SVENSKA PRESSEN Torsdagen, den 3 Mars, 1932 MDA 6 SLUMPENS GENVÄGAR! Arkitekt Dalman gick med snabba steg framåt den hala, isbelagda gatan. Han var så pass upprörd som det var honom möjligt som en man med ett lugnt och godmodigt väsen Först nu på morgonen då hem föreståndarinnan serverat honom frukosten hade hon helt enkelt sagt tipp sin plats — hon hade en bror, som blivit änkling och han vehövde hennes hjälp. Så hade han fått en påringning från en av sina icke var långt ifrån arkitektens eget hem. De voro snart där och han steg ur mied sitt sällskap och flickan sprang in över gården och ringde på en dörr längst bort med rigt. fram i föi-stugan. Mamma, jag har en herre mig hem, ropade hon iv-Arkitekt Dalman kom nu ur mörkret och hälsade sen med sig till sitt nya hem och sedan fick jag den och jag vill aldrig skiljas från den. — Det är troligt, för att inte säga säkert, att de båda vaserna äro ett par. — Vill ni inte göra ett besök hos mig med er flicka, så na vi jämföra. Det knackade hårt på ren och lilla Maj sprang kun dör-och En kvick predikant. brorssöner, den unga Daniel, som anförtrott att han hade ett par som skulle protesteras, odågan honom växlar, om in te farbrodern grep in och och visade sin släktkärlek. Daniel trodde sig bestämd till konstnär. Han hade genomgått Aka demien och vistats utrikes ett par år, men ännu hade ingen sett något resultat att tala om Han hade fått hjälp flera gån- ger av var det svärade. arkitekt farbrodern fadern icke värt, att han be-Me» nu hade också Dalman tröttnat på artigt på den unga frun, som stod i dörren. Hon kunde vara omkring tettio år, blek och av tärd men ändå med något obe skrivligt fint och kultiverat ö-ver hela sitt väsen. Hon var klädd i en mörk målarrock o. det mörkblonda håret var kort klippt. — Det har hänt en liten o-lycka på gatan, jag halkade och stötte omkull den lilla och nu är hon rädd att något blivit sönderslaget i korgen. Vi måste se efter, hur det förhåller sig, så att jag får ersätta det onda jag gjort. — Jag kan inte tro något gått sönder, jag lade in skålen så väl, svarade hon med låg röst. Stig t’- del............ brorssonen. Om han visat någon håg för att själv försöka klara sig! — Han hade erbju- Han som tydlig- väkringslin]^.^ och va Jäm -näjdOjr» den. nar om vid lats, om jånger förr, men det tjä-ej någonting att tvista ord. I dessa spalter har flerfaldiga tillfällen utta-att mot själva principen en arbetslöshetsförsäkring finns icke något att invända. Samma ståndpunkt har den nuvarande socialministern intagit I årets statsverkspropo För övrigt existerar ju redan en frivillig arbetslöshetsförsäkring av ganska betydan , de omfattning inom ett antal > fackförbund. Sammanlagt del i •taga omkring 300,000 arbeta: re i denna försäkringsverksam । het. Det hälften av nens hela motsvarar ungefär Landsorganisatio-medlemsantal. Ett sition understryker tidigare förklaring. han sin att han ickie hyser prinsipiella betänk ligheter mot en försäkring, un der förutsättning att den kan vara anordnad på sådant sätt att en del i andra länder kons taterade missförhållanden lie träffande denna försäkring kunna undanröjas. Då socialministern icke lagt fram något förslag om försak ringen ifråga, beror det turligtvis bland annat på ännu ingen kunnat visa någon sådan lösning, som na-att På av- fortgående på denna frivilliga väg är från åtskilliga synpunkter förenat med givna fördelar. Det är självklart, att en försäkring, som arbetarnas egna organisationer handha, aldrig kan komma att vidlådas av sådana missförhållanden, som kunnat konstateras vid statlig arbetslöshetsförsäkring Kontrollen blir ten helt annan, då