SDA ti
SVENSKA 
Torsdagen den 12 Mai, 1932
BARONEN
“Baronen” klippte nervöst med öronen, då han blev uppropad vid auktionen. Det var en högbent, svart ridhäst.
Efter jägmästarens död skul le allt som var värdelöst gå un der klubban. Gården företedde en brokig anblick med alla des sa uppstaplade föremål: gamla bord och stolar, som stått i drängstugan och nu knappt kunde stå för sig själva, vapen sköldar, spruckna av ålder och
centrerade sig nu kring “Baronen” vilken stod och skälvde i alla lemmar, som om han hade på känn, att han var uttagen med “skräpet”.
— Nå, ett bud, gott folk! ro
pade drog garr.
auktionsförrättaren och
ett
Ingen att vara
par bloss på sin ci-
hade egentligen lust den förste, som bjöd.
ruggiga gobelänger, huller om buller.
Stämningen var traktens befolkning
som
lågo
hög. hade
upp, om inte just för att aå dock för att få vara som åskådare.
Hela mött köpa med
Den nye auktionsförrättaren var riktigt i sitt ässe. Ty allt “skräpet gick” synbarligen, o. hans kvickhet belönades med tacksamma och förstående leenden.
men slutligen kom man i alla fall i gång. Från etthundra kronor nådde man slutligen upp till trehundrafemtio kronor. Det var en kringresande skrothandlare från trakten, en liten man med en osympatisk glimt i sina plirande ögon, vilken sträckte sig till denna summa.
— Trehundrafemtio — trehundrafemtio! Det är väl inte meningen! Nåja — ett — två — —
— Här är något för folk som' ron Torkelsson
— Fyrahundra! ropade pat-
samla på antikviteter! utro- backa.
från
pade han och pekade med sitt | splitternya spanskrör v - •
inan väl emellertid ej undgå att känna en viss upprördhet över en dylik fängs ling en gros, och man kan knappast heller undgå en känsla av, att domarna icke
Alla vändo ofc -
Lagens åtgöranden i den ifrågavarande stora affären ro dyrbara sådana och
nu ä-ge
knappast något löfte om effek
tivitet. Vad värre är —
lagen.
voro
tum
myn
så mycket skärpta på d av »ett allvarligt brott på grund av just det fak
att provinsen och dess digheter förlorat tålamo-
som den nad nas fall
ju bör vara förmål för yttersta respekt och vörd från samhällsmedlemmar-sida, kan i detta speciella knappast undgå att verka
det med de felande. Och bristande tålamod, hur mänskligt
det än kan vara, rättvisa.
Åtskilliga praktiska ligheber framkomma
är icke
betänk genast
mot domarna. Vid förra året var t. ex.
slutet av straffän-
gelset i New Westminster så överbefolkat, att nya kvarter måste temporärt iodningstäl-las. De 84 män, som nu kom ma till, öka befolkningen i ins titutet med över 20 procent och de 34 kvinnor, som sändas till Ontario, komma att ungefär fördubbla fångantalet i därvarande anstlt. Förra året
kostade det staten
$1.49 per
capita per dag att hålla fån-
gar och »efter den
måttstock-
en skulle statens utgifter för de nu dömda uppgå till $175 per dag eller över $190,000 för de tre åren. Därtill kommer, att fångarna i flera fall ha minderåriga barn, vilka under
strafftiden måste av kommunala myndigheter med ökade kostnader.
tagas hand och federala ytterligare Frågan är
bjöd över den andre i förtreten
Nu blev folk på allvar intresserade, och man följde un der stor munterhet duellen.
— Sjuhundra, sade slutligen Torkelsson och vände sig där på resolut om för att gå.
Nu vågade skrothandlaren inte gå högre, men i det klubban föll, drog han sig med ett hånfullt leende tillbaka till en grupp likasinnade, vilka liksom han fingo sig »ett billigt
Det stämde också. Folk gjor de sig lustiga över att den lille skrothandlaren hade skörtat upp priset för patronen, som eljest hade ord om sig att aldrig förköpa sig. För övrigt var den lille skrothandlan
den själv inte heller sen att giva vem som villa höra hur han dragit patronen Ängsbacka vid näsan.
del på på
Varken Dahler eller Torkelsjvo åter undan, och aliijämnt
son mindes efteråt, hur samtalet föll sig. ty bägge blevo
hetsiga, och så gav det ordet det andra. Patronen de vidhållit, att det väl innebar någon orimlighet,
ena ha-inte
att
skratt åt
— Det
historien.
var sannerligen ett
dyrköpt nöje, anmärkte en av Torkelssons vänner godmodigt småleende.
