»DA 6 SVENSKA PRESSEM Torsdagen den 28 Januari, 1932 SKANDAL MED FÖRHINDER. — Det är oerhört, herr kommissarie. Jag vägrar absolut att Hans tonfall var världens mest diskret förstående. Jag är mycket lycklig, om jag och mina vänner på något sätt kan bidraga till er trevnad. Jag är stam- gäst här. ser ni — han smålog tro något dylikt! Ett fängelse på ett komiskt blaserat sätt -— där fångarna löper ut och in,I och känner mig på sätt och vis och direktören superar på natt-1 förpliktad att ta handom nykom klubb med kvinnliga arrestanter! lingar. Ett särdeles kärt besvär ur Bitit fodral och tände själv en. — Jo, förstår du, det började med att gamle fängelsedirektören söm för resten var en rutten gubbe — nedrig som en hårding — fick permiis och satte pojken — assessorn — till vikarie. Han som var ung och grön KAPPKÖRNINGEN I BROBY Glädjen stod högt i tak hos nämndemannen i Broby — det var för resten inte så lätt att skymta taket, ty matångorna och tobaksröken hade hjälpts Dora som vunnit pris! — Jo du, din rackare, han törs nog! Och jag sätter hund vudet. Emanuel var mera nervös och hade svårt att hålla sig stilla. Börjad.» han förlora åt att skapa en dimma, inte var av allra lättaste som sla- Nej, säger jag! Den gamle fängelsedirektören slog bekräftande handen i bordet och fixerade den andre med bistra och förgrymmade ögon. Kommissarien log. — Tyvärr finns bevisen. Frågan gäller endast vad vi ska göra för att undvika skandalen. Det lider tyvärr intet tvivel, att er herr son på ett föga ämbets-mannamässigt sätt utnyttjat sin »tällning under er frånvaro. Likväl tycks det som om han snarare vore ett offer för följderna av en obetänksam handling: ett slags utpressning i figurlig bemärkelse. Den gamle mannen på »dan bordet stönade och sig om huvudet. — Och det är min son. andra grep mum- lade han skakad- Jag överlever det icke. Kommissarien glömde plötsligt ämbetsmannadiciplinen och klappade den förtvivlade gubben på axeln. — \ i ska se vad vi kan göra, sade han uppmuntrande. * * • Musiken tystnade med ett dall rande slag på cymbalen, ljusen tändes åter för fullt och hennes kavaljer följde henne artigt tillbaka till bordet. Då hon satt sig och skulle avskeda honom med en nick och ett nådigt småleende böjde han sig djupare över i ett så förtjusande fall som ert. Xi tillåter alltså... Han bjöd henne chevalereskt armen och hon reste sig åter och följde honom till bordet vid fontänen, där ett säliskap av två extravaganta damer och två osunt bleka herrar med oroliga ögon mottogo henne, högljutt försäkrande sin stora tillfredstäl-lelse över bekantskapen... Den ene av de båda bleka herrarna bjöd genast upp henne. Xär de dansat ett halvt varv, klämde plötsligt hans hand litet hårdare hennes skuldra och han mumlade i hennes öra: — Välkommen ut, 237. Roligt att se dig igen. Vi sa just åt assessorn att du borde få vädra litet på dig också. Vad är din bransch! Butiker? Eller skadestånd för äktenskapslöfte! Du ser inte ut att ha det alltför fattigt i yrket. Hon lösgjorde sig till hälften och betraktade honom med törnad min. — Jag förstår verkligen alls vad ni menar. Var god för mig tillbaka till bordet. för- inte och Jag är trött och orkar inte dansa längre. — Asch’ Hennes kavaljer små skrattade kluckande. Du är storartad, men inte behöver du spela för oss, inte syster lilla. 237-an känner vi nog igen fast hon inte har varit hos oss så länge. hennes hand och sade älskvärt: Långa Abraham har berättat om — Om fröken är ensam här... nits och inte ens gitter att Fint fruntimmer, sa han, rösta för att få dem upphävda, med. Och när man i väldiga kretsar Vad som komma skall an-inom ett folk ser med sådana tydes vara en lagstiftning, som ögon på någonting, som ändå »er tillverkning av och handel gick naturligtvis på inspektion.. och så träffade han på Sylvia.’ ngdomen hade dragit Och hon som aldrig har haft llt ‘ stora salen, där det svårt att lipa, tjusade till honom sxalaie- Flickorna hade^ och fick honom att tro, att hon >xa,t att sitta stilla, fotterna njn^en aldrig tagit sa mycket som en ' Säina ta danssteg, o< h rostig knappnål på en syateljee pojkarna, som höllo sig litet .)Ojsj.a Och så bad hon att han skulle ,nei a^' ars.stadiga i allt fnitt-göra vad han kunde för henne... j sneglade mot dörren om var och det gjorde han förstås. j)n * inte spelman skulle komma ra riksdaler. Så nu vet du det. ’ hoppet? Plötsligt ljöd ett rop, Vadet in gicks efter alla reg- som mångfaldigades alltefter-ler, och nästa dag, på sönda-Lsom man blev på det klara med gen. sedan man kommit från | att något kunde iakttagas, kyrkan, skulle det stora kapp- Men ropet förstummades, och lopningsevenemanget gå av sta blev till ett sorl, »ett mummel, peln på isen nedanför Ffroby. till undrande frågor. Hur häng nämndemannens gård. de detta ihop? När saken var klar och upp- Från holmens högra uppe, gjord var det som om stäm-! där inan väntat se svarten. lättat. Spelmannen kom en släde i lugnt och sak-i med en sprittande ta trav. Avståndet var långt, gubbarna tömde sina men man såg att det var två glas och fyllde dem igen, kor-i hästar framför den! ten smälld»? i borden och gum-; Nå, det stod inte på länge moma började tissla och tass- förrän man kunde se. att det förstår, han var ju angelägen om snart Men k nng vaggarna ha-: om vad skett I verkligen var Svarten. som cS de mororna satt sig. härligt , , ..... , n s 1 . ... ■ i » * och skulle handa och möjligen kom. Men bredvid sprang Do- belåtna, vridande tummarna o. , , , .. t . - 011 ... .... varken hant eller skulle han- ra, och bredvid Lars Gustaf att få henne frikänd, men länge som hon satt där hon var han säker pä henne. Och det sniältande all den rara och go . da. Ty sådana äro nu gummor satt Elsa. (|ct a ma »n vacker frostlg Bjällerklangen blev allt tyd i Nu hade gubbarna kommit ... ... . r , söndagsmiddag. nar byborna hgare, och i sinom tid gled i farten riktigt, och drogo sta- , x ,7. , r , , och for resten utombysbor släden fram till de undrande hatade långa Abraham att f bloss pa cigarrerna. på’isen åskådarna. Johannes och Ema- rapport om inte vi andra 'i<'K| '‘*n< ‘ 1 .nedanför Broby. Det var precis nuel sprungo fram med frågor fnheter ock- i ()ch så trick och Johannes i Nåsbvn. - , . . , .. , x v ...t nmeur ock*i. t sa ^»ck * soni pä sadelplatsen vid en rik i blickarna och frågor på lap- — Det var inte sa dumt med 4 , , .. , ..... . tig kapplöpning. Tips surrade parna. Lars Gustaf förklarade den har köldknäppen precis, J . a .. . Ä , .. , genom luften, chanserna stego allt med några sade amanuel. ..... . . ... ... , . . , . . och sjonko, och det var nog — X i möttes — Naa. det var inte det. m- J .. r . ... svårt att saga vem av de två och korde ratt stämde Johannes. Nu ligger 0 . ... x zx 1 -i u hastarna som var favorit Forst Men dar hade sjon stadigt. Och sno ha vi ju , . . .. ® . v kom Johannz?s 1 Näsbyn koran1 isen så det var så det ar bara att satta igång ‘ . .. *, . . ..... . de med sm Svarten. och kan- kade och foll och dröjde ju inte längre förrän kom ut i ‘‘pensionatet’’ att de de «aker att prata om. och det undan för undan. En värker dag, när han var riktigt skraj för oss, bjöd han Sylvia och Le na cch mig och Långa Abraham. Det var ju ingen r a t låsa upp porlen turligtvis igent ’ !