arbetarna själva sköta om den. och den administrativa a k ti f: U öppnade. En grov och brutal röst hördes ur mörkret: När tänker ni egentligen betala hyran Jag har inte lust att vän ta längre, utan det skall bli vräkning av utan vidare.... En stor, grov karl hade stigit in i tamburen och rummet, där de storo. Det var vicevärden, som nu vände sig till den bleka familjemodern. — Ni skall få er hyra ‘senast i morgon, svarade hon lugnt, mén var god och gå er väg för jag är upptagen. — Jag ser det, grinade han försmädligt, men fick mycket "brått att komma iväg, då arki tekt Dalman hotfullt närmade sig honom. Han gick och stängde dörren efter den obehaglige besökaren — Jag ser, att jag ställt till mer tråkigheter än jag någonsin anat, när jag kom lilla Maj att tappa sin korg, sade han. Nu vill jag veta hur mycket den där drullen skall ha för att lämna er i fred. Jag ber er inte misstycka, för vi ha ju i alla fall en del gemensamt, tilläde han med ett leende, som förvandlade hela hans ut seende och gjorde, att ingen kunde motstå honom. — Det är sextiofem kronor kvar och jag hade blivit erbju den femtio för skålen...... — Den är värd betydligt me ra. Jag lämnar er 200 kronor, så att ni också får till inköp av assietterna och tillbehören. Och så vill jag samtidigt fråga, om ni skulle vilja åtaga er en del dekorationsmålningar i ett par rum, som hålla på att in- Om stadskomministern i Kristianstad Lars Schult, som levde på 1700-talet, berättas en del anekd jter. Schult kallades av sina senibetsbrö der i genien för "hästaniinnct". Och det t/lnamnct gjorde hen skäl för, ty l in kunde sin birgl ut ; till ort’ för ord. När han predikade, vilket alltid skedde ex tempore, kunde han citera kapitel och vers för varje bibelspråk, som anfördes. En av han'5 åhörare, kopparslagaren Kipper ville en gång förvissa sig om, att prosten alltid citerade rätt, samt hade därför medtagit sin bibel för att under predikan kontrollera honom. Prosten märkte strax ändamålet med kopparslagarens flitiga sökande efter bibelspråken, varför han företog sig att oupphörligt citera det ena språket efter det andra, tå att kontrollanten till sist blev långt efter i sitt sökande. Det enda fel man kunde tillvita prosten Schult, var att han ej drog sig för att krydda sina predikningar med inpass samt kanske alltför ofta valde sitt ingångs pråk med avseende på de personer, vUkH händelsevis voro hans åhörare. Sålunda talade han en gång över följande ord i Psaltarens kap. 11 vers 8: "Hans hjaerta fruktar sig intet”. Bland menigheten blev han nämligen varse en ung adelsman vid namn Hans Hjärta, vilken vid ett tillfälle ej visat fullt tillbörlig aktning mot vör-dig prosten. När en mindre kyrk-sam person vid namn Berg infunnit sig i kyrkan åtföljd av sin hustru född Trana, samt anförvanterna Svala och Dufva, så beskrev prosten livets vårtidens behag, då trana, svala och turturduva samlas omkring bergen. Kopparslagaren Kipper, vilken enligt Shults åsikt ej kunde räknas till "guds bästa barn’, fick i en predikan INTET ÄR SOM GIFTES TIDER. den skall bli vät, meddelade vår bn ling, att det mycket redas. .Jag har försökt få tag höra tafiis ander, som ont, varför tala honom om kopparsmeden Alex-bevisade Paulus mycket aposteln bad Herren be-efter hans gaerningar. apparaten blir också mindre omfattande och mindre kostsam än om staten skulle stå för densamma. Men är det då t i någon duktig konstnär men ännc inte lyckats så.. Jag ser att ni har en överlägsen talang och att ni säkert skulle kunna Två damer hade en gång under predikpsalmea råkat i en så livlig konversation, att de mycket högljutt fortsatte därmed sedan sången tystnat. Prosten vände sig då till de två talträngda täcka med följande ingång språk: “Vad är det för tal I haven Eder emellan?’ Vid ett annat tillfälle, då en råd-maa Wannerberg och eutullinspektor Fenk.allmänneligen knllad “tullaren” på samma gång inträdde i tempot. tog prosten till iemne för sin predikan: "Två män gick upp i temp let för att bedja, den ene en farisé och den andre en publikan’, och sedan fingo de värda herrarna en noggrann beskrivning på fariséerna och publikanernn. lägsnar nämnda missförhållan den. Statsrådet framhåller ä- riktigt, frågas det, att lata ai ven. att med rådande omfat- ’ betarna ensamma betala kost tände och långvariga arbets-1 naderna för försäkringen? löshet skulle en försäkring,: Förenklar man dock inte sa- utföra Hon ögon. det till belåtenhet. såg upp med strålande inte besvära sig med. för det styr jag själv om. Det ordnar sig nog till ömsesidig belåtenhet, sade han vänligt. Han ha- som nu beslötes. tydligen icke' ken väl mycket genom en sä- kunna. efter vilken linje den dan frågeställning? Till be-grundande kan endast påmin än lades, ur understödssyn- punkt erhålla någon betydelse för det aktuella läget. Däremot skulle dess införande enligt hans mening omedelbart medföra nya bördor för så-( väl näringslivet och arbetarna, som det allmänna, detta sam-, tidigt som den pågående verk samheten för arbetslöshetens bekämpande påkallar största möjliga tillskott från alla de hjälpkällor, som stå att uppbringa. Dessa sakförhållanden kun na näppeligen bestridas och do måste naturligtvis bli avgörande för närvarande. Icke helger socialdemokraterna ha föreslagit något omedelbart in förande av försäkringen ifråga. De ha begärt att riksdagen skall göra ett principut- talande till je, vilken i ring även betare och förmån för en lin en statlig försäk-inbegriper lantar- skogs- ningsarbetan? samt ställda. Nämnda medgåvos inte ens och flott-affärsan-kategorier i det för- slag, som de socialdemokratis t — Visst vill jag det. Jag har s försökt att få sådant arbete, 1 men det är omöjligt utan ne- »’ kommendationer. Och sedan blev änka har jag levat nas om vad förre socialminis- ( caij(je]es för mig själv, men nu tern, något landshövding Lubeck sammanhang nämligen att om antytt, arbetarna själva enomföra en frivillig försäkring inom sina organisationer, så torde kostnaderna härför i det långa loppet kom ma att i realiteten uttagas ge nom högre avtalslöner. Hur man än vill anordna en försäkring, frivilligt genom arbetarnas organisationer, eller obligatoriskt genom staten så blir varje sådan försäkring otillräcklig i en kristid med abnormt stor arbetslöshet. Då måste alltid extra åtgärder vidtagas. Det är dessa se nare som i länder med statlig försäkring skapat sådana miss förhållanden. Vi ha undgått dem här hemma. Och vilka brister, som till äventyrs kun har det börjat bli svårt.... jag har legat sjuk en tid och fdet blev oväntade utgifter. k När arkitekt Dalman kom Miem till middagen mönstrade Gians husföreståndarinna ho-atom nyfiket. Han hade icke på cänge sett så glad och belåten dit. Hade han möjligen fått är da? Eller hade han fått tag i aiågon ny värdinna? f — Min bror skriver, att om jag kan komma om en månad skall han bli mycket glad. Jag Ska försöka skaffa arkitekten lan bra värdinna. t behöver fröken na ka ledamöterna av 1926 års ar att vårt land haft relativt fär-betslöshetssakkunniga framla re arbetslösa i förhållande till de. Om man skulle tänka sig hela befolkningen än många införandet av en statlig för- J andra länder. säkring i vårt land, så torde det. dock vara uteslutet, att man kunde ordna den annat Den 31 sistl. jan. uppgavs