PRESSEN
Torsdagen, den 17 Mars, 1932

Skärgårdspojken
osäkert, । dan är i börjacie
just här på östra si en led. Men när han förstå, att han var sitt
Skeppspojken Joakim låg nom.
tvärs över rån med sammanbitna tänder och blåfrusna nä var. Han var endast fjorton år gammal och var ute på sin första resa med skonerten “Få geln’’ från Strömstad, som’ nu, just på julafton i snöstorm och tjocka kryssade u-tanför “Stora Farungens” fyr
— Fy! mumlade Joakim i det han kravlade sig fram på seglet som nu var färdigsur-rat vid rån.
Att tänka sådana tankar
uppdrag vuxen, togo ivern, stoltheten och hemlängtan al la hans krafter fångna. Högt och bestämt ljödo hans kom mandoord, där han stod, den lille käcke lotsen, uppe på en stump av skansklädnaden, hål
på julaftonen! Hans mor hade • lande sig fast i vanten.
vid inloppet till Arendal,
sens hemort, drivit skutan
Stormen så långt
Den skulle till England trälast från Strömstad.
gos hade
upp. med
Joakim och kocken voro uppe i riggen för att resa segel, tf den natten hade man bruk för alla armar ombord. Vid vart ryck framåt, som gossen gjorde med sin överkropp, sparkade han upp med de tun ga sjöstövlarna, som voro all deles för stora för hans små fötter. Snögl°ppet piskade honom i ansiktet och bländade honom, så att han måste sluta ögonen.
Det var sannerligen en besynnerlig julafton! Att så nä ra sitt hem — och ligga däruppe och gunga på en rå. ha kan.de sip fast vid livet med sina stelfrusna fingrar. Det värkte i lemmarna och stack
ju uppfostrat honom till att aldrig ljuga och aldrig vara rädd så att han och hon och de allesammans kunde få träf fa sin far en gång, på den yttersta dagen i himmelrikets lycklighet. Ty att ljuga eller vara rädd var ju detsamma som att inte lita på Vår Herre — och han skulle nog visa, att han var man för att--------
Här avbröt Joakim sina tan kar. Bevars, vart hade kocken
— Ett sträck mer åt lovart! Där ha vi leden.
— Tror du det går, pojke?
— Ja då! “Eveline” från Tvede gick den här vägen i fjol. Hon var fullastad och låg djupare än vi. Fall Fall! Nedanför det där låga skäret måste vi. Längre upp är ett grund. Finns ingen annan råd än att gå över det. Hoppas
“Fågeln” åter ut till havs, se । dan den blivit nödtorftigt re i parerad. Men Joakim var in! te med den gången. Kaptenen i hade sörjt för att han kunde få vara hemma den återståen de delen av vintern och ha det bra. Sedermera skulle han på rederiets bekostnad få be söka en styrmansskola.
När skutan passerade Hol men, stod Joakim på bryggan med sina små syskon och al la sina kamrater: “Fågeln” hälsade honom med den blå och gula duken och med ett kraftigt hurra. Det var större ära och glädje, än han förmåd de bära — den lille, käcke lotsen började storgråta.
likt formligen regnade ner på । han skulle komma en bestämd
Lotta. Anders kom snart och hjälpte till, och sedan de så på lediga stunder fortsatt med rengöringen några dagar, kun de man knappast känna igen ladugården och t. o. m. korna sågo förvånade ut när de kommo in den dag då ladugår den kalkstrukits invändigt, men det stannade icke härmed. Nu skulle rengöringeni
dag, ty han var nu fullt åter-
tagit vägen? Rån var
Sjön hade Joakim
Han ville inte. Det ögon och
tagit honom! blev stel av
tom!
fasa.
skrika men kunde svindlade för hans hans knän skälvde.
— Herne hjälp mig! Jag litar på dig, på dig. Han hade återfått braket av sin röst.
Ner ifrån däcket hördes kaptenens kommandorop. Det var bara att kryssa och hålla
' skutan klar från kusten.
; stormen drev den likväl i mer mot land. Någon lots
Men allt stod
som med tusentals nålar. Mat icke att få.
var omöjlig att få. Sjöarna ha — Finns det ingen, som
<ie bräckt kabyssen och en dJj ner kusten här? frågade
kän kap
-av skansklädningen över bord tenen, där han stod vid rodret Joakim drog i seglet, under som en vit snögubbe.
det han då och då kastadel Nej, alla karlarna voro sven **11 blick mot kocken, som ba skar eller finnar. I dietsamma lanserade på rån på andra si- kom Joakim nedäntrande från
-dan om masten. Stundom för masten. Styrmannen ■ svann han fullständigt för gos honom:
frågade
sens blickar, när skeppet lova- i
de. Men det tröstade att veta, att han inte deles ensam häruppe himmel och hav. Så
Joakim född här?
Joakim, du
är
ju barn
var all-mellan började
han tänka på hemmet igen ] och på sina syskon där.
Tänk om de anade, att han var så nära, att han låg oHi i ’ ler sénärSH-Jwyu^Jhäriite! Joa-
Kreuger nådde sitt kanske förr än \ än tat. Ruin och skan dal lågo framför den mäktige magnaten, påstås d.et, och som en spelare van att taga' oer-■ hörda risker, tog Kreuger även den sista och största, hellre än att stanna och höra sina mera konservativa medarbetare och underlydande mer eller mindre oförblommat säga: Var det inte det jag sade?
De omständigheter, som äro förknippade med Kreugcrs frånfälle ge anledning till vittgående reflektioner även i
— Ja.
Kaptenen vände mannen:
— Nå. tror du,
hjälpa oss, sen.
Joakim såg
att
till styr
du kan
frågade han gos
på kaptenen med utan att förstå,
stora ögon___
Så länge^etFTatm^
omständigheter kunna und^ vårt nuvarande samhällssys tém få lov att öva inflytand j på hela folks välfärd är dt !
sjöarna bära oss. Så, nu sydvästen. • Mera styrbord måste fram —
De seglade, så att
rök
Vi
sjön
skummande. Det ven i tackel och tåg. Skonerten flög fram och lyftes som en boll av vind stötarna. Plötsligt brast surr ningen på brainseglet med en väldig knall och lik en jätte, lik svart vinge brädde seglet ut sig.
— Kapa! Kapa! skrek kapte n'?n. Raska händer förde yxor na. Seglet försvann förut i snö tjockan och mörknet. Men det hade gjort sin tjänst: det ha de lyft skutah över det värsta grandet, fastän icke utan skrapningar och slitningar, så att hela fartyget skälvde som i kramp, från fören till aktera.
— Du seglar oss i sank, poj ke!
Kaptenen st/)d blek.
— Åhnej, sade Joakim skrat tande. Rätt nu ligga vi i lä så tryggt och lugnt 'som i mors dragkista. Nu är vi som hemma —
Man kan förstå, att det blev förskräckelse i Ann Maris ko, ja ute på Holmen, när någon hankade på där juldagsmorgo nen, i själva gryningen. Hon låg ännu till sängs i- den bre' da fållbänken, med ett barn
på var ann — och om bruna hästar.
drömde just och det be
NÄR LOTTA KOM TILL KULLLN.
Det
Hans
var så underligt, på Kullen började
slöa till. Ungkarl, som var och sjuklig hade han der de senaste åren haft lig hjälp, unga pigslinkor.
att att han un-då-
som
ej tänkte på annat än att springa ute om kvällarna, och ombyte av pigor varje halvår. Drängen hade ju varit kvar några år, men han var slö och ej någon vidare fart i. Hans var av naturen ganska energisk, men på grund dels av sin sjuklighet dels av den dåliga hjälpen gick han och blev liknöjd för allt.
Då kom Lotta, en tös på 25 år. Det var på våren i mars månad. Samma dag, som Lot ta kom, hade Hans blivit ordi nerad en resa till ett sanatorium i Norrland och läkaren hade sagt, att han icke borde dröja en dag längne. Detta gjorde, att Lottas första arbete blev att packa åt sin hus bonde för resan.
— Ja, nu reser jag bort på minst tre månader och lägger allt i edra händer, sade Hans till Lotta och drängen Anders,
hjälps åt så med skötseln djuren.
Sedan Hans
gott I kun nen av gården och
rest, drog Lot
tyder lycka.
Kaptenen kim i land
följde
själv Joa'
ta en suck, hon kände tyng
väl att någon gräns sättes fc । hang bragd
fåtalets finansiella utsvävnir
gar, även om dessa dikterat
och berättade om Den var så myc
I ket mer betydelsefull, som det
den av ansvaret, ty att skulle få bära det hela förstod hon strax, då hon fade Anders.
hon det träf
| visat sig, att fartyget sprungit av ett snille — vilket begiep päck, redan innan de bestäm som e • de sig för att göka hamn Ha
• de inte Joakim varit, låge de förmek
populärt form av Ingen att Ivar
definierats
galenskap, torde kunna Kreuger var
ett snill
nu alla på havets botten. Det var kaptenens mening.