■ för honom »ch vi sa na-:. Och se.» dess går vi och kommer litet -å där som vi tycker. Fin ordning. Han skrattade belåtet och tog emot växeln som kyparen räckte honom. En bastant näve sedlar, som han vårdslöst trädde ner i byxfickan. Skål, lilla 237. Vad är det du heter egentligen ? Jana? Skojigt namn! Han tömde glaset i botten och slog strax i ett nytt. Hennes ut- tryck blev plötsligen spänt hon satte sig tvärt upp. — Vad är det! undrade . oroligt. Hon brast i skratt. och han — Mitt strumpeband, viskade hon. Förlåt mig ett ögonblick.. äs^r form och namn av last med spritdrycker fri inom då är själva begreppet la» i sa gränser. Ett monopolbolag Han följde henne med litet dim-fara att förlora den skall bildas för detta ända- ”»8» då hon gick genom „,ål V»rs vinst helt skall lokalen i riktning mot toalett-helgd, som utgor en av sam- mal, vars vinst nen snau ga s hällets grundvalar till det allmänna — statskas tumme,. Förbudslagen i Finland har san och aociala fonder. För- ~ assessorn vara mäll mi mött sitt öde. Utgången har säljnlngen skall ske under en"cl ' kapprummet ett siag. allvaflig fara att få ord. bakom holmen nära snön bart. med skogskörslorna. — Det ä* de’ ja. Jag mycket arbete i skogen i ter. Men gudskelov man mönstrade det vackra skakeln, så det var varandra, blåst av Dora hal-brÖt ena omöjligt har nama djuret, som de visserligen sett att fortsätta för Elsa. Då satte vin-har doningar och kratur att komma med. — Detsamma säger jag. är en evinnerlig tur jag Svarten — han tar två medan en annan häst tar Emanuel sneglade på andre. Det har lass ett. den många gånger förr men aldrig jag hennes häst bredvid Svar-beskådat med samma intnessej t.?n och henne i släden, och så I som nu. Så klingade åter kom det sig. att båda hästar-bjällror från backen ned mot na kommo in samtidigt. sjön, och nu var det Sjötorps-> bonden Emanuel, som svängde fram med sitt ekipage. Bred vid sig hade han dottern Elsa, i och framför släden kråmade sig hans Dora, som om hon — Men behövde ni söla så på vägen? sporde Emanuel. Å. vi hade en hel del att prata om. kära svärfar — vi för- kommo liksom överens om lovning och-.’ — Är du galen pojke! — Ja, jag har ju Dora, sade . . a ville han endast. _ , . .... . , a • j * x Irån Svarten till sig. — Du har det, ja. Ar det na „ det got med den marren? Nu blev det fart på Emanuel ga”:V t . . . < ta«it Itatt Ut - . e u nm . om holme, Blekholmen. Båda häs-, tog hans arm och drog honom prs i traxtav mgai innan .a^ tarna skune starta på en gång, litet avsides. Gubben blev för-kopte henne i fjol. Jo. den du dra all uppmärksamhet alltså bara att Nu var Emanuel. Aldrig — aldrig sätta i vet! Hör du det! röt i li- Lars Gustaf hoppade ur slä låg en Iden, gick fram till Emanuel, men Svarten skulle ta vägen bluffad, och var därför redan - ma .n ti tas mns a^ ; vänster om holmen och Dora ett gott stycke från d» y J (* n Uir n' ' a 1 skulle runda den från höger, j innan han kom sig för med ps ra .i om tor c i-,. Ekipagen skulle sålunda mö- , att protestera. Men innan han , ’ , ’ ‘. , .tas bakom holmen, och sedan hunnit öppna munnen tog Lars bvarten! Jag a! Inte kommo de spännande ögon-> Gustaf till orda: ’ Elsas vackra blå gienngen i fard med att formu ax att experimentera pa et .................. s . , . aattoc rätt^noz åkturen lormadde inte tala. gon lästes oro och fruktan, lera sm proposition om forbu- belt folk, nar dettas rattsmet , . . . ... . . ?„ta Klivit Kvot- — 1 re- mumlade han knappt Nagon foreslog: dets upphävande, och nksda- xetande mte foist blivit oxei .... , »»»not? hörbart. Den ijarde da? Hon Lat kamparna springa gen har antagligen i dagarna tygat och vunnet? , . ■ - i x , x- xiv .... *>m skvallrade. kapp, sa far ni ju reda pa sanktionerat den. Justitiemnus ---------------------------- v, . .... j,.— , Men kommissarien horde mte vem som ar duktigast! de en hopskynglad tusenlapp, alls hans fråga. I stället vände’ D»?t blev ett tyst ögonblick, som ganymeden vördnadsfullt han sig till en ung »lam som Så muttrade Emanuel överläg-bar bort till växling. ljust kom ut u toalettrummet. Iset: — Säg mig, hur kom det egent ‘ — Allt klart, rapporterade han । — Det törs inte Johannes -ligen att bli på det hår trevliga militänskt. och hon nickade. ■----------j-----'y,----- sättet! Jag menar för oss... pen- — Det är bra. Det är bra- Pas!u,nu st Jen om han ord med sin far. och så knäpp te också Johannes upp fotsäc ken och steg ur. ten torr, lagt över honom filt och stängt fönstnet, hade han nog inte sprungit i dag och in Inte är jag så rädd som te stxlan heller för den delen, du, att det skall hänga så på Ska’ jag tala om er vackra bra håret, förklarade han, men poj vad för allihopa här? Men det ken vill köra, och väl det. Och så är att sätta i gång. Nämndemannen starten, och precis kund gledo de två då får det väl skötte han bara om i samma se 1 är tur för er fast knappast för mig — att ni skall bli min svärfar. Säger ni “aldrig i livet” nu också? Emanuel sade jämnt ingen slädarna ut ting, då Lais Gustaf gick till- i ver isen. Kaskader av is och j baka till släden. Elsa stod bred ska som söka i och mi lagstil sn® SÄ® sett spöke -t- 237, var allt vad han sade. Hon nickade småleende. — Ja, och till på köpet krimi-nalråd trots ungdom och kön. Var lugn, jag har inte förrått er. Ni har låtit lura er som ett beskedligt knrk. Ingenting annat sno kastades upp från hovarna och stänkte över de körande. men det var säkra händer, som tyglade hästarna. Vngefär samtidigt försvunno de var på sin sida om holmen, och nu st»g spänningen till sin höjd- vid, men han tog henne i sina armar, lyfte upp henn» bland fäilarna och tog själv plats bredvid. Så slog han en ståtlig klatsch med piskan och ro pade: — Nu tar jag fästmön med lagstiftningen, förbudets ind finaste cigPrelt tcfcgk viduella anhängare trodde fc ° mycket på den sedliga ten hos |den stora ideen oi Xi slipper skandal, fa-t gud veta att ni gjort er förtjänt det. Men vi får tänka på er också... och så tycker jag resten riktigt bra om er. Om ingenting har emot det tar ska av far för ni en hil och åker till nästa ställe. Det inte trevligt om ni skulle råka befinna er i lokalen när tre av era förrymda fångar arres teras. Vad säger ni om Tahiti-klubben! Den är ett respektabelt alibi, inte sant! punkt. Vem skulle först uppen; mig och far och hemtar hen-bara sig. Svart en eller Dora? nes släde. Nästa söndag är ni Minuterna gingo odrägligt1 välkomna hem till vårt i Näs- Jångsamt. Klockorna kommo fram - var det nu inte på ti-den att man såg något? Huru långt kunde det vara från udde till udde? en fem, tio minuters väg? Nu borde någon vara byn på förlovningskalas, eller hur far? Elsa och jag ha kom mit överens om det. och Emanuel har ingenting emot det. Ingenting alls, sade han nyss till mig. synlig. Men ningen hannes det dröjde, och spän-var nästan olidlig. Jo-stod blek och tyst och stirrade mot den uppe, där Svarten skulle sticka fram hu- .England härjas f. n. av en stark influensaepidemi, vilken under en enda vecka för kort tid sedan förorsakade 412 döds fall, de flesta i London.