antalet arbetslösa i Tyskland än i en mera begränsad form uppgå till 6,041,000, vilket är till en början. Så förhållan-‘ över en miljon flera än vid, dena nu ligga till har emeller- motsvarande tid förra året. 10 < ta relativt flera arbetare och med har det det svenska systemet, sa måhända ändå någon tjänsten av, att den produktionen kunnat del i för svenska sysselsät vara förbundna renades allt annat. Men arkitekten och hans andra gäst stodo framför Men det dröjde endast några månader, tills båda vaserna fö- vackra hem. Och han själv ha de aldrig mer några bekymmer att tänka på ny värdinna Han hade så att säga halkat rakt in i lyckolandet. frukt och alla möjliga gotter. den gamla gröna vasen såg på den från alla håll, visst var det maken till som stod på skåpet i det enkla hemmet. som gjorde att den lilla fullkomligt döv och blind visad en vrå det fanns en böcker från barndom. På Gift er inte, förrän ni noga läst igenom och begrundat, nedanstående bild ur livet. Och nu börjar jag utan vidare omsvep att berätta den sannsaga, som min vän meddelat mig. Jag och den tillkommande hade beslutat att gifta oss. F0r illfundigt sätt bringa ned na för bosättningen gåvo lighet ät vårt mänskliga att 'på ett k ol-tinade r-vi offent-förehavan- de, hoc est: Vi annonserade lysningen. Nu — tänkte jag — är saken klar. Nu är det bara att sitta med händerna i kors, sä kommer bohaget: sär.gkammarmöbler, bordssilver, Jag skall nu inte trötta dig att berätta mera om vad som de den andra lysningsdagen, av pors med hän-fruk tan att du ekall tro, att denna skildring är förestavad av elakhet och otacksamhet i stället för av den ädlaste sanningskärlek. Dessutom be höver du ha hela, din nervstyrka i behåll för att stå ut med den tragedi, vars ouverture spelades upp den tredje lysningsdagen. Emellertid måste jag i sanningens intresse omtala, att vi icke uteslutande fingo mottaga kristialler. Vi ffcngo även ett helt lager av en liten nyttig tingest, som jag i brist lins;ervisen, kökssakerna o. s. v. På den andra lysningssöndagen kom mo Schlasbergs och Hovanders och farbror Elofsson, kånkande på var sin kopparkastrull, utropar ni glatt, käre läsare. Ähnej! Schlasbergs Hovanders och farbror Elofs sons an vände detta formulär: "Ja, kära ni, nyttighetssaker och sådant där, som skall vam till hushållet, får ni ju av andra. Vi hade tänkt ge en liten sak till hemmets prydande’. Och så halade de fram var sin kristallskål för 4.50. Behöver jag tala om, att Schlasbergs, Hofvinden» och farbror Elofsson stannade kvar till middagen, som kostade 8 kr. kuvertet, och åto frukt och kakor och drucko pickar-dång för 4.75 per skrov? De kära, kära vännerna, som kommo ihåg vår hedersd:g! Efter middagen kommo de mera avlägsna släktingarna, döpelse- och konfirmationskamrater med kristallvaser. Endast en av dem s-om själv var nygift, var nog originell ntt komma släpande med era magnifik spottlåda, naturligtvis ä- ven min och dast den av kristall. Då jag och tillkommande med ett hjärta en mun förklarade, att vi en-spotta pä en sten, för att Stadens rikaste man var på den tiden en handlande Textorius. Han-dslinannen ifråga bevistade en gång gud! tjänsten, då prosten predikade över texten om den rike mannen och Lazarus, sade herr Lars: “Vad namn den rike bor, nämner icke Skriften, men han framställes som stor i texten varför vi kan kalla honom Textorius.’ När biskopen en gäng med anled- de glömt morgonen förargelse i nin« av rykten om prosten Schults i över hennes uppsägning, han tyckte nu nästan, att den kom mit som en gåva från höjden. Vem vet hur framtiden skulle ställa sig. Kanske han mött i sitt öde i morse, då han gjorde bekantskap med den lilla Maj och hennes mor? De hade bli- i vit riktigt goda vänner genom; den gamla vasen, som visade,! att det varit något samband med deras familjer för ett par generationer sedan. Efter middagen skulle fru Berg komma med sin lilla dotter och få närmare besked om det arbete han erbjudit henne. Det skulle inbringa bétydlige mer än den: krävande porslinsmålningen. Lilla Maj hade håret nedkam • mat över pannan, då hon kom. I Då syntes icke den stora bul-naden i hårfästet. Hon blev an j predikosätt oförmodat infann sig i Kril tianstiids tempel tog S. till in-gängsspräk: "då gingo de fariseer bort och lade räd, hur de måtte j beslå honom med orden'. Biskopen, ' som fann tolkningen av dessa bi-I helord mästerlig, avlade efter guds-. tjaenstens slut ett be» ök hos herr ' Lars samt tackade honom för hans | predikan, vilken renderade honom ut : Hämningen till prostämbetet, en o-। vanlig utmärkelse för en stadskommi nister på den tiden. i biblioteket, där uppsjö av bilder-arkitektens egen ' ett litet bord stod : för och i Jo,! den • lilla arkitekt Dalmans sig om pä en att använda hans söndagarna laga fackterm kallar väl gick fé gåva till a pudding i. i “bordssopare' sådan där liten sop-kyffel iw borste, du vet, kammarsnärtan att sopa bort som spillts pä som den kysstäck kommer in med fé det dyrbara bordet under ministermiddagarna. Vi ha bordsopare, en för var dag i bröde stor, nu sj veck® eller raettare sagt en för varje si» nesstämning. Sålunda skulle det ak rig falla mig in annat än att anvasj da ne den japanska skyffeln — en gå till en min arvtant frän framlid kejsar Mutsihito — den di vräka oss med de japanska ka! fekopparna. Och skulle Englam-bank komma på det orådet att höji diskontot med 1-10 procent, så kai ingen makt på jorden hindra mn från tatt begagna den i min ägo be fintliga hypokondriska smulskyffé som är vitlackerad och sirad in« svarta sorgkanter. Den tredje lysningsdagen gick it ungefter som den 6 november 1632. d. v. s. inte precis med dimma met med vissa hemska föraningar om et kommande katastrof. I våra tomma rum gingo den tillkommande od jag omkring och ordnade kristall-sakerna och sopskyfflarna i måleriska och plastiska grupper, alltefter--om det föll oss in, medan vi i dw ett gnolade på “Förfärns ej, du lilla hop” omväxlande med "Kri-i-stallet den fina’ understundom avbruten ar litanian: varur skola vi äta od dricka, var skola vi ligga, och vtM skola vi klä oss med? Mitt blygt framkastade förslag att hyra en hört butik och -sjetta en konstglas- och bordsskyffelaffär nedvoterades i obe härskad ton av min tillkommande. Det var vindstötarna före stormen. Nu hoppar jag over allt det mellanliggande och dyker huvudstupa ned i slutscenen. Medan vinet sjönk i de förhyrda kristtallflaskorna, ökades kristnllklenoderna på presentbordet, så att jag började inse nödvändigheten att säga upp kontraktet och hyra mig en större våning för att få rum för allt. Släkten och kom munionkamraterna gingo omkring o. knäppte i kanten på kristallskålarna, sägande med era mun: “Äkta.” Det var då det förfärliga inträffade. I dörröppningen står en. franka till min nästkusin glädjestrålande. förklarad. Hon hade smugit sig in genom tamburdörren, utan att någon märkte det bittirsta. tandrörelse avlägsnade papperet från ett runt Lon bar i handen. — Ett plättjärn! — blek av sinnesrörelse Med ea van hon omsligs- föremål. vrålade Och icke annorlunda än Josef höU sig. då den gamle Jakob k a des Egypti J nd. lopp jag mit som jag. för-na’.-frän ka tillmö’es, föll henne om halsen v.nuer gråtande-s tårar och kysste henne — systerligt förstås. Och j: