans död. Samt fullständig uppgift på hans förmögenhet”.
— Det är allt, miss Bly. Skicka nu till mig en av herrarna från vår juridiska avdel ning.
Lagkarlar är, som var man vet, mycket skickliga i att kringgå lagen och andra formella hinder. Och mr Pleleg Bazzard i Butte skulle helt visst ha vänt sig i sin grav av förvåning, om han hört vad som denna förmiddag avhand lades i U. Y och att han efterlämnat en större förmögenhet som räknades i tett femsiffrigt tal.
I alla fall gick det tre månader innan James Davis kunde stjäla sig till en ledig afton för att hälsa på i Jersey City, och för att få göra det måste han ge återbud till ten guvernör och två senatorer. Baz-• zards hade flyttat till ett bekvämare hus. Men de hade den dagen — på särskild begäran — stekt salt kött till middag, och den ende som framgången tycktes ha till en viss grad förändrat var James Davis själv. Bazzards tyckte att han tog sig mycket bra ut i den blå kostymen — de (Forts, å sid. 7)