— Det var vår Herre, som
av och med och var bort
djuren börja. Hela låren sidorna voro bepansrade vinterns samlade smörja detta satt så fast att det nästan omöjligt att få det med borste och skra-
pa. men Lotta visste råd. Hon tog varmt vatten och blötte på och skurade, och Anders
hjälpte till och
så småning-
om blev den ena kon rengjord efter den andra. Intresset för arbetet började vakna hos Anders. och efter detta satte han en ära i att hålla ladugården och korna i ordning.
Nu gick Lotta glad till ladugården och mjölkade, och nu slapp Anders vid mjölknin gen stå och hålla frambenen på varannan ko, vilket annars var vanligt, då de föregående jungfruarna mjölkade.
— M<en detta var ej underligt, sade IjOtta. spenarna på de flesta korna voro trasiga beroende på slarv vid mjölknin gen.
Vidare hade Lotta fått veta. att hennes företrädare haft för vana att med mjölkpallen slå till kon ett tag, då denna skulle flytta sig och vanligen åtföljdes detta slag av ett rytande. Nu voro alla spenar he la. sedan Lotta, skött om och smort dem, och Lotta pratade alltid med sina kossor när hon var hos dem men så rörde de ej heller en lem, då de mjölkades.
— Du måtte kunna trolla sade Anders till Lotta, ty /ig
ställd. Fjälluften hade gjort ho nom gott. Dagen kom och Lot | ta hade gjort i ordning den ogräsfyllda trädgårien, så att allt var putsat, gångarna ny-grusade och krattade. Och då Anders som hämtat Hans med Bläsen, körde fram tH1 trappan stod Lotta i sin nystrukna bomullsklänning på veran dan och välkomnade sin husbonde under de djupaste nig-ningar. Det var ej undertigt om Hans i början kände sig litet bortkommen i sitt eget hem. Rena gardiner, friskt björklöv och blommor i vaserna, trevligt och snyggt överallt.
— Men har ni satt upp en ny kakeJugn? frågade Hans.
— Nej, sade Lotta och rodnade, det är den gamla, jag har gjort den ren.
Men köket, sade Hens. då han kom dit, jag känner knappast igen det. tak och väg gar t veks vara nvmålade och i ” spiseln nykritad.
— Nej, jag har bara tak och väggar, men är verkligen nykritad.
Anders kom nu in.
tvättat spiseln
och de
slogo sig ner vid kaffebordet
aUa tre under trevligt språk.
— Jag vet, att nya raskningar vänta mig i gården, sade Hans. 2
sam-
över-ladu-
Anders
kunde inte tiga under vägen och nu. sedan jag druckit ditt utmärkta kaffe. Lotta, måste
jag gå dit.
De följdes det var en två tjänarna
åt alla tre, och njutning för de att se husbon-
dens förvåning, då han kom in i ladugården och såg hur snyggt aht var. Lotta fram-
lade sålt
sin lista över vad hon av ägg. smör och dylikt
har aldrig sett att djuren na så förändras.
— Den trollkraften
nog du Lotta.
Men endast skötte ; Anders
>ära dig också.
kun-
kan sade
Lottas intresse låg ej åt ladugården, hon även om hemmet, och började snart märka
och Hans såg med tiPfredstäl lelse, att djuren tydligen mer än väl betalat igen den skötsel de bUvit påkostade.
Nu fick Hans ett annat in-tressie för sitt jordbruk, hans
medfödda
en
kom vä! till
pass, och hans gård blev snart ett mönster i socknen
Fem år hade kommer från s
;ått och Hans
staden. Då
andra riktningar än de nent personliga eller med hans företag närmast förknippade. El ler kan man icke säga, att det är något galet med samhällssystemet, som tillåter en enda man att tillskansa sig en så oerhörd makt, genom penningens förmedling, som Kreuger gjorde under sitt relativt korta liv? Hans död satte hela den civiliserade världen i dallring. Hans fosterland såg sig nödsakat att vid extra riks-dagssammanträde förklara mo ratorium ej endast för Kreu-
1(71	Piönf klarad^ skutan, sade Ann Ma
Hy gande Hanj ri i;ingsamt där hon stod. b]os
Förslag till praktiska riksn sa,lde röd av	och stolt
former ha förut omnämnts i >at’ Och hon strök gossens denna spalt och läsarnas ti i
>	u	ä	änn	— Joakim var	blott hans
lamod ma frestas med ann
=	nö,ni	redskap, tilläde hon.
ett.	En	herre	papekar	naml.	J
i *	*	\ isst det. sade
gen, att det pa landsbjgde
••	r .... ,n«ucr leende. Men en rask
hemma ar synnerligen vanlig
;	..	,	farad pojke ar ett
att taxeringsnämndens ordfc	.
,	,	, .	. cfn<rnrn .som ej blott hans mor utan
rande gar omkring i stugoin,
, , *	- „	.. Hflvia«Javen hans fädernesland kan
och hjälper folk att deklareia	..
,	var stolt over.
Detta förfaringssätt anses va
kaptenen och oför redskap.
gers företag na tegna
utan även för si-
ra högst olämpligt och än c ring begäres.
Ja, hur skulle det vara o» hjälpen lämnades av en me framstående person. En enli
En vecka därefter stack
utländska pkulder, ovan upprättad deklaratioi
tills den trassliga härvan ut-: blankett lär väl ej ha stora J 'sikter att ändras efter kla*"
retts. Den svenska börsen stängdes av samma skäl och för att hindra panik; svenska banker fruktade likaledes panik med uttagningar i massor av deponerade medel, en fruktan som ännu så länge lyck-
mål.
Hurraaaa
turkiska utrikesministrarn^ i Geneve undertecknat e> liknings- och skiljedoms'^?
ligtvis varit obefogad.
I korthet sagt, emedan enda man begår självmord tes ett oerhört omfattande nansfellt system i fara
en rit rädd för ett krig.
sät fi-att
är väl den faran ur vi'
sammanstörta och ett oändligt
En dan
antal individer komma under] sätt alla omständigheter att litia' vilka
tidning på den an gränsen publicera att döda en fötcböK
jag icke aktar
10 <
svenska £
ZIG
Lotta gick ut i ladugården och skulle se till de småkos sonia, som hon alltid haft intresse för, och skött med mo derlig omsorg, på de platser hon förut varit, men då hon kom in i ladugården, tog hon ett steg tillbaka. Hon höll för klädet för ansiktet och snyftade, och Anders kom och frågade, vad det var fatt.
— Jo, sade Lotta, och rårar na runno ned för kinderna jag tycker det är tråkigt att se de stackars djuren behand las på detta sätt. Varje ko ser ut som en liten gödselhög, ta ket fullt av spindelväv och damm, fönstren fulla av mång' årig smuts intet strö under de stackars djuren, osunt och fuktigt. Hur kan du, Anders, gå och se allt detta utan att göra något för de arma djuren. Anders slog ned ögonen och skämdes. Efter den dagen blev det fart på arbetet vid Kullen.
Följande dag, sedan de van liga sysslorna blivit utförda, var det Lotta som påbörjade rengöringsarbetet i ladugården. Hon löste korna, vilka först knappast vågad? sig ut. bländade som de blevo av ljuset. men sedan genom vilda skutt gav tillkänna sin glädje
skillnaden där mot förut. Rena dukar på borden, blankpo
träder in i stugan säger till Lotta:
Nu har jag betak
han han
sista
stora förluster.
att härmed knycka,
över att efter 6 månaders lastående äntligen få röra de stela lemmarna. Sedan hon en kvast och började
stil På tog so-
pa taket, ett otrevligt arbete, då damm, spindelväv och dy-
lerade koppaHock seln i köket allt på Anters sade ofta:
— Det skall bli höra vad husbonden han kommer hem.
Tre månader hade
över spi-sin plats.
roligt att säger, då
gått, och
husbonden hade skrivit, att
delen av inteckningen» på går
den. och det bar jag
min
lilla gumma, att tacka för.
Antalet arbetslösa i Köpenhamn har under en av de senaste veckorna ökats med över 7.000. Sammanlagt uppgår antalet sysslolö a i Danmark till närmare 150,000.
c ATON BUYING GUIDES E. A I WIN sTRUE ECONOMY
dessa varor
ämna
CANADA
WINNIPEO
i Lager till 1933 och de komma icke att visas i v&r Höst- och vinterkaXalog.
Skriv i dag efter dessa bida penningeparande kataloger, och döm sja.lv hor komplett den postbetjäning är, som erbjudes hos EATONS.
"»fWton»

TULISTÄNDIG POSTOB-DEEBETJaNING.
I v&r V&r- och Sommarka-talop Återfinnas varor, som komma direkt frAn fabrikerna till priser. som ej kunna överträffas, alltid i betraktande av kvaliteten. Riktiga modeller — till rik tiga priser — och av rätt kvalitet är ni alltid försak rad om. då. ni köper pr post från EATON S. och genom att draga fördel av vår förskottsbetalningspoli-tik på order om $2.00 it'-dollars) eller över, från katalogens förskottsavdel- , ning, kan ni göra betyd de besparingar på fraktr kostnaderna.
förening med vårkatalogen M »•es derna säsong vår årsbok, vilken vi gruponrat vad tr«an in betrakta som s’&pe!vardr, vilka icke ändras från säsong till säsong — saker för användning aret runt och inkluderande tyngre varor för bruk i hushåll och .jordbruk.	•
Denna årsbok bör noga bevaras