— Ja,
sitt
goda
med sig.
men
det
man låter ju ibland hjärta löpa åstad medgav d»enne, — kan nu inte hjälpas
— jag kunde inte se, att den här lille obehaglige karlen skul le få hästen. Som du ju vet är han känd för att vara allt annat än snäll mot sina dra-gane. Och därför gjorde det
mig ont om varit van vid full husbonde mästaren, nu
“Baronen”, som en så kärleks-som gamle jäg-skulle komma i
här mannens händer. Men är försmädligt att en del _'soner skratta åt en, därför
la«-( man råkar vara en smula ^rtnupen, som man lätt
- ådana här fall.
SJ lu
en smula löjlig, vilket kan va ra ett särdeles farligt resultat i det hela.
Det brott, som de 118 begin-go, var ett artificiellt brott, en förseelse som endast gjordes till brott för att “komma åt”| doukhoborema. Om myndighe ternas åtgärd med det stränga straffets inkorporemade i lag var en bluff, så har denna bluff på ett rätt oväntät sätt kallats.
Hela frågan om doukhobo-rerna är ett synnerligen svår. löst problem och har hittills motstått alla försök till lösning. Ingen synes heller f. nj ha någon uppfattning om i: vilken riktning lösningen bör sökas, men det torde vara tvi velaktigt om den kan finnas fängelsevägen. Det enda som egentligen är säkert i det hela är att övriga landets invåna-nare böra befrias från Doukho borers närvaro på ett effektivt sätt; den kunna då få upp föra sig pnecis som de själva vilja utan störande inverkan på andra. Hur detta sedan skall ske är en annan sak,
gär fågJ— t.
IGTON kNKLIN
Vdo rf mit; H_OT^ tVc .T stoi) MEAh tillg53^ DetHAh' Så GHAM
u.vRNO: utvs„.
-2uNT
Vai
tänHEE
så
yKIA Jap_ARK “de—r
blir
I långa tider pratade man om det här köpet, och till och med Torkelssons vänner kunde stundom skämta en smula med honom däröver, vilket så småningom nära nog kom ho nom att se litet snett på “Baronen”, vilken intet ont anan de gick omkring som »ett levande exempel på sin herres generositet.----------
En vårdag med drivande sky ar och doft av fuktig mylla stod ett ungt par utanför träd gårdsgrinden, som ledde in till Ängsbacka. Det var patron Torkelssons unga dotter, Lena, och gårdens isnspektor, Nils Dahler.
Över deras huvud drog en flock starar med jublande ving slag; och framför deras fötter stucko de första hästhovarna upp sina små gula huvud och lyste i solen.
Även de unga voro uppfyllda av vårglädje, men sanningen
hästen en och annan gång an vändes för något lättare arbete. Så kunde inte folk komma och säga, att den var oduglig — och för övrigt var det ju hans egendom och inte inspek torns.
Något i den vägen hade han visst sagt, och inspektorn ha de svarat lika häftigt, att han inte hade trott patronen vara så feg, att han toge notis om vad folk tyckte eller tänkte. Och det slutade så med att Dahler gick in på sitt rum för att packa ihop sina saker.
Det dröjde länge innan han
satt han där, lugn och oförfä rad; elden fick inte makt med ladugårdien, och då brandkåren hann anlända var faran redan över.
Först då klättrade Dahler ned från sin post, nedsvärtad av röken; men Lena frågade
inte nom grät gen
efter färgen utan föll ho gladeligen om halsen o. och skrattade, och slutli hade de ungefär samma
ansiktsfärg båda två.
Det var ett par något väl mörklagda, men mycket glada ansikten, som vändes mot pat ron Torkelsson, då han lade sin arm - kring skuldrorna på de unga.
— Hm — ja, sade han småleende, — det kan se mörkt ut men sluta gott och bra, som det heter. När ni nu har tvättat er rena, vilket ni uppriktigt
somnade den natten, hans sis sagt äri ; behov av bäda två, ta på Ängsbacka. Nu, då han hunnit lugna sig, insåg han
vad han satt på spel — hela
sin framtid — den — och Lena!
Det sista var det Långt om länge
här gården
värsta.
föll han i
*
att säga hade de mest blickar för varandra.
De hade gjort en lång
haft
pro-
menad tillsammans och stodo länge och höllo varandra i hand, innan de skildes — bäg ge med jublande vårkänslor i hjänat.
Nils Dahler gick vidare, nyn
nande en anledning —-Ja, nu som han
munter melodi med av dagens betydelse var det sagt — det så länge hade gått
en orolig sömn, där drömmar na blandades samman med da gens händelser: trädgården, där träden knoppades, fåglar nas jublande vingslag, de gula hästhovarna, som lyste så vackert i solen — och mitt i denna härlighet Lena i \sin blå klänning; han sträckte ut handen, men han nådde henne ej, ty han låg på jorden och kunde inte resa sig, och Johan fördrängen, drog med harven över honom, medan “Baronen’ gnäggade ängsligt.
mina barn, ha vi visst en hel del gott att berätta för mamma därinne.
Med dessa ord skyndad»?
patronen bort mot huvudbygg naden. Vid trappan vände han sig emellertid om och utbrast:
-- Nå, kommer ni ej, barn.
— Jo, om ett ögonblick, sva
rade Nils, — vi skola bara sa på “Baronen” ett slag. - Patron Torkelsson gick i det han mumlade något
hä!
m, om
“den ungdomen — den ungdomen!”
Den gamle hästen vände på huvudet.och gnäggade då de unga funno den ute vid gär-desgården. Lena tog honom
om ej det totala priset för allt dietta blir väl högt, även i betraktande av de bekymmer och obehag, som förorsakats av sektens obstinata uppträdande vid upprepade tillfällen.
Den moderna penologien er känner endast två tillräckliga anledningar för en persons fängslande. En är att vederbörande är så farlig för den allmänna säkerheten, att han helt enkelt ej kan tillåtas vistas på fri fot — d»en andra är hoppet att fängelsevistelsen skall reformera vederbörande till en bättne människa, vilket i de flesta fall och inom parentes anmärkt väl ganska sällan realiseras. Samhället “hämnas“ numera aldrig, såsom i forna tider, och iden att ett strängt straff på en brottsling verkar hämmande på e-ventuella efterföljare har ock-
som möjligen blir lika svår att avgöra.
| I Flygande F läng |
fling flang
SHRDLUT
så ganska litet
Det är icke att tänka på såsom farliga, i
om huvudet och klappade nom ömt.
I — Nej titta, Nils, han der ju!
Hon tog sin näsduk
ho-
blö-
Han vaknade plötsligt ur si na drömmar vid att en fönster ruta krossades, så att glasskär
och
stannade blodflödet, och så be rättade Dahler för henne om den krossade fönsterrutan.
— Ja, gamle “Baronen”, fortsatte han och klappade dju ret på halsen, — du har vi-at dig som en verklig adels-
och burit på — och lilla Lena hade lovat att bli hans. Nu återstod blott att på gammalt hedervärt sätt be om hennes fars samtyckte. Nåja, det skul le nog klara upp sig. Nils var inte ängslig för någon eller något i världen, nu då han hade Lena! — Ja — Lena —
Tanken på Henne fyllde honom med en så jublande glädje, att han, för att ge utlopp åt sina känslor, kastade sin hatt högt upp i luften alldeles som han under barnaåren bru kade göra då det hade hänt något riktigt roligt. Men nej
vorna flögo Han rusade fick nu syn svarta huvud
in i kammaren, genast upp och på “Baronens” och hörde en
ängslig gnäggning. Nu såg Nils tvärsöver gårdsplanen, hur lågorna slogo upp vid taket borta på ladugårdsbyggna
att att
man, och nu tror jag, man kommer att erkänna, du är värd ditt pris.
Lena lutade sig åter mot gamla trofasta djuret
RiSTO
nas
syi
sa vär
SDAHO
.■TEL SOISE
ha
de A • JOR JaS an ligt ,
. 1AN tra<
jm . GEORGIA ffiHoted) ehu
iens
kas
atfct	a
atf WESTERN
HOTEL wfierew

Det var examen i en skola till
hemma, varvid eleverna aspir-erade på den s.k. ,,lilla studen-
ten.” En av dem torde ha frab fått en skäligen liten examen, all right, ty på anmodan att
från engelska
jaende såsom
“He peare Eleven
mening,
översätta föl-blev svaret
också följer.
who has read Shakes-must admire genius, genmälte:
lot
den. han fick
Då
Med ett gällt rop rusade
mot drängstugan
och
upp drängarna.
patron Torkelsson, väckt
det och
gehör.
vidare klyftigt doukhoborema lagens mening.
“Han som har »ett rött schackspel....” Så långt hann han, men det skulle otvivelaktigt ha varit intressant att höra fortsättningen. Den kanske rent av tagit musten ur dem som admirerade ett hissgenus.
*
*
De äro ett obehag och kränka avsiktligt sina grannars
Förr i världen brukade det sägas, att den ena hälften av världen inte visste hur den
andne levde.
Numera och på det allra ken på en fängelsevistelses re yttersta av dessa dagar är formerande verkan kan i det visst ingendera halvan så säk-
känslor, det är sant. Men de äro icke våldsamma och tan-
rm de! ta vii hä de
det här gick inte måste ju hålla på het, när han nu till drängarna.
an — han sin värdig-skulle bort
Då han kom ut på fältet, där gårdens folk höllo på med så ningen, hajade han plötsligt till. Fördrängen, Johan, hade nämligen spänt “Baronen” för harven. Hästen, som var ovan vid sele, drog snett och sparkade hjälplöst i den lösa myl lan. Johan ryckte i tömmarna och slog klatsch med piskan i luften, vilket skrämde djuret som till slut blev riktigt istadigt och svårt att styra. Och plötsligt föll hästen framstupa i men kom dock snart på benen igen. Den haltade nu för-1 krämd omkring i en halvcir-1 kel utan att få harven framåt;' och det stod fradga kring mu-! len.
— Vad vill det här säga? sade Dahler strängt. — Spann j genast ifrån hästen! Vem har
av ropen, kom ut på gårdspla nen, såg han i det glödande eldskenet, hur karlarna släpade ( på vattentunnor, pnesennin gar och stegar. Och överst på ladugårdsbyggnadens höga tak syntes Dahler, som ledde släckningsarbetet. Ett par gån ger åt elden sig igenom taket, och svarta, kvävande skyar dolde inspektorn, men de dre
slog för för andra gångjen sina armar om dess hals.
— Nu är det min tur! sade Nils skälmaktigt.*
— “Baronen” vände diskret ryggen till och gick stolt ned mot stallet.
Under senaste tid ha stora guldsand ningar utskeppats från USA till Europa och i främsta rummet till Frankrike. Under årets första månader ha sålunda guld för i det närmaste ton miltoner dollars utskeppats.

E AT^kl buying guides CA I V/NaRUEECONOMYI
bett Johan att ställa nen” framför harven?
— Det har patronen,
Baro
svara
de drängen. — Patronen sade att den gärna kunde göra nyt "a framför harven någon gång — Ja. den nyttan har jag nog sett av nu. Och skynda dig nu att spänna ifrån det stackars djuret!
Därpå gick han fram och strök hästen över mulen, och det dröjde inte länge, förrän hästen åter blev lugn.
■WINNIPEG
å/Su ZB^ Ä
Vo
FULIjSTÄNDIG POSTOK-DERBETJÄNING.
I vår Vår- och Sommarkatalog: återfinnas varor, som komma direkt från fabrikerna till priser, som ej kunna överträffas, alltid i betraktande av kvaliteten. Riktiga modeller — till rik tiga priser —• och av rätt kvalitet är ni alltid försäk rad om, då ni köper pr post från EATON S, och genom att draga fördel av vår förskottsbetalningspoli-
, tik på order om ,$2.00 it’ dollars) eller över, från katalogens förskottsavdel-ning, kan ni göra betyd de besparingar på fraktkostnaderna.
förening med’ vårkatalogen ’>t _ /es denna säsong vår årsbok, i vilken vi gtupncrat vad iran kan betrakta som stapel varor, vilka icke ändras från säsong till säsong — saker för användning året runt och inkluderande tyngre varor för bruk i hushåll och jordbruk.
Denna årsbok bör noga bevaras enär vi ämna föra dessa varor i lager till 1933 och de komma icke att visas i vår Höst- och vinterkatalog.
Såriv i dag efter dessa båda penningsparande kataloger, och döm själv hur komplett den postbetjäning är, som erbjudes hos EATON’S.
<*T. EATON C^™>
